Om att vara alldeles yr i mössan

Idag blir det inget inlägg om min lilla vita. Nej idag ska ni få ta del av en del av de tankar som gör mig alldeles yr i mössan.

Jag har nog inte avslöjat det tidigare här i bloggen att jag är på valp jakt. Men så är det. Jag har länge funderat på att skaffa mig en hund till. Anledningen är att jag tycker det är så himla roligt att träna och tävla med min lilla vita så han blir alldeles utmattad av mig.

Jag har ältat fram och tillbaka vilken ras det ska vara den här gången. En period bytte jag ras så ofta att jag fick svara att veckans ras är……när jag fick frågan vad jag ville ha. Jag har varit inne på mellanpudel, Kromfohrländer, terrier de Brassiliero, pumi, Berger des pyrine à poillong och säkert några raser till som jag nu har glömt. Men till sist så bestämde jag mig för att en Shelti är vad jag vill ha.

När jag väl kommit så långt var det dags att börja leta efter den rätta tiken att få en valp efter. Mina krav var att det skulle vara en smalltik, hon skulle vara arbetsvillig, följsam, lugn och trygg i alla situationer och samtidigt ett energiknippe när hon tränar. Kan ju tyckas som omöjligt att hitta en sådan hund. Men det gjorde jag faktiskt. Och dessutom planerade ägaren att ta en kull på henne!
Helt underbart.

Nu är tiken i väntas tider och det är spännande vill jag lova. Allt är förberett för att jag ska kunna hämta hem valpen framåt jul. Jag har fått tjänstledigt nästa termin för att kunna vara hemma med valpen.

Så varför är jag då så yr i mössan? Jo för att precis som med alla graviditeter så finns det såklart inga garantier för att det blir som man har tänkt. Det kanske bara blir en valp som inte kan bli min och tusen andra saker som kan göra att det inte blir en valp till mig.

Och då börjar det såklart snurra i huvudet. Ena stunden tänker jag att då får jag nöja mig med att ha en hund, han har ju ändå blivit mycket roligare och lättsammare att jobba med. Men jag vill ju så gärna ha en valp nu. Och då tänker jag att jag måste börja leta NU så jag kan få hem den till jul nu när allt är fixat på jobbet. Och sedan blir det ändå snurrigare för då börjar jag tänka att jag kanske ska spana in lite andra raser också, det kan ju finnas något som jag har missat som skulle passa mig perfekt. Dessutom träffade jag en ljuvlig Jack Russell tik igår och en bra Jack Russell är ju svårslagen.

Ja herregud så snurrigt det känns just nu. Hoppas ju såklart att det blir en liten valp till mig från den fina tiken jag hittat men samtidigt vill jag ha en plan B.

Så mina kära läsare kan ni ge mig alla era goda råd så kanske det klarnar lite. Eller blir jag ändå snurrigare. 🙂

Annonser

Om lite grundträning i regn

Idag blir det ett kort inlägg. Tänkte bara visa er en film på hur vi just nu tränar på att svänga runt hinderstöd för att sedan fortsätta framåt. Som vanligt tycker jag det ser super enkelt ut när de som kan det gör det. För oss är det inte helt klockrent ännu, men det går framåt. Körde lite happy tricks också. Det är sådant vi gör innan vi går in på tävlingsbanan. 🙂

Varsågoda, en oredigerad filmvisning med misstag och extra allt!

 

 

 

Om en skitdag

Det händer som väl är inte så ofta. Att jag är på dåligt humör utan anledning. Men idag var det en sådan dag. Och då är jag inte särskilt rolig att umgås med. Det vet de som bor ihop med mig. Men vem är på bra humör när regnet öser ner, hemmet ser ut som en hel rövarkula, dammråttorna biter en i tårna och magkatarren gör sig påmind.

