Om fördelarna med en liten hund

Högst upp på min önskelista just nu är en inomhushall för hundträning. Fattar ni hur himla ruggit och mörkt och uschligt det är att gå ut klockan fem på eftermiddagen och träna hund den här årstiden? Det är riktigt aptråkigt om ni frågar mig. Och där tycker vi vääääldigt lika jag och min lilla vita. Men eftersom jag varken har ett jobb där jag tjänar storkovan, ett fett arv på kontot eller har gift mig tillräckligt rikt så kan jag glömma min inomhushall.

Men träningen kan ju inte ligga på is bara för att vi bor i världens kallaste och mörkaste land sex månader om året och inte är tillräckligt rika för att bygga en egen inomhushall. Nej då får man istället ta fram sin kreativa sida och leta möjligheter. Och då är det faktiskt väldigt bra att ha en liten hund. För helt plötsligt så räcker vardagsrummet till ganska bra för att grundträna snäva svängar. Och köket funkar bra för att träna trampa beteende. Bara man är lite fiffig så löser sig det mesta.

Men en inomhushall, det vill jag verkligen ha!

Annonser

Om att det blir alltid som man tänkt sig

Idag höll det på att gå åt skogen. Jag hade planerat in ett jättekul träningspass med min lilla vita idag. Hade förberett mig med de här banorna från Magne.

Men tji fick jag. Precis när jag stod färdig i hallen för att åka så ringde skolsköterskan. Minstingen i familjen (som i och för sig inte är så värst liten längre) mådde dåligt och behövde hämtas hem från skolan.

Väl hemma så kändes det inte aktuellt att lämna henne ensam hemma för någon längre utflykt.

Gaah, jag som har ett skavande dåligt samvete för att vi inte har tränat så där flitigt som vi gjorde i somras. Och nu skulle det alltså skita sig igen. Då kom jag att tänka på en föreläsning som jag var på för ett par år sedan. Den hade titel Det blir alltid som man tänkt sig. Fasen heller tänkte jag. Det blir det ju inte alls. Det var ju precis tvärtom nu ju, det blir aldrig som man tänkt sig.

Jaja, får väl försöka göra någon liten aktivering ute i trädgården istället då, tänkte jag.

Men visst hade han helt rätt Olof Röhlander. Det blir alltid som man tänkt sig. För man kan ju välja att gå och gräva ner sig när det går emot eller så ser man till att det blir som man har tänkt sig. Och det blev det verkligen. En timmas träning i trädgården med enkla Rusta hinder och jag sken som en sol och min lilla vita studsade som en studsboll och svansen viftade så infernaliskt att jag trodde han skulle lätt från gräsmattan som en helikopter. Himmel så roligt vi hade och vilken kvalitet det blev på träningen. Tyvärr lyckades jag inte få med det på film, kan ju bero på att kameramannen låg på toalettgolvet och sov.

Här får ni istället några filmklipp på en del av sommarträningen. Tänk då kunde man träna både dag och natt. 🙂

Om vilda sovrumslekar

Idag blir det ett väldigt oseriöst inlägg. Här har vi inga hämningar. Det ska nämligen handla om vad vi brukar göra i sängen om kvällarna. Så håll i er. Här kommer det på film. Helt ocensurerat. 🙂

 

 

 

 

Om det lilla svarta luddet

Idag fyller han två veckor mitt svarta lilla ludd. Namntävlingen är avgjord och han heter numera Jumper. Börjar allt mer likna en hund tycker jag. Ögonen är öppna och han stödjer bra på frambenen nu. Längtar tills vi får hälsa på honom!

För att förbereda hans ankomst har jag idag mailat till Silvia Trkman för att anmäla oss till hennes Puppy class. Hur kul kommer inte det att bli liksom! Får väl träna upp min engelska lite bara. 😉

Här kommer lite bilder som jag fick idag på min nya lilla goding.

Om resultatet

Det gick ju inte så där värst bra för oss i år heller på KM:et. Eller det beror på hur man ser det. Vi var dubbelt så bra som förra året då vi kom sist. Idag kom vi femma av elva startande. Så på det viset gick det ju ganska bra. Men faktum är att vi diskade oss i båda loppen. Vid disk fick man 50 poäng, vilket gjorde att man var kvar i tävlingen trots disk.

