Om äntligen

Äntligen, äntligen, äntligen är det sol och värme. Snön smälter så det står härligan till. För första gången på flera månader tycker till och med det vita luddet att det är härligt att gå långpromenad i skogen. Vid flera tillfällen var han flera meter framför mig istället för 20 meter bakom. Det svarta luddet var alldeles lyrisk. Det var väl första gången i hela hans liv som han fick uppleva fläckar av barmark.

När vi kom hem från skogspromenaden satt vi och fikade en lång stund på trappan med näsor och nosar vända mot solen. Sedan toppade vi den härliga stunden med lite träning.

För igår fick vi det nya tricket i Freestylehundar Dagens Trick #12. Och det har vi också längtat efter jag och det vita luddet. Den här gången är det ett positionerings trick. Hunden ska vända sig från mig så han har svansen mot mig. Inte så bra på att förklara. Kolla in på Susannes sida här så finns det en jätte bra instruktionsfilm.

Här är en liten film på hur långt jag och det vita luddet har kommit.

Det svarta luddet fick så klart också träna lite utomhus på sina läxor. Så här duktig var han.

Kära, söta, snälla SMHI gör så att det aldrig mer blir vinter den här säsongen. Vi älskar nämligen våren! 🙂

Om att lära känna mig själv

Nu har jag och det svarta luddet varit på ledarkurs i två dagar. Kursen är den första delen av två för att utbilda mig till agilityinstruktör.

Jag tyckte nog att det var lite onödigt att jag skulle behöva gå på den här kursen eftersom det jag gör allra mest på mitt jobb är att instruera grupper i praktisk ergonomi. Så det  där med att planera och leda grupper är liksom lite av min specialitet. Och visst var det nog så att det inte var några stora nyheter jag lärde mig. Men en sak är ju helt klar och det är att fullärd blir man aldrig. Självklart fanns det en del som var nytt eller i alla fall belystes ur ett annat perspektiv. Den roligaste övningen vi fick göra var att hitta vilken intelligens man kände att man tillhörde och att reflektera över vilka fördelar och nackdelar den här intelligensen innebär när man är ledare/instruktör. Det fanns nio olika intelligenser man kunde välja mellan. Visuell, matematisk, musikalisk, natur, fysisk, social och nu kommer jag inte ihåg vilka fler intelligenser det fanns. Och bara det faktum att jag inte minns alla olika intelligenser och att jag skriver en blogg är ett tydligt drag hos de som besitter social intelligens. Det visste jag ju i och för sig redan att det är både min styrka och min svaghet att jag gillar att interagera med andra människor. Men det som jag lärde mig mest av i den här övningen är att jag ska se upp med mina förutfattade tankar. För när jag gick runt och letade efter min intelligens och hittade den sociala intelligensen så var det första jag tänkte:

-Men så tråkigt, här kommer ju alla som går den här ledarutbildningen att sätta sig själva.

Men så var det verkligen inte. Vi var faktiskt bara 3 av 12 st som hade den bästa intelligensen. 😉

Så nu har jag lärt mig något om mig själv. Inte att jag har social intelligens för det visste jag redan. Utan att jag har ruskigt lätt för att dra förhastade slutsatser. Och det ska man passa sig för tycker jag.

Det svarta luddet var också med på kursen fast han behövde inte leta upp sin intelligens. För hans del handlade det om att vara i en ny miljö med massor av nya människor och nya hundar. Och självklart gick det strålande för honom på kursen. Hans hundintelligens är större än störst. Han är bara så fantastisk. Hälsar glatt och hånglar upp varenda människa han får chansen att tungkyssa, hanterar nya hundar med en viss osäkerhet först men det försvinner snabbt och han är sedan helt lugn och trygg med att ha dem runt sig. Tränar tricks som ett riktigt proffs trots ny miljö och nya människor. Kampar med mig och helt okända människor. Somnar som en stock vid mina fötter när vi har grupparbeten och föreläsningar. Är som vanligt stolt som en tupp över honom.

