Om lite domargnäll

Man ska ju verkligen inta skylla sina brister på någon annan än sig själv. Men lite ska jag faktiskt gnälla på domarna som ritat banorna och dömde i Osby igår. För om jag åker till en klass 1 tävling förväntar jag mig klass 1 svårigheter. Och det tycker jag verkligen inte att det var igår. Det var många byten i banorna, flera fällor och på flera ställen väldigt konstiga linjer. Referenstiderna var också stentuffa med tanke på hur svåra banorna var. Att det bara delades ut 1-2 pinnar i ett startfält på över 50 hundar talar ju sitt tydliga språk. Eller har verkligen 49 stycken tränat så dåligt att de inte ska klara en klass 1 bana? Hade det här varit den första tävlingen jag åkt på hade jag blivit avskräckt och inte satt min fot på en tävlingsplan igen.

Sedan en annan sak som jag har funderat på ganska länge är varför man i stort sett alltid har samma referenstid i alla storleksklasser? Visserligen finns det smallhundar som springer banorna i samma fart som en largehund men det känns verkligen inte rimligt framför allt inte i nybörjarklassen. Det vita luddet galopperar genom hela banan men klarar ändå inte referenstiden. Han har jämn fart över balanshinder och i slalom. Då är det faktiskt inte rimligt att man inte ska klara referenstiden i klass 1. En largehund kan trava genom banan och ändå klara tiden tack vare att den är större. Att smallhundarna ska behöva ta i ända ner i från tårna redan i klass 1 medan de större hundarna får tid att mogna till nästa klass känns konstigt tycker jag.

Så nu har jag gnällt lite. För övrigt var det en väldigt välorganiserad och trevlig tävling i går. 🙂

Här är lite film på Lillmattes och mina lopp med det vita luddet.

Annonser

21 thoughts on “Om lite domargnäll

  1. Trist att det var tuffa banor i Osby men jag upplever att det generellt blivit tuffare i klass 1 med åren… Kanske är det för att man inte alltför lätt hamna i klass 2 för att sedan ligga där och ”harva”? Inte för att det är bättre att harva i klass 1….
    Sedan kan jag vänligen flika in att jag håller med om att referenstiden ska vara anpassad så den passar klassen men just largehundar kanske inte alltid har fördel mot referenstiden bara för att de är stora? Visst har Dingo vägvinnande steg på en raksträcka men att svänga honom är som att svänga en VikingLine… Där tror jag nog att ett litet ludd har det lättare? Kanske går det på ett ut? Kanske finns det en anledning till att du skaffat en sheltie och jag en Border collie? Hahahaha!! Det var mina tankar. Kram och särskild applåd till duktiga lillmatte och Milou!

    • Du har en poäng i att en liten hund får en snävare väg. Kanske jämnar det ut sig. Men jag noterade flera större hundar i går som hade mycket sämre tryck i steget än Milou men som ändå klarade referenstiden. Ja, ja det där med farten är ju vår achilleshäl så det är väl därför jag hakar upp mig på det. 🙂

      Lillmatte tackar! 🙂

  2. Banorna har blivit tufffare sedan jag började, men det tycker jag bara är kul. Mitt stora problem som man inte kan göra något åt är löptikar! Spelar ingen roll att man tränar med dem, för på tävling finns det intressantare och sötare tikar. Hälsa Agnes grattis till snyggt lopp!

  3. Jag håller med, i klass 1 så ska man kunna ha riktigt roligt med enkla medel, dvs att hunden kan alla hinder och föraren kan basic handling. Man ska kunna vara übernervös men ändå komma ihåg banan. I klass 1 ska det vara jätteroligt och det ska sprätta igång tävlingssuget!

    (I Eslöv var det faktiskt en yngre tjej som grät efter loppet, för banan var tok-krånglig. Så ska det inte vara.)

    I klass 2 sen får det gärna komma massa klurigheter, när man fått mer tävlingsrutin och redan är ”fast”, haha 😉

    Referenstiderna har jag aldrig tänkt på (jag är alltid siffervill på tävlingsdagarna…), menar du att de kan vara samma i s/m/l? Låter ju jättekonstigt :/

    Men. Jag tycker att domarna borde diskutera banritandet och vad som är stommen/ramarna för en bra klass 1-3-bana ännu mer på domarkonferensen/domarlistan. Det känns inte som de är riktigt överens. (Säkert svårt att sätta sånt på pränt, men ändå.)

    • Håller helt med om att det borde finnas en ram för vad man ska kunna i de olika klasserna och som man sedan utgår ifrån när man ritar banorna.

      Om man vill att agility ska vara en hundsport för alla så ska man nog akta sig för att skrämma iväg nybörjarna.

      Väldigt ofta är det samma referenstider i s/m/l. Det har jag noga noterat eftersom tiden är vårt ständiga dilemma. Och just nu känns det lite orättvist mot det vita luddet. Varför ska han behöva springa snabbare bara för att han är liten?

  4. Grejen är att vi är ganska överens, när vi diskuterar… I verkligheten blir det ändå väldigt olika.

    Och ang referenstider finns det iaf några domare som sätter olika, jag gör ofta det, det brukar skilja 2 s ungefär mellan small och large. Just för det där du säger, en smallhund som galopperar ska klara tiden om en largehund som galopperar klarar den.