Men det jag känner mig mest onöjd med är att jag inte fick till den där goa känslan av att vi är team som jag fått på de sista tävlingarna. Jag har funderat en del på vad det är som gör att det blev så. Jag tror att den största anledningen är att jag ändrat på startrutinen. Det var ju det jag skulle testa idag i skarpt läge. Men jag ändrade på mer än vad jag skulle. Det är bara precis på startlinjen som rutinen skulle ändras. Men jag ändrade redan innan på den. Normalt sett brukar vi kampa lite och köra happy tricks som jag belönar med något riktigt smaskigt. Därefter lyfter jag upp honom och inväntar att vi ska få ställa oss på startlinjen. Den enda förändringen jag skulle göra idag var att när jag sätter ner honom så skulle jag släppa honom, ta ett steg åt sidan och tagga honom att dra framåt.

Tyvärr så hoppade jag även över att belöna honom med godsaker innan loppet. Jag bara kampade med honom. Alltså det är verkligen märkligt hur så små förändringar kan göra så stor skillnad för om den rätta känslan ska infinna sig. Men då lärde jag mig det.

Jag upplevde också att det gick betydligt långsammare idag än vad det gjort tidigare. Jag har inte exakt koll på vilka tider vi fick, men känslan var lite som att han sprang i tuggummi bitvis.

Att vi diskade oss var helt och hållet mitt fel. I aglityloppet trycker jag ut honom efter slalom så han tar ett hopphinder som inte skulle tas just då. Och i hopploppet viker han av innan första hindret då det ligger något gott i gräset. Där slarvar jag och tar inte tillbaka honom ordentligt vilket resulterar i att han hoppar första hindret från fel håll. Men efter disken så gick det riktigt bra. Kändes bra att jag fick till alla byten som jag tänkt mig. Riktigt nöjd med det med tanke på att banan var som en klass 2 bana. Och dit börjar jag längta nu. 🙂

Om årets viktigaste tävling

Imorgon är det en spännande dag. Då är det nämligen KM på klubben. Och jag och min lilla vita ska så klart vara med.

Det känns verkligen som att det är årets viktigaste tävling. Trots att de enda pinnar man kan plocka är dom som ligger i skogen. Men ni fattar vilken vilken ära det måste vara att vinna ett KM. Tänk att vara den bästa i sin storleksklass på hela klubben.

Förhoppningarna är dock inte så stora på att vi ska placera oss så där väldigt högt upp i startfältet. Det är många duktiga ekipage med i år. Men som tur är kan det inte gå sämre än vad det gjorde förra året. Då tror jag faktiskt att vi kom sist. Så vi har verkligen stora möjligheter att göra ett bättre resultat i år. 🙂

I onsdags firade jag min 40 årsdag med tävlingskursen på klubben. Och väldigt passande med tanke på den kommande tävlingen pratade vi tävlingspsykologi. Det är ju så klart jätte viktigt att inte fokusera för mycket på placeringen utan att man sätter upp andra mål också med tävlandet. Allt för att man ska kännas att man lyckas oavsett placering.

Så målen jag har tänkt ut till imorgon är att jag ska få till min nya startrutin och att jag hjälper min lilla vita runt hela banan så att vi förhoppningsvis inte får några fel. Har köpt en ny kamptrasa idag som han är galen i och mjuk hundmat som belöning efter loppen. Allt för att lyckas så bra som möjligt.

Taggad till tusen!

Om ett varmt hjärta

Igår blev jag kall om fötterna. Och idag blev jag varm om hjärtat.

Det är nämligen så att jag ska fylla 40 år lite senare den här veckan. Och det tycker jag inte är så värst speciellt. Förutom att man som landstingsanställd belönas med 6 extra semester dagar/år. Och det är ju verkligen speciellt. Så det tackar jag allra ödmjukast för.

