Om att nästan lyckas

Igår var jag och det vita luddet på agilitytävling i Halmstad Hundarena. Vi önskar båda två att alla agilitytävlingar skulle hållas just där för alltid i all evighet. För vi gillar inte när det är kallt, regnigt och smutsigt. Jag som håller i kopplet kan väl i och för sig tänka mig att stå ut en dag eller två under sådana förhållanden, men det vita luddet vägrar. Han har berättat för mig att då kan jag åka själv i fortsättningen om det ska vara på det viset eller ta med mig det svarta luddet. För han verkar inte ha några som helst issus med att skita ner sig. Och det är sådant som gör att vi kommer få så himla roligt i framtiden alla tre.

Resultatet blev inte riktigt som vi hade planerat. Tanken var att vi skulle plocka den sista pinnen vi har kvar i hoppklass ett och göra ett hejdundrandes roligt och felfritt agilitylopp. Men så blev det inte riktigt.

I hopploppet var jag nog lite överladdad. Jag vet ju att jag måste jobba nära honom hela tiden även när han är inne i böjda tunnlar för att han ska höra mig och inte sakta av. Och jag jobbade nära. Så pass nära att jag sprang rakt in i en nummerskylt som stod vid en av de böjda tunnlarna så den flög upp och la sig på tunneln. Då hörde han mig lite för bra kan man säga och bestämde sig för att springa lite långsammare eftersom jag verkade vara lite våldsam just idag. Vem vet rätt som det är kanske jag springer rätt in i det vita luddet så han också far upp och hamnar uppe på en tunnel. Så ett mycket klokt val av honom egentligen att hålla ett behörigt avstånd till mig. Men tyvärr så orsakade det lilla missödet att vi hamnade 0.9 sekunder utanför referenstiden. Men för att plocka den sista pinnen hade vi behövt vara ytterligare lite snabbare.

I agilityloppet så blev det en snopen vägran. Jag förstår fortfarande inte varför han missade att gå in i slalomet. Ingången var super enkel, kanske viftar jag lite för mycket med armen? Ja, ja han viftade i alla fall väldigt mycket på svansen i båda loppen vilket ju är det viktigaste viftet av alla vift i agility. För där sitter nämligen skrattmusklerna på mina hundar. Och om vi har roligt så gör det inte så mycket om det inte blir exakt som vi hade planerat.

Annonser

2 thoughts on “Om att nästan lyckas

  1. Haha, vad roligt att nummerskylten hoppade upp på tunneln! Det var minsann skickligt gjort! =) Jag tycker att loppen ser fina ut, ni är duktiga! Och så tror jag att den där slalomingången var svårare och snedare än vad den såg ut att vara, Kat missade ju också den. De som skickade in hundarna med högerhandling och sen bakombytte verkade lyckas bäst! Ni sätter det säkert på nästa tävling! =)

    • Tack! Ja, jag kanske missbedömde slalomingången. Han är inte så snabb mitt vita ludd men förhoppningsvis har vi en bra dag någon gång och kan plocka den sista hoppinnen. Är sugen på att få testa klass två svårigheterna även om jag vet att tiden inte kommer räcka till för några högre placeringar. Men det skadar ju inte att vara förberedd till jag kan börja tävla med det svarta luddet. 🙂

      Kul om vi ses på fler tävlingar framöver. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s