Om att gilla skvaller

Idag är jag kanske inte så politiskt korrekt när jag säger att jag gillar skvaller. Allra helst inte när man  läser Wikipedias definition av skvaller. Så här står det.

Skvaller är när en eller flera personer går omkring och sprider oftast överdrivna rykten om andra människors privatliv och diskuterar det på ett sätt så att saker och ting ibland framstår som större än vad de i själva verket är, allt för spänningens skull och även för att den som idkar beteendet själv gärna vill framstå i bättre dager. Ett vanligt fenomen i fikarummen och i matsalarna på olika arbetsplatser/skolor och är ett ganska primitivt beteende.

Fast om man byter ut människor mot hundar och människors privatliv mot tex bilar och lastbilar så blir det jättebra med skvaller när man har en vallhund. För jag vill gärna att det svarta luddet sprider överdrivna rykten om bilar och lastbilar till mig så att de verkar jättespännande och så att han framstår som väldigt duktig när han skvallrar om dessa för mig. Han kan också få stora fördelar=böcklingpastej om han skvallrar om sådana spännande saker. För sådant skvaller gillar jag jättemycket. Mycket mer än att ha en studsboll i kopplet varje gång det kör förbi en bil som gasar lite extra eller en bullrande lastbil.

Men det är jobbigt att skvallra. Så här trött blir man efter en skvallerpromenad.

IMG_1840

Annonser

3 thoughts on “Om att gilla skvaller

  1. Tant Ellie skvallrar mest om andra hundar:
    -”Titta matte, en hund, då ska jag få godis, va? Eller hur, matte? Visst ska jag få godis? Jag såg ju en hund! En hund, Matte! EN HUND! GODIS, MATTE!!”
    Så går hon på och tjatar hål i huvudet på mig tills hon får sitt godis… vilket infaller när den andre hunden är utanför smyga-efter-och-nosa-i-rumpan-avstånd.
    Något har hon visst lyckas lära sig ändå… hmm…

  2. Ååå va avis jag blir. Tassa tycker bilar är vansinnigt spännande och tycker att skvaller är bortkastat hur mycket böcklingpastej/korv/leksak/ost jag har att erbjuda. Vallningen är den ultimata belöningen tydligen…. men hon sitter fint vid vägkanten och kastar sig inte (ännu) när de passerar men när vi ska börja gå igen skulle hon hemskt gärna springa och hämta tillbaka det förrymda fordonet, bara hon fick.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s