Om att vara ensam

Just nu upplever jag något väldigt ovanligt. Jag är ensam hemma i stan medan resten av familjen är kvar på Öland med ludden och katten. Det är ensamt vill jag lova! Jag försöker se det som en slags husmorssemester. För även om jag jobbar på dagarna så är jag verkligen ledig all annan tid eftersom jag inte behöver sköta ett helt hushåll. Men någon längre tids husmorssemester vill jag nog faktiskt inte ha.

Och inte längtar jag mindre efter dem när jag får så här fina filmer skickade till mig.

 

Annonser

Om att vara utanför

Idag har jag och lillmatte varit i Vimmerby och tävlat med det vita luddet. Man kan säga att det förmodligen är svalt i helvetet jämfört med den hettan som det var i Vimmerby idag. Men det vita luddet brukar inte vara nämnvärt påverkad av värmen men idag blev det nog lite för bra även för honom. Han var ganska seg redan i första loppet men i sista var det segt på riktigt.

Jag var så sugen på att åka på den här tävlingen. Det var Åsa Wrede som ritat hoppbanorna och dömde tillsammans med Roger Franksson som ritat agilitybanorna. I mina ögon lyckades båda två få till riktigt bra klass 1 banor. Mest av allt gillade jag Åsas hoppbanor där det var en stor utmaning bara att komma ihåg banan. Det fanns lite lagom med svårigheter där man tjänade på att kunna fler byten än framför- och bakombyten men där det var fullt möjligt att ta sig igenom med de bytena som enda verktyg. Det var fina linjer och det var både raksträckor som gav fart och lite lagom med svängar. Slalomingångarna var inte busenkla med absolut inte omöjliga, framför allt inte med ett långsamt ludd. 😉

Och mammahjärtat svämmar över när lillmatte är sååå duktig!  Jag är så glad att se hur fint hon hanterar det vita luddet. Hur hon peppar och stöttar honom och aldrig någonsin är sur eller deppig fast hon får slita som en tok för att få honom att hålla farten uppe genom hela loppet. Hon är den bästa person jag kan tänka mig att ha med på träning och tävling. ❤

Och just det. Idag hamnade vi utanför. Trots att vi nollade tre lopp och klarade referenstiden i alla tre loppen ville det sig inte riktigt hela vägen. Vi hamnade precis utanför pinneplats i alla tre lopp. I det fjärde loppet var vi nollade på hinder men fick 0,4 sekunders tidsfel och även där kom vi precis efter sista pinnen. Stolpe ut kan man säga.

Om att vara i väntans tider

Just nu går jag i väntans tider. Den nya fröken ska vilken dag som helst skicka första lektionen till oss. Och under tiden vi väntar så passar vi på att roa oss med lite övningar från Clean Run. I den här enkla kombinationen fick vi in massor med bra saker som staket, blindbyten, bakombyten, skicka och sticka till exempel. Det är ju så suveränt när man med 4 hopphinder och en tunnel kan få ihop 12 olika alternativ att utföra den på. Tänk vad tid man sparar på det. Idag provade vi tre varianter så i morgon har vi nio till att testa. Fattar ni, nio varianter utan att behöva flytta ett enda hinder. Me like a lot! Och det svarta luddet, herregud så underbart roligt det är att träna med honom! Vilken glädje och arbetsvilja han har. Vilken tur att just han blev min.

Vi passade också på att träna slalomingångar. Mitt fina, duktiga, svarta lilla ludd. ❤

Om att byta fröken

I morgon är Silvias Foundation Class slut. Jag är verkligen så nöjd med hela kursen, men jag känner mig långt ifrån färdig att klara mig helt på egen hand. Jag skulle absolut kunna lägga upp träningen själv men det jag känner att jag behöver är konstruktiv feed-back. Dessutom så tycker jag att jag lär mig mycket av att se mig själv på film. Och skulle jag träna på egen hand så tror jag inte att jag skulle ta mig tid så ofta att filma och fixa med filmerna efteråt. Så efter att ha velat lite fram och tillbaka har jag nu bestämt mig och anmält mig till Jenny Damms Lotuseduction. Det känns helt rätt och ska bli så himla roligt att gå kurs för Jenny. Det är ju svårt att inte bli sjukt imponerad när man ser henne köra med sina hundar. Så nu väntar jag med spänning på att första lektionen ska dimpa ner i mailboxen.

Det här var sista övingen från Silvia. Jag har inte kört hela kombinationen utan delat upp den i olika sektioner.

Det här blir det sista vi filmade till Foundation Class.