Efter att ha röjt runt i hemmet hela förmiddagen och skällt på alla som kommit i min väg bestämde jag mig för att göra något roligt istället. Att köra agility är ju det roligaste jag vet. Så när himlen sprack upp och solen tittade fram åkte jag och min lilla vita upp till klubben för att träna på svängar.
Jag hade med mig den här kombinationen.
http://propiraya.files.wordpress.com/2009/12/joehl-200909_horn_framforbyte.jpg?w=600

Och självklart gick det inget vidare. I alla fall inte när han skulle springa genom tunnlarna. För det hade varit en jäkla osmart typ någon som kanske inte riktigt har förstått hur man tränar tunnelsug och tränat innan oss. Båda tunnlarna var väl preparerade med godsaker. Gissa om min matglada hund tyckte att han skulle skynda sig ut från tunnlarna? Tror inte det. Så vi gav upp den övningen. Det låg en hel del godis i gräset på många ställen på marken idag. Tur att jag inte träffade den skyldiga idag när jag var på mitt bästa bitch humör. Fick nöja mig med att mumla svordomar för mig själv.

Istället tränade vi fart på balansbomen, staket och threadel. Och det gick superbra. Han hade fin fart i alla övningarna och lyssnade fint på min handling. Avslutade passet med lite momentträning i Rallylydnaden. Där är han klockren. Ska bli kul och testa den här banan imorgon när Rallylydnadsgänget träffas.
http://h24-files.s3.amazonaws.com/44081/80569-jDsHU.pdf
Dessutom ska vi prova några nya moment från fortsättningsklassen.

När vi kom hem ville lillmatte prova sin nya cykel som hon fick på sin födelsedag. Så efter en cykeltur på 5 km som avslutades med stretching sover min lilla vita gott nu. Och jag börjar bli på bättre humör. Lite gott att äta och en lugn och skön kväll sen är jag på gott humör igen. Jag lovar! 🙂

20120923-171702.jpg

Om alternativ

Sedan några veckor tillbaka träffas vi ett gäng på måndagar på klubben och tränar Rallylydnad. Det är ett bra komplement till agilityträningen tycker jag. Dels att hålla fokus en lite längre stund än vad det tar att springa en bana. Men också att träna kroppskontroll, och då framför allt bakdelskontroll. Får se om vi ska ge oss ut på tävlingsbanorna i Rallylydnad också. 🙂

Här är en film från vårt första träningspass. Det ser ganska tråkigt ut på film men i verkligheten är det mycket roligare. Kan varmt rekommendera er att läsa boken 100% Rallydnad och testa själva.

http://www.youtube.com/watch?v=l21YP0dACug&feature=plcp

Om surt sa räven

Då var tävlingsdagen över. Och jag sammanfattar den med surt sa räven. Fast jag säger det i smyg. För jag är ju en ooootroligt sportslig människa som aldrig skulle få för mig att skylla på någon annan eller några yttre opåverkbara faktorer som tex inkompetenta domare när det inte går som jag tänkt mig. Nej, absolut inte. 😉

Idag gick det inte riktigt så som jag hade planerat. I agilityloppet som vi är fullpinnade i plockade vi ytterligare en pinne och slutade som tvåa. Vi låg dessutom drygt tre sekunder under referenstiden. Den tiden hade faktiskt även räckt i klass 2. Så det kändes såklart bra. Men det var ju sedan det gällde. I hopploppet. Där ville jag så gärna fixa den sista pinnen. Men det blev stolpe ut kan man säga. 0,9 sekunders tidsfel. Men en fjärdeplats med rosett och pris blev det i alla fall.

Resultatet i säg är inte så intressant som min reaktion efter loppet. Jag som är så väldans sportslig och hejar på alla mina medtävlande och som tycker att man inte ska skylla på en massa yttre störningsfaktorer när det inte går som man tänkt. Jag tycker ju att det bara är att gå hem och göra läxan lite till och komma tillbaka och göra rätt. Ha ha, fröken präktig! Det första jag säger när jag hör att vi missat referenstiden med ynka 0,9 sekunder är att jag tycker domaren är för tuff som sätter samma referenstid på small- och largehundarna. I shit you not! Jag skyller  alltså mina egna brister på domaren. Snyggt!

