Om att lära känna mig själv

Nu har jag och det svarta luddet varit på ledarkurs i två dagar. Kursen är den första delen av två för att utbilda mig till agilityinstruktör.

Jag tyckte nog att det var lite onödigt att jag skulle behöva gå på den här kursen eftersom det jag gör allra mest på mitt jobb är att instruera grupper i praktisk ergonomi. Så det  där med att planera och leda grupper är liksom lite av min specialitet. Och visst var det nog så att det inte var några stora nyheter jag lärde mig. Men en sak är ju helt klar och det är att fullärd blir man aldrig. Självklart fanns det en del som var nytt eller i alla fall belystes ur ett annat perspektiv. Den roligaste övningen vi fick göra var att hitta vilken intelligens man kände att man tillhörde och att reflektera över vilka fördelar och nackdelar den här intelligensen innebär när man är ledare/instruktör. Det fanns nio olika intelligenser man kunde välja mellan. Visuell, matematisk, musikalisk, natur, fysisk, social och nu kommer jag inte ihåg vilka fler intelligenser det fanns. Och bara det faktum att jag inte minns alla olika intelligenser och att jag skriver en blogg är ett tydligt drag hos de som besitter social intelligens. Det visste jag ju i och för sig redan att det är både min styrka och min svaghet att jag gillar att interagera med andra människor. Men det som jag lärde mig mest av i den här övningen är att jag ska se upp med mina förutfattade tankar. För när jag gick runt och letade efter min intelligens och hittade den sociala intelligensen så var det första jag tänkte:

-Men så tråkigt, här kommer ju alla som går den här ledarutbildningen att sätta sig själva.

Men så var det verkligen inte. Vi var faktiskt bara 3 av 12 st som hade den bästa intelligensen. 😉

Så nu har jag lärt mig något om mig själv. Inte att jag har social intelligens för det visste jag redan. Utan att jag har ruskigt lätt för att dra förhastade slutsatser. Och det ska man passa sig för tycker jag.

Det svarta luddet var också med på kursen fast han behövde inte leta upp sin intelligens. För hans del handlade det om att vara i en ny miljö med massor av nya människor och nya hundar. Och självklart gick det strålande för honom på kursen. Hans hundintelligens är större än störst. Han är bara så fantastisk. Hälsar glatt och hånglar upp varenda människa han får chansen att tungkyssa, hanterar nya hundar med en viss osäkerhet först men det försvinner snabbt och han är sedan helt lugn och trygg med att ha dem runt sig. Tränar tricks som ett riktigt proffs trots ny miljö och nya människor. Kampar med mig och helt okända människor. Somnar som en stock vid mina fötter när vi har grupparbeten och föreläsningar. Är som vanligt stolt som en tupp över honom.

Det vita luddet har också haft en viktig uppgift de här två dagarna. Han har nämligen jobbat som vårdhund. För lillmatte är sjuk. Hög feber och allmänt skruttig är hon. Och då gör det vita luddet det han är allra, allra bäst på. Han ger henne kärlek och värme och sällskap. Idag har han legat i hennes säng hela dagen förutom när husse tvingade ut honom på några rastnignsrundor. Men han gjorde sitt bästa för att komma undan. Så fort husse visade sig kröp han in under täcket hos lillmatte och försökte gömma sig. Goa lilla vita luddet. Det bästa man kan ha när man behöver lite extra kärlek.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s