    /domare

  5. håller helt och hållet med om att de banorna var på tok för svåra för att vara i klass 1.. och sen om man ska gnälla lite till på domarna så dömde de väldigt konstigt, den ena släppte nästan allt, klockrena vägringar fick vissa hundar inga fel för, och dessa hundar fick även pinne när de egentligen inte skulle haft någon..

      • haha ja så kan det ju också vara! jag skulle fått min sista pinne i ho1 igår om det inte vore för just detta, så lite surt att det var en alldeles för snäll domare som dömde.. :p

  6. Hej, Jag var inte på denna tävlingen man man kan oxå lägga märke till vilka som är domare/banbyggare och man lär sig vilka banor och tider man har att förvänta sig….för det skiljer en hel del..kanske är det på väg att bli som det kan vara på utställningarna – den domaren gillar inte mina hundar – och är det den domaren som bygger banan, – ja då har jag inget att hämta – så får det ju inte bli. -såg vilka det var som dömde . o av dessa herrar har jag oxå erfarenhet av att hur jag än springer så hinner jag inte inom deras ref.tid – den kvinnliga domaren har jag ingen aning om -jag har en large hund – en hindersäker – men inte så snabb hund (nybörjare) o går ofta i mål med noll fel men kollar man tiden så kan det skilja upp till 10-20 sek på oss och på det vinnande ekipaget som i de flesta fall är en bc.
    Var kul att läsa om dig o din flock, har en collie som jag började att tävla med förra året – Kämpa på ! Hälsningar från Anette

  7. bli inte avskräckt, Det är Nisse han har den tuffaste referenstider i Sverige. I treån är det bara VM type hundar att klara hans tider.

  8. Banorna i helgen var i överkant, med lite hinderfällor också om man inte passade sig.

    Dock tycker jag inte att man skall klara av klass 1 banor när man är nybörjare.
    Alla våra svårighetsgrader (klass 1-3) skall vara en utmaning för ekipaget och kunna visa på (och motivera) till att träna på det man inte riktigt behärskar. Hur ska vi annars kunna bli bättre.

    När man sedan behärskar det, då skall man också kunna fightas om prisplatser och uppflyttningspinnar.

    I klass 1 så bör hundarna kunna vissa enklare grunder; viss slalomstabilitet med hjälp av föraren. KF och ett visst hindersug / hinderkunskap. Framförallt skall den kunna kommunicera med sin förare (läsa rörelseriktning).

    I klass 1 så bör föraren klara av att guida sin hund genom banan på ett för hunden schysst sätt och kunna använda sig av de vanligaste typerna av svängsignaler och förberedande sådana. Till detta hör ex. att ”stolpa hunden” (trycka på hundens linje för att förändra riktningen.) Detta är ändå det mest grundläggande i agility och är grunden i ett bra framförbyte.

    Kan man detta, så hade man inga jätteproblem att ta sig runt banorna. Sedan kan allt hända på tävling, såklart.

    För att ge ett exempel från verkligheten: första agilityklassen där de flesta förarna gick på vänster sida av 1-3 där slalom var nr 4. Deras hundar hade svårt att klara av hinder nr 3, utan att riva eller springa bredvid, många snubblade också i landningen efter 2:an pga av att hunden inte fått chans att läsa rätt riktning. Hade förarna istället använt sig av det mest grundläggande; att faktiskt förbereda hunden på sväng och istället befunnit sig på höger sida, tryckt hunden mellan 1-2 så hade de haft en fantastiskt fin linje till slalomet.

    Nu kanske jag låter jättehård; men jag tycker nog inte att man skall upp i klass 2 utan att förstå och kunna använda sig av, den mest grundläggande sväng-signalen. Tyvärr :/

    • Kan tillägga:

      Är man mer nybörjare än så, så kan man alltid tävla på inoff där svårighetsgraden brukar vara lite lägre.

      För övrigt tycker jag att man kan lägga till en ny ”noll” klass, som man har utomlands. Där inte ex. slalom ingår.

      • På en inoff tävling är ju banorna i klass2..Jag är i klass1 och var på en inoff tävling i slutet av mars o då var det banor som hade använts på SM…. o det var inga lätta saker…
        Det man ska ha isåfall är rena nybörjarklasser….men man måste ju oxå ut på off tävlingar för att få rutin 🙂

    • Jag håller med dig i det mesta du skriver. Och jag tycker egentligen inte man ska skylla sina brister på yttre omständigheter. Det är bara att bita i det sura äpplet och gå hem och träna mer. Vi har ju egentligen inga stora problem med svårigheter i banorna, utan det är ju alltid tiden som är 1-2 sekunder för långsam. Det jag nog stör mig allra mest på är att referenstiden i mina ögon inte var anpassad till svårigheterna i banorna. En långsam hund blir ju ännu långsammare när det inte finns några fina raksträckor. Och jag hävdar med en dåres envishet att det inte är rättvist att en hund som galopperar igenom banan inte klarar referenstiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s