Om den lilla världen

Idag känns det som att min valpledighet börjar på riktigt. Nu har resten av familjen gått iväg till skolor och jobb och jag och hundarna är ensamma hemma. Vi tillbringar den mesta av tiden i köket och på den lilla inhägnaden utanför köksdörren. Hittills idag har vi lyckats få till samtliga ettor och tvåor utomhus. Jippi! Att det är vargavinter och halv snöstorm idag verkar inte bekomma Jumper det minsta. Hans plumsar glatt ut i snön och racar runt som värsta rallyföraren. Han är så himmelens underhållande och jag blir så innerligt glad ända in i hjärteroten av alla hans påhitt.

Att skaffa valp är verkligen att gå in i den lilla världen. Man rör sig inte över några stora vidder och inte träffar man så mycket folk heller. Och jag tycker det är så skönt. Det låter kanske som en torftig och långtråkig tillvaro men jag trivs. Jag känner att det var precis det jag behövde just nu. Att sänka ribban, att inte bara mata på med alla måsten som finns där ute i den stora världen. Jag njuter av att bara behöva bekymra mig om att ettorna och tvåorna ska hamna utomhus och inte inomhus.

Idag är den stora uppgiften att gå i koppel runt kvarteret och lite ensamhetsträning i köket när jag springer ner i tvättstugan och slänger i en maskin tvätt. När lillmatte kommer hem från skolan ska vi ta med oss båda hundarna bort till skogen och busa lite med dem där. Just nu är jag tacksam över att min lilla vita inte är en hund som får spatt om vi inte går långpromenader varje dag. Jag tror han njuter lika mycket som jag gör av att vi bara är hemma och att allt mitt fokus ligger på att vara med hundarna. Vi hinner träna på massor av tricks och rallylydnadsmoment och det är verkligen det han gillar mest av allt min lilla vita. På söndagar har vi agilityträning i ridhuset. Från början hade jag tänkt att Jumper skulle få hänga med och miljöträna, men jag tror jag lugnar mig lite med det. Känns viktigt att få vara ensammen med min lilla vita emellanåt också. Dessutom kan Jumper behöva träna på att vara ifrån mig lite. Det var nämligen ett väldans pipande i morse när jag var i tvättstugan trots att husse satt med hundarna i köket och åt frukost. Otroligt så snabbt han har knutit an till mig.

Så här ser det ut när de busar runt i köket. Tror de kommer bli ett radarpar mina fina killar. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s