Till mitt försvar får jag säga att när det gått en liten stund efter att vi kommit i mål så tar jag tillbaka mitt påstående om att domaren inte sköter sitt jobb. Självklart behöver vi klara den satta referenstiden om vi ska upp och tävla i nästa klass. Dessutom har ju ändå bestämt mig för att inte gå upp i tvåan innan vi är redo. Och uppenbarligen är vi ju inte det ännu. Men snart, nästa år eller om två år då kör vi järnet i tvåan. 🙂

Om sista försöket

Imorgon åker vi till Emmaboda för att tävla. Det blir sista försöket i år att plocka den sista pinnen i hoppettan. Det har ju gått galet bra för oss på de två senaste tävlingarna. Fem pinnar på åtta lopp! Två i hopp och tre i agility.

Skulle såklart kännas riktigt bra att få till den sista pinnen i hopp nu på årets sista officiella tävling. Ska försöka hålla nerverna i styr och springa på så mycket jag kan. Men det största målet imorgon är inte att ta en pinne utan att nolla och klara referenstiden. För gör vi det så får jag ett kvitto på att vi ändå har en chans att fixa sista pinnen med, även om det blir först nästa år.

Min plan är att inte starta i agilitytvåan innan vi har den sista pinnen i hopp. Att jag väljer att göra så är dels av praktiska skäl då det ofta innebär fler tävlingsdagar om man är i olika klasser. Men framför allt så har vi inte kommit så långt att vi klarar klass 2 svårigheter tillräckligt bra ännu. Vi behöver öka farten ytterligare ett eller ett par snäpp och jag behöver bli säkrare på att välja bästa vägen. Jag tycker fortfarande att det är svårt att se vilken handling som blir den bästa när hindren inte står på rad så som de gör i klass 1. Så jag stannar i ettan tills jag känner att vi är redo för tvåan. Eftersom vi inte tillhör de snabbaste ekipagen tycker jag inte att det är taskigt att vi är kvar i ettan även om vi är fullpinnade. För om de som har snabba hundar håller ihop sina lopp och nollar så petar de direkt ner oss från pinnplatserna. Och nollar man inte sina lopp så blir det ändå inga pinnar även om vi fullpinnade är kvar i klassen.

Idag kurar vi inne och samlar krafter till morgondagen. Hoppas att vädergudarna kan ge oss om inte sol så i alla fall uppehåll. Springa i regn är inte något som min lilla vita är särskilt förtjust i.

20120914-160405.jpg

Om en lömsk plan

Vi är inte helt överens jag och min lilla vita. Om vad som är roligast att göra. Får jag bestämma så står agility högst upp på listan. Springa banor snabbt, snabbt, snabbt med super snygg handling. Det är absolut roligast om ni frågar mig.

Men om min lilla vita får bestämma så är tricks det absolut godaste roligaste man kan göra.

Och eftersom jag är en väldigt lyhörd och förstående hundägare så vill jag ju gärna göra honom till viljes. Så nu har har jag gjort upp en en lurig liten plan där jag får honom att bli super bra på agility fast vi tränar ticks. För ska man bli bra på agility så behöver man en massa annan träning också. Och då kan man baka in den där andra träningen i lite olika tricks och vips så tränar man agility fast man gör en massa tricks. Och fördelen är att man kan träna det var som helst och hur som helst. Även i morgonrock. Bara man har roligt och skrattar när det blir tokigt så kan det aldrig gå fel.