Det vita luddet har också haft en viktig uppgift de här två dagarna. Han har nämligen jobbat som vårdhund. För lillmatte är sjuk. Hög feber och allmänt skruttig är hon. Och då gör det vita luddet det han är allra, allra bäst på. Han ger henne kärlek och värme och sällskap. Idag har han legat i hennes säng hela dagen förutom när husse tvingade ut honom på några rastnignsrundor. Men han gjorde sitt bästa för att komma undan. Så fort husse visade sig kröp han in under täcket hos lillmatte och försökte gömma sig. Goa lilla vita luddet. Det bästa man kan ha när man behöver lite extra kärlek.

Om vila

Idag på förmiddagen så gick vi som vanligt ut på vår skogspromenad. Men oj vad det tog emot. Den ena anledningen till att det var motigt stod det vita luddet för. Han var väldigt osugen på att pulsa i snön i 1,5 timma idag igen. Så han försökte dra med mig hem igen. Och den andra anledningen till att det var motigt var att min kropp kändes väldigt stel och öm efter flera dagars pulsande i djup snö. För trots att vi går på samma ställen varje dag så har vi behövt göra nya spår varje dag eftersom de gamla blåst bort eller snöats över. Den enda som verkade lika pigg och glad som vanligt var förstås det svarta luddet. Så när vi gick där och slet för att ta oss runt så bestämde jag mig för att nu ger jag mig själv och ludden ledigt ett par dagar från det här slitet. Det känns som våra kroppar och själar behöver återhämta sig. För jag tror att även om det svarta luddet verkar helt oberörd så behöver hans unga växande kropp en paus från det här. Så tidigast på söndag ger vi oss ut igen i skogen. Eller så väntar vi ända till måndag för då kommer våren! Det är sant kolla själva här får ni se! 🙂

Så vi lindar in oss i filtar och vilar till måndag. 🙂
IMG_2110

Om en rolighet

Igår hände något jätte roligt. Det vita luddet vann Dagens trick tävling. 🙂

Det här är verkligen en tävling helt i min smak. Den går till så att man får en månad på sig att träna in ett bestämt trick. Man får under den här månaden ställa frågor och få hjälp på vägen för att lyckas. När man tycker att tricket är färdigt filmar man det och lägger upp det på den här facebooksidan. Trickets bedöms då av Susanne som ”äger” den här sidan. Det enda som bedöms är om man har uppnått kriterierna för tricket. Alltså inte vem som gör det snyggast eller snabbast. För att sedan utse en vinnare av alla de som klarat tricket så drar hon lott. Och vipps vopps igår hade vi tur och vann! Jag gillar verkligen att hon drar lott för hundarna har så olika förutsättningar och hur ska man bedöma vem som städar snyggast?

Så har du hund och inte redan är med i gruppen tycker jag verkligen att du också ska hänga på. En väldigt trevlig och prestigelös grupp. 🙂

Och självklart, här kommer vinnarbidraget.

Om en mallgroda

Idag ska jag vara en mallgroda och skryta om mitt fantastiska svarta ludd. Jag kommer vara en mallgroda igen någon annan dag och då ska jag skryta om det vita luddet. Men idag skryter jag på om det svart luddet.

Det jag ska skryta om idag är den nya läxan som vi fått från Silvia. Vi fick i uppgift att ge oss ut på stan, till tågstationen eller en affär. Där skulle vi göra lite enkla tricks som vi skulle film och skicka in. Det här lät ju så roligt så vi åkte ner på en gång.

Eftersom han är en sheltie så får man ju räkna med att han kan vara lite lättskrämd i ny miljöer. Och stressa upp sig av höga ljud. Så det hade jag lite i bakhuvudet när vi åkte ner till järnvägsstationen. Men jösses vilken stabil lite kille han är! Och dessutom så pass social att han hoppar upp mot folk vi möter för att han vill hälsa. Inte så rastypiskt. 🙂

Jag är så stolt och glad över att han är min, älskade svarta lilla ludd.