Men eftersom jag inte tycker det är så speciellt att fylla jämnt så har jag inte heller ordnat med någon stor balluns. Men trots det så hade mina härliga kollegor ordnat med en jättefin uppvaktning för mig idag på jobbet. Vi träffas nämligen inte på min födelsedag. Så idag lurade de mig riktigt. För flera veckor sedan såg jag att de bokat in ett möte i min kalender med en försäljare som jag inte alls tycker att vi ska ha ett möte med. Så jag muttrade väl lite när jag såg det och undrade om det verkligen var nödvändigt. Men det var väldigt viktigt att vi skulle ta dit honom då. Och lurad blev jag. För det kom såklart ingen försäljare utan det var mig de skulle fira. 🙂

Och det har ju inte undgått någon på mitt jobb vid det här laget att jag gillar hundar. Och självklart vet de att jag snart ska vara valpledig. Så vad passar bättre att få i present än den här?! Och jo, jag fattade ironin i valet av present. 🙂

20121015-161340.jpg

Dessutom bjöd de mig en superduper fika. Så nu är jag så hög på socker att jag förmodligen inte kan somna alls ikväll. 🙂

Dessutom fick jag ytterligare en rolig present idag. Nya bilder på valpen! Kolla in den här.

20121015-161455.jpg

Varm i hjärtat det är jag idag!

Om kalla fötter

Idag har jag fått kalla fötter. Både bildligt och bokstavligt talat.

Det ena som orsakat de kalla fötterna är att jag bestämde mig för att idag skulle det minsann bli ett ordentligt agilitypass. Och det blev det. Ett mycket lyckat och bra pass där vi körde en Mange kombination där det fanns en hel del klurigheter. Jättekul! Fick till fina tajta svängar, blindbyten och As pass. Min lilla vita har ju äntligen fått fin fart och följer mig jättebra. Vi tränade på staket och en kort raksträcka där vi finslipade vår nya startrutin. Han även med att träna på fullfart upp på gungan.

När träningen gått så bra tänkte jag att vi inte skulle nöta för länge utan istället ge oss ut på en skogspromenad med Linnea och de Italienska killarna. Och då kom det. Ösregnet! Dra mig baklänges, eller rättare sagt, jag fick dra min lilla vita baklänges runt hela rundan. Han hatar verkligen ösregn. Trots att vi genade för att komma fortare tillbaka till klubben han vi bli genomblöta. Och då blev jag verkligen kall om fötterna.

Det andra som gett mig kalla fötter är mitt valpköp. Herregud, vad har jag gett mig in på? Vad var det som gjorde att jag tyckte att det var en sådan bra idé att skaffa mig en valp? Hur i hela friden ska jag klara av att träna och fostra och gosa med två hundar? Vet ju ens en gång inte hur jag ska bära mig åt när jag ska introducera valpen för min lilla vita. Och hur gör man liksom när de ska äta? För att inte tala om hur det ska gå till när vi ska sova? Det är lite sådana saker jag brottas med just nu. Tröstar mig med att det gick ju bra med min lilla vita fast jag inte visste något om hundar när jag skaffade honom. Och ungefär så här kände jag när barn nummer två och nummer tre skulle komma till världen. Och det löste sig ju det med. Så jag får väl helt enkelt sätta på mig ett par raggsockar och använda lite sunt förnuft så blir nog fötterna varma igen.

Är det någon som har några bra råd om hur man bäst introducerar en liten valp i flocken så tar jag tacksamt emot det. 🙂

Om en tävling

Idag ska vi ha en tävling här på bloggen. Sådant brukar det finnas på alla stora bloggar jag följer. I vanliga fall brukar man kunna vinna en massa super flotta grejer. Men eftersom den här bloggen inte är precis super flott så vinner man bara äran. Och det är inte så illa det heller. Om jag hade varit lite mer framgångsrik på agilitybanorna så hade jag nog haft en fin rosett här hemma som man kunde få vinna. Men de rosetter jag har håller jag hårt i!

Tävlingen som vi ska ha idag är en namntävling. För nu är det bestämt. I december ska vi hämta hem den här lilla råttan godingen!

20121012-164900.jpg

Och nu behöver vi komma på vad han ska heta. En god och kreativ vän har gett mig en hel del bra förslag och några har jag själv klurat fram. Namnet ska ha lite humor, gärna anspela på agility, snabbhet, framgång, vara lätt att uttala och gärna gå att förkorta. Här är de namnförslag jag nu vill att ni röstar på:
Jumper (för engelskans ”hoppare”,uttala det som svenska)
Racer
Axis(andra nackkotan, tycker jag som sjukgymnast är roligt, anspelar på accelerera)
Flink
Tyre(däcket, svenskt uttal)

Jag tar gärna emot fler namnförslag.

Visst är det kul med lite tävling så här på fredagen! 🙂