Om att känna sig uppgiven

Idag var träningen usch, fy och blä. Började med att bygga upp en liten kombination med slalomingångar och fart. Det stod en bana framme som jag också blev sugen på att testa.

Hinner precis bygga färdigt. Då öppnar sig himlen och regnet öser ner. In i bilen för att vänta ut regnskuren. Somnar. Vaknar en timme senare och himlen börjar spricka upp igen.

Både Milou och jag är lite sega när vi ska ut och värma upp. Kommer igång ganska bra. Men jag känner ändå att han inte har det rätta drivet idag. Den första kombinationen funkar bra. Men sedan när vi ska testa banan är det som att dra ut proppen.

Nosen ner i backen och noll fokus på mig. Och jag mitt dumma nöt bryter mot mina kriterier. Försöker ändå köra banan. Han ska ju be mig om att vi ska köra inte tvärt om! Mycket tacksam att jag inte har eländet på film.

Tycker verkligen det är frustrerande att han är så ojämn i hur motiverad han är för träning. Jag förstår ju att det är mitt ansvar att motivera honom. Att det inte går att kräva motivation. Men ändå! Känns som man faller tillbaka på ruta ett igen. Det blir en känsla av maktlöshet när det här inträffar. Och när det här händerså önskar jag att jag hade mer erfarenhet att luta mig mot. Att jag varit med om något liknande tidigare där det blivit bra tillslut. Att jag visste vilka verktyg jag ska plocka fram för att lösa problemet. Kanske är det bara tid som behövs?

Nästa gång jag känner att han inte är pep på uppgiften ska jag lita på min magkänsla och låta bli att träna. Göra något annat. Ibland vill man för mycket.

Nu tar vi kväll. Äter lite gott och myser i soffan. För är det något han är världsmästare på min lilla vita så är det soffmys. 🙂

Annonser

2 thoughts on “Om att känna sig uppgiven

  1. Jag vet hur det känns Sofia, och har jag kämpat med samma känslor som du. Jag vill mkt, har höga ambitioner och stark vilja – det är inte alltid jättebra. Jag har lärt mig att sådana här dagar ska man sänka kraven på sig själv och hundarna – välja något enkelt, något man vet att de kan och vill – inte göra det komplicerat. Så är sannolikheten mkt större att man åker hem nöjd och glad ändå. Och så kan man ta det där svåra en annan dag. Glad matte – glada hundar. =) Att hålla fast vid en positiv och glad attityd hjälper en mkt – jag säger inte att det alltid är enkelt, men försöker man blir det enklare. Att inte ta det på så stort allvar, utan bara ha kul. Hellre en glad och sprallig hund än en kuvad och ”perfekt” brukar jag säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s