Om feedback

Nu har vi fått feedback från Silvia på läxorna. Så här skrev hon:

Very cool and speedy recalls! Nice understanding of 2on2off as well, you can now make it look more “agility like” by rewarding less&less in a position until you only reward the release + reward the fastest ones the most. For a sit up, try to have him sit on his legs, like at the beginning of the first try — not on his butt like in the 2nd try as muscles have to work more when he sits on his legs. But really cool duration already! Very nice crosses in both directions and impressive 4in — it doesn’t get smaller as that :)Great pivoting too! Too funny froggy legs — jackpot for legs all out and static, like in the last try and then slowly add more&more duration. Great backing up! At this stage, you can do a couple of sessions with you walking with him to get even more distance and fluency — and then go back to not moving again. — But yes, definitely all ready for the next lesson! :)

Tolkar det som godkänt men det finns lite kvar att jobba på. Älskar den här kursen. Kan varmt rekommendera den. Så smidigt att få läxorna rakt in i datorn istället för att behöva åka iväg en gång i veckan på kurs och att man kan träna när det passar. Vi har nu kommit halvvägs genom kursen. Så det är två lektioner och 4 veckor kvar tills examinationen. Sedan blir det ett par veckors uppehåll innan foundationkursen startar. Hoppas snön är borta till den 8 april för jag är grymt sugen på att komma igång då. Det enda man missar med det här kursupplägget är att kunna träna ihop med andra hundar. Men tack vare att det vita luddet tränar och tävlar och det svarta luddet får hänga med så får han det lite gratis. Och när våren kommer och mina träningskompisar börja träna utomhus så är det ju bara att se till att träna samtidigt.

Så för er som missade vår film igår. Här kommer den igen. 🙂

Om de vanliga gängorna

Så, då har vi provat att bo på den andra planeten. Det var tråkigt och vi klarade inte ens av det en hel dag. Så idag har vi gått tillbaka till de gamla vanliga gängorna med lång skogspromenad och tränat på läxorna från Siliva. På måndag är det dags för lektion 3 så idag har vi skickat in film för att få den bedömd. Alltid lite pirrigt tycker jag. Så här ser det ut nu. Vad tror ni? Blir vi godkända? 🙂

Om att byta planet

Idag fick jag en bra länk i en kommentar som gav mig lite att tänka på efter gårdagens upplevelser. Läs det här och se om ni kan stoppa in mig en av grupperna? Där fick jag så jag fes! 😉

Ja, ja jag kanske tog i lite igår när jag kallade dem för jubelidioter. Nu med lite perspektiv på det som hände kanske jag kan nöja mig med att se det som att vi kommer från olika planeter. Och självklart är ju min planet en aning bättre än deras. Men för att visa hur ödmjuk jag är så ska jag idag prova att byta planet. Idag ska jag prova att bara ha hund och inte överarbete allt så in i norden. Fast jag har ju i och för sig redan misslyckats eftersom jag måste skriva här på bloggen att jag idag ska göra något annorlunda med mina ludd. Idag ska vi inte gå två timmar i skogen och träna tricks i flera timmar. Nej idag blir det bara rastning runt kvarteret och lek i trädgården. Ja liiiite tricks blir det nog också för det är så himla roligt. Men jag kan skippa att filma det och analysera det i flera timmar med andra hundnördar.

Ska bli spännande att de hur det är att bo på den andra planeten. Open minded indeed. 🙂

Om svin och jubelidioter

Idag var det spännande på skogspromenaden vill jag lova.

Först var det uppbökat av svinen på ännu fler ställen än i förrgår. Ludden gick bananas vid ett av ställena så jag gissar att det inte var många minuter sedan svinen lämnade förödelsen bakom sig. Herregud så det ser ut där de har bökat. Man skulle kunna tro att en bulldozer har  dragit fram istället för några små grisar. De betarna som kan orsaka sådan förödelse vill jag inte komma i närkontakt med. Eller ännu värre om ludden skulle springa på dem. Hua.

Men sedan träffade vi tre jubelidioter också.