Undrar vem som har lurat vem?! 🙂

Om ett really, really run pass

Jag  förstår att jag ibland kan framstå som lite udda. Jag funderar nämligen hela tiden på hur jag ska kunna utveckla mina och min lilla vitas färdigheter. Och hur vi ska kunna bli det bästa agilityekipaget. När jag säger att jag funderar på det hela tiden så skojar jag verkligen inte. Som nu i helgen tex så har vi varit på besök hos goda vänner i Mellbystrand. Självklart kan jag inte då dra iväg och leta upp en agilitybana och lägga flera timmar där. Men då får man träna på annat som också gör att vi indirekt kommer att bli bättre på agility. Eftersom våra goda vänner också har hund så passade jag på att lägga in ett pass med really, really run när vi var nere och gick på stranden. Dessutom tränade vi lite trix med fokus på bakdelskontroll. Inomhus fick det bli passivitetsträning.

Så om någon skulle fråga mig hur mycket vi tränar så vet jag knappt vad jag skulle svara. För allt jag gör med min hund finns det en tanke bakom. Så knasig är jag. 🙂

Lite härliga bilder från vår strandpromenad med realy, realy run passet.

Om uppförsbackar och nerförsbackar

Idag har vi varit uppe på klubben och tränat på läxan igen. Och herre mitt jehu vad han har blivit duktig min lilla vita.
Eftersom det gick så bra att göra läxan belönade vi oss med lite kontaktfältsträning också. Jag fick en hel del bra tips i helgen av spunkmatte som jag testade idag. Eftersom han inte är så snabb så vill jag inte att han ska sakta in och stanna på kontaktfälten utan bara springa rakt av. Hittills så har det funkat bra eftersom jag alltid kunnat följa med honom hela vägen. Men när banorna blir mer tekniskt svåra och jag inte kan hjälpa honom ner så märkte jag i helgen att han hoppar av balansbommen åt sidan. Inte bra! Så nu har jag markerat upp- och nerfarterna med två pinnar. Dessutom satte jag en båge i vid kontaktfältet så det blir tydligt att han ska genom den och inte hoppa av för tidigt. Lade ut externbelöning för att han skulle dra ifrån mig. Det gick hur bra som helst. Snart får jag nog sluta tjata om att han är långsam. För det är han faktiskt inte längre. Däremot vill jag att han ska öka trycket i steget mer. Han är väldigt beroende av min hastighet och helst vill jag få honom att suga mer på hindren utan mitt stöd.

Det känns mycket hoppfullt inför nästa tävlingssäsong. Någon gång under nästa år hoppas jag att vi kan starta i tvåan i både hopp och agility.

20120905-155221.jpg

20120905-155239.jpg

Om att utveckla konceptet

Idag har vi haft fullt upp jag och min lilla vita.

Dagen började med ett celebert besök från en annan del av bloggvärlden. Idag kom nämligen http://humlespunk.wordpress.com/ hit på besök. Vi skulle testa den där omöjliga danskbanan. Och jag tackar för att Spunkmatte är en fiffig person som listat ut hur man kunde förenkla och dela upp den så att hunden hela tiden gjorde rätt och fick belöning. Särskilt nöjd är jag med att jag kunde få in min lilla vita i rätt tunnelingång fast jag var på andra sidan balansbommen. Dessutom filade vi lite på kontaktfälten och även där var Spunkmatte fiffig som få. Våra kontaktfält kommer bli farligt vassa nu. 😉

Passade också på att träna lite mer på läxorna från kursen när vi ändå var uppe på klubben. Det var gott om trevligt folk där idag som vi tränade och fikade med.

Vi fick ju förstås passa på och visa upp vår fina bokskog för våra långväga gäster också. 🙂

När vi vinkat av våra nyfunna goa vänner kliade det i fingrarna på lillmatte. Hon har varit bortrest en vecka och missat invigningen av stans bästa friskvårdsanläggning. Självklart skulle vi visa henne detta. Och jag har ju dessutom införskaffat både badkarsmatta och flytväst nu så det var hög tid att utveckla konceptet med lite nya övningar.

Så här härligt blev det. 🙂