Om ett rysligt bra resultat

Idag har lillmatte och jag tävlat med det vita luddet. Och det gick väl lite si så där. I hopploppet dök det upp en mur direkt efter säcken. Det var en himla dum grej tyckte det vita luddet som i och för sig var väldigt snäll mot mig och utförde båda de hindren korrekt. Men när vi kom fram till slalom så bestämde han sig för att skaka av sig obehaget och missade slalolmingången. Och efter lite trixande för att få till det i slalom tyckte han att det räckte och sprang till lillmatte som är hans allra största favorit. Så vi firade disken med att mumsa köttbullar.

Sedan var det dags för lillmatte att köra agilityloppet. Och det gick fin, fint. De är så bra ihop de där två. Tyvärr fick han lite bråttom av balansbommen så han missade kontaktfältet. Men en sjundeplats räckte det till. Det firade vi också med att mumsa köttbullar.

Och till slut fick vi ett toppenresultat. Det svarta luddet blev mätt av en riktig domare med en riktig mätsticka. Och tjolahopp, han är 44,7 cm hög! Och som reglerna är nu får han alltså tävla i medium. Om exakt en vecka fyller han 11 månader och det ska väl mycket till om han växer mer nu. Och visst hänger det på håret. Men uj, uj, uj så glad jag blev. Ett rysligt bra resultat faktiskt. 🙂

Om en nära döden upplevelse

Min nya fröken Jenny Damm är