Om att älska det man har

Imorse när jag åt min frukost satt jag och surfade runt på facebook. Plötsligt hittade jag den här filmen.

Den satte igång en massa tankar hos mig. Jag kände igen mig mycket.

Jag har fått kämpa ganska mycket för att komma dit där vi är idag jag och min lilla vita. Och vi har inga stora meriter att visa upp. Men jag är så in i nordens stolt över att vi faktiskt trots alla motgångar har fyra pinnar i agilityettan och två pinnar i hoppettan. Och det jag är allra mest stolt över är att han nu tar i på ett helt annat sätt på banan än vad han har gjort tidigare och framförallt att jag nu kan se att han verkligen gillar när vi tränar. Han blir så glad att svansen emellanåt viftar så frenetiskt att jag är rädd att han kommer lyfta från banan. Vi kommer med största sannolikhet aldrig tillhöra de allra snabbaste small ekipagen men det gör faktiskt ingenting. Vi har med råge redan överträffat de förväntningar och förhoppningar jag hade när vi började träna agility. Jag älskar att träna med Milou oavsett vilka resultat vi kommer nå. Att klura ut hur jag ska få honom att förstå vad det är jag vill och på vilket sätt jag vill att han ska utföra beteendet är väl det jag spenderar den mesta av min lediga tid till.

Så här såg det ut i morse när vi tränade på fart och hindersug. Det syns inte så tydligt på filmerna att han tar i men känslan var väldigt härlig när vi höll på.

Annonser

2 thoughts on “Om att älska det man har

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s