Och Silvias sista kommentar: Very cool! No problems and all ready to put it all together — but 12 is not cap, it’s just a normal extension jump as 13 is straight ahead…

Om att lära sig gunga

Grundträning är nog den allra roligaste träningen tycker jag och ludden. Igår tränade vi på att det svarta luddet ska förstå att man ska stanna kvar på gungan även om jag susar förbi och springa av den i full fart på ok-kommandot. Samtidigt som det svarta luddet springer på gungan så ska det vita luddet sitta stilla på stanna kommando och komma i full fart till mig på ok-kommandot. Roligt som tusan. 🙂

Det svarta luddet tränade lite staket där vi blandade serpentiner och ut i samma linje. Man kan faktiskt inte ha en bättre semester om ni frågar oss. 🙂

Om nästa höjning

Igår var det återigen dags att höja plankan. Den är nu 22 cm hög för att vara exakt. Jag varierade även startpunkten från 7-5 m samt plussade på med att jag sprang vid sidan om honom. Det märks tydligt att det går bäst när jag springer på hans högra sida eftersom det är där jag har varit hela tiden hittills. Dessutom ligger plankan så att jag nästan springer rakt in i buskarna vilket gör att jag nog stör honom mer när jag springer på hans vänstra sida. Men trots det är jag grymt nöjd med resultatet, 100% träffar och 94% JP. Har precis skickat in filmen till Silvia så jag vet inte ännu om hon är lika nöjd. Kan ju mycket väl vara så att jag gör något tokigt som jag inte förstår själv. Spännande värre att få domen senare i dag. 🙂

Om en som till och med farmor blev imponerad av

Man skulle kunna tro att det vita luddet inte får någon träning längre eftersom det mest är det svarta luddet som jag skriver om. Men så är det så klart inte. Det vita luddet får göra i stort sett samma övningar som det svarta. Att skaffa hund nummer två har verkligen varit en kick även för det vita luddet. Han är mycket mer taggad när vi tränar och han får så bra fysträning av alla lekar som de håller på med. De springer lösa i skogen och simmar i havet, de brottas, kampar och jagar varandra. Det är verkligen oslagbar träning för dem båda två.

Igår filmade vi när vi tränade. Lillmatte och det vita luddet börjar bli ett riktigt fint team. De gick en kvällskurs för Malin Thulander i våras och det gav verkligen effekt! Till och med farmor var imponerad av deras fart och kunskaper när hon tittade på. Och hon tycker överlag att det är ganska onödigt med hundar och att hålla på och greja så mycket med dem. 🙂

Banan har vi lånat från Humlespunkarna. Tack Bittan, här kan vi öva på en himla massa saker.

Det svarta luddet fick träna på lektion 6 i Foundationkursen. Vi skulle träna på stanna kvar i starten, framförbyten och bakombyten. Och om det gick även blindbyten. Älskar att träna med den här hunden. Han är så fokuserad och farten var det inget större fel på i går. 🙂

Silvias kommentar: Very cool speed and wraps! And sure, rear crosses on curved tunnels are the first step to rear crosses!

 

Om lektion nummer två och sex

I måndags började lektion nummer två på RC-kursen. Under de här tre veckorna ska plankan höjas, vi ska variera startpunkten för att hunden ska lära sig att juster steget och ändå få till träffar. Vi ska också minska hjälpen med att kasta bollen i förväg så att hunden till slut springer mot en stillaliggande leksak.

Så här såg vårt andra pass med höjd bräda ut. Jag har bara höjt den 5 cm. Försöker också kasta bollen lite tidigare nu för att han ska få mindre och mindre hjälp av den.

Silvias kommentar: Looks good! The throws are early enough for now, so keep this timing and try different approaches first. The easiest to vary them is to use a wrap to start with and move it to different distances. And you can also raise it again soon. I would focus on that first and go to a static toy much later in the process with him.

Vi är nu inne på sista lektionen i Foundation kursen och ska skicka in hur långt vi kommit med gungan och slalom. Så här ser det ut för oss just nu. Tränar inte jättemycket på just det här eftersom han fortfarande är så ung. Slalomet är nu så tight att om jag flyttar ihop det ytterligare måste han börja svänga och det vill jag inte att han gör innan han närmar sig året. Så slalomet får nog bli vinterns stora utmaning. Gungan visar han ingen rädsla för, varken ljudet eller rörelsen. Vi fortsätter att sakta minska höjde på stödobjektet. Finns ingen anledning att stressa med inlärning av gungan heller tycker jag.

Silvias kommentar: Some cool entries yes, try to add more&more. The see-saw looks good too! If you can sometimes train on low see-saw that would be really good too as you can then give him speedier approaches too. If not possible, just keep lowering the supporting object to eventually get to full height, but again, no hurry with that at this age. For now, focus on running ahead (and him stopping on his own as you run ahead) rather as hanging back, to first make driving till the end a habit.

Om beslutsångest

Idag började den sista lektionen på Silvias Foundation Class. Och det känns väldigt jobbigt. Inte att göra sista lektionen utan just att det är sista lektionen och att vi därefter är lämnade helt åt vårt eget öde. Ska jag klara av att träna honom själv nu? Eller ska jag anmäla mig till någon annan kurs? Och i så fall vilken? Både Fanny Gott och Jenny Damm kör webbaserade kurser men vilken ska man välja? Eller ska jag gå Silvias Foundation kurs igen när den startar i oktober? Men det känns inte så kul att gå exakt samma kurs igen även om vi har mycket kvar att lära oss. Dessutom känns det lite sent att vänta ända till oktober när träningsmöjligheterna utomhus börjar bli mer begränsande.

Himmel! Hur ska jag göra?!