Alltså vad har folk för problem? Jag och ludden går på skogsvägen när det plötsligt kommer en stor svart hund av okänd ras emot oss. Jag säger åt det vita luddet att stanna så att jag kan gå fram och koppla honom. Tyvärr lyckas jag sällan få honom att våga vända ryggen till den andra hunden och komma till mig när jag kallar på honom, så därför har vi tränat in ett bergfast stanna. Och han stannar. Jag lyfter upp det svarta luddet för att snabbt kunna gå fram och koppla det vita luddet. Men innan jag hinner fram till honom så dyker två udda figurer upp bakom den stora svarta hunden. En gubbe och en kärring. Tror ni de ber sin hund stanna eller kallar in den? O nej. De skriker istället att det är ingen fara deras fina hund är sååååå snäll. Säkert! Hunden rusar fram till det vita luddet som står bergfast stilla men nu ill skällandes förstås. Hunden ser inte jättesnäll ut när den kommer farandes med raggen rest och spänd i hela kroppshållningen. Den tvärnitar framför det vita luddet som jag nu har hunnit fram till och lyfter på benet och revirpinkar i stort sett på det vita luddet. Jag lyckas koppla det vita luddet med det svarta luddet hängandes på min ena arm lagom tills gubben och kärringen hinner fram till oss. Hunden jagar runt det vita luddet som nu är kopplad och tok arg. Jag försöker få någon slags ordning på mina hundar i kaoset. Samtidigt ställer sig jubelidioterna och skrattar. Dessutom förslår de att jag släppa ner valpen så de får leka! Skjut mig! Jag snäste något kort om att valpen inte får leka med kreti och pleti och att det underlättar om man har koll på sina hundar. Alla vill inte leka. Gubben och kärringen tittade konstigt efter mig när jag stretade iväg med en hund under armen och en ill skällandes i kopplet.

När vi kommit en bit bort och lugnt åter hade lagt sig så tänkte jag att jag måste försöka vara lite mer positiv. Får ju så himla ont i huvudet av att vara arg för länge. Och då kom jag på att jag med allra största sannolikhet nu skulle få en väldigt lugn och behaglig promenad tills vi var hemma. För svinen hade vi ju helt uppenbart lämnat bakom oss och att vi skulle möta fler jubeliditoter i våran skog där man nästa aldrig möter en enda kotte var ju också uteslutet.

I shit you not! För när vi nästan är hemma så kommer det en jubelidiot till! Alltså flexikoppel är det guds straff till oss som fösöker hålla ordning på våra hundar vid hundmöten? För den här gången möter vi långa farbron som är ute och går med sin lilla tax. I flexikoppel. Där vi ska mötas är det en väldigt smal stig. Så jag kopplar båda ludden och går ut en bra bit utanför stigen i snåren. Här står vi tryggt och bra säger jag till ludden och ger dem en varsin godbit för att de är så duktiga och tittar på mig och inte på den lilla taxen. Men det hade nog varit bättre om jag istället hade tittat på den lilla taxen och den långa farbrorn. För den jubelidioten halar ju så klart inte in den lilla taxen utan låter den gå längst ut i flexikopplet så den kan gå fram och nosa mitt vita ludd i baken. Gissa om det vita luddet blev tok arg. Jodå han är ju terrier så det blev han. Jag är nog också lite terrier för jag blev också tokarg och frågade den långa farbrorn hur han tänkte? Antingen var jag otydlig eller så var han trög för jag fick inget svar. Jubelidiot! Hur fasen ska man kunna få till bra hundmöten när man möter sådant folk?!

Men nu ska jag vara positiv igen för det är ju alla hjärtans dag. 🙂

 

Om här och nu

Det finns många rapporter och studier som visar att människor som har hund mår bättre både fysiskt och psykiskt. Just idag tycker jag det både är helt sant och helt falskt. För tack vare att jag var på agilitykurs i helgen så protesterar mina lår högt varje gång jag jag ska resa mig, sätta mig eller röra mig. Fast träningsvärk är ju bra värk så det är ju bara att stå ut ett par dagar och sedan är man ju fast och fin i hullet istället.

Men den största fördelen med att ha hund är att man inte behöver lägga en enda krona på att gå i mindfulness terapi. Nej för när man har hundar så ser de till att man håller sig i nuet och man får massor med njutning här och nu.

Som idag till exempel var vi ute i en magisk skog full med snö och alldeles knäpp tyst. Ludden var på sitt absolut härligaste lekhumör och for runt över stockar och stenar och det svarta luddet mulade sig själv säkert tusen gånger. Det är helt omöjligt att tänka på något annat än vilka härliga ludd de är. Och vilken förmån jag har som får tillbringa min tid tillsammans med dem.

Och teet smakar ju extra gott när man kommer in efter en sådan härlig runda. Allra helst när ludden ligger bredvid och sover sitt allra skönaste. 🙂