Om en skittävling

Idag gick det katastrofdåligt när jag och det vita luddet tävlade rallylydnad i Sävsjö. Jag hatar verkligen när det inte går som jag har tänkt mig. Och det gjorde inte idag. Fast det gick som jag hade förväntat mig. Alltså tävlar man med det vita luddet så måste man helt enkelt se till att förutsättningarna är de rätta. Jag kan säga som så att det är en vääääldigt stor skillnad mellan en terrier och en vallhund när det gäller att jobba oavsett yttre förutsättningar.

Det som inte passade det vita luddet idag var kylan. Det var -17° när vi kom fram till Atomhallen. Och -17° betyder att det vita luddet hatar att sätta sig eller lägga sig ner. Han blir överhuvudtaget inte särskilt taggad att göra något mer än att ligga i soffan framför brasan. Så alla de stora poängavdragen fick vi för att han inte vill lägga eller sig ner när det är kallt. Och i den här banan var det många sitt- och liggmoment.

Atomhallen som vi tävlade i var ju också ett mysko ställe tyckte han. För det första så fick vi stå utanför hallen i kylan och vänta vilket gjorde det svårt att få till en bra uppvärmning, han frös som attan eftersom vi inte kunde ha täcket på. Vi fick aldrig till den där rätta bubblankänslan och han blev väldigt nosig när vi väl kom in. Om det var -17° utanför hallen så var det säkert -22° inne i hallen. Och domaren hade en lite speciell framtoning kan man säga vilket också gjorde det vita luddet lite osäker.

Resultatet blev som ni ser på filmen en riktig flopp. 55 poäng, alltså inte godkänt. Men då har jag lärt mig att det är samma sak i rallylydnande som i agilityn. Är vädret inte på vår sida så kan vi lika gärna stanna hemma. Kan faktiskt inte låta bli att längta ihjäl mig tills det svarta luddet är tävlingsredo. Det kommer jag väl få ångra att jag gör, blir väl något annat som ska strula med honom. Men har man aldrig haft en svårmotiverad hund så lovar jag att ni har ingen aning om hur jädrans frustrerande det är att vilja själv och ha en hund som inte är med på noterna.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra när jag sagt att det är så mycket enklare att träna med det svarta luddet än med det vita luddet att det beror på att han är min andra hund och att jag säkert tränar honom så mycket bättre. NEJ SÅ ÄR DET INTE! Självklart och förhoppningsvis har jag lärt mig massor på de snart fyra åren som jag haft glädjen att få ha det vita luddet men den största skillnaden är att de är två helt olika raser med helt olika inställning till livet. Och jag älskar det vita luddet som hund precis lika mycket som det svarta men som tränings- och tävlingskompis är det svarta luddet oslagbar. Nu blir jag väl halshuggen när skriver så här ärligt vad jag faktiskt tänker och känner. Men jag är faktiskt less på på att höra att jag bara måste hitta den rätta grejen för att höja det vita luddets motivation. Men herregud jag vet faktiskt inte någon som har slitit så jädrans mycket med det som jag har gjort. Sprungit runt med både inälvor och rådjursklövar, tjoat och tjimat, kampat och jagat. Så nej jag tror inte det beror på att jag inte har försökt tillräckligt mycket. Jag tror faktiskt inte att någon annan hade gjort det bättre. Det beror på att sådan är han. Och det måste jag acceptera utan att bryta ihop inombords varje gång det inte går att motivera honom att vilja göra det jag vill. Men det är svårt ska gudarna veta när man har i sig att man helst ska vara bäst på allt man ger sig in i. Och är jag inte bäst så ska jag bli bättre om jag bara kämpar lite mer, tränar lite hårdare och aldrig ger upp. Men  sådan är inte det vita luddet. Han är nöjd med sig själv utan att ha några fina meriter att visa upp. Vilken underbar värld han lever i. Jag har verkligen mycket att lära av honom. Och han verkar ju lika nöjd med mig oavsett hur min prestation är. Han gillar mig bara för att jag är jag. Underbara lilla hund. Det finns bara en individ som har lärt mig mer om livets utmaningar än vad han har gjort. Och henne handlar inte den här bloggen om. 🙂

Annonser

12 thoughts on “Om en skittävling

  1. Tråkigt att det inte gick hela vägen idag. Även fast jag vet det är svårt efter en tävling som inte känts något bra försök att även titta på det som gått bra, även fast det förstås är jätte bra att analysera vad som gick fel.

    Det var inte så jätte bra upplösning på filmen men det ser ut som han har fint kontakt med dig genom hela banan, och tempoväxlingen var super snygg! 🙂

    Jag kan säga dig att det spelar ingen roll om man har två hundar av samma ras. Mina är ändå som natt och dag, och jag har också en som är ett riktigt wildcard. – Man vet liksom aldrig hur det kan gå. Men det som är roligt med såna hundar det är att det är desto roligare när det väl går bra. Är inte så stolt över någon 100 poängare som den som just Lova tagit. 🙂 En annan positivt sak med såna hundar är att man inte förväntar sig riktigt lika mycket av dem vilket gör att de allra flesta gånger blir man positivt överraskad.

    Nästa gång kommer ni ha bättre förutsättningar och fixa det galant – det har jag inga tvivel om! 🙂

    • Tack Zandra!
      Du har så rätt i allt du skriver. Nästa tävling är en ny tävling och vill det sig väl så kan vi säkert få till fina poäng då. Är i alla fall en annan domare då så förhoppningsvis blir det banor som passar oss bättre. Och vem vet kanske är det sol och 20° varmt också. 🙂

  2. Jag känner igen din beskrivning av ditt vita ludd. Det stämmer ganska bra ihop med mitt svarta. En Kerry blue terrier är hon. Hon tycker att det mesta är kul men varför hålla på att upprepa sig? Och ibland kickar den där tjuriga terriergenen in och då gör hon bara som hon själv vill. Vi kom i mål på 43 poäng senaste gången vi tävlade rally, har gått runt på 84 poäng förrut så hon kan ju om hon vill.
    Men visst är det frustrerande att ha en sådan hund när man själv vill så mycket mer.
    Önskar dej bättre lycka på nästa tävling!

  3. Känner igen mig alltför väl i det där. Min hund är jäkligt duktig men är osäker när det kommer till nya miljöer. (Är en omplaceringshund så fick ingen miljöträning alls hennes tre första år). Så vi har varit på tävlingar där vi blivit underkända i starten för hon vägrar gå därifrån eller sätta sig. Så första gången vi fick ett kvalificerande resultat blev jag så glad och chockad att jag höll på att börja gråta. Den 1 april debuterar vi i fortsättningsklass. Känner mig lite nervös just för jag inte vet hur hon kommer ställa sig inför det. Och om det fortfarande är snö känns det riktigt hopplöst för då kommer hon verkligen inte vilja sitta eller ligga.

  4. Jag har också två väldigt olika raser med helt olika sorters intelligens. Den ena har jag inte hittat någon form av aktivitet till som känns meningsfullt för oss båda, förutom ”kasta boll i sjön och apportera den”. Den andra snappar upp vad som helst på nolltid.
    Jag tycker, som flera andra, att du ska se på din prestation som enastående, som ändå har lyckats komma så långt med en hund som har andra förutsättningar än man kanske önskat. Bra gjort!

  5. Jag tycker ditt vita ludd har en fantastisk inställning och jag skulle också vägra lägga mig vid -17. Finns inte på kartan 🙂
    Snart måste värmen komma, så då hoppas jag att det blir bättre förutsättningar vid nästa tävling – kontakten har ni ju.

  6. Bättre lycka nästa gång! Förstår din frustration men det är bara att ta nya tag och komma ihåg att det viktigaste är att ni har roligt tillsammans. ❤

    Det var inte de bästa förutsättningarna precis, därför är jag himla nöjd med vår runda. Domaren var en aning mysko. 😉

    PS. Nästa gång får du komma fram och säga hej om du ser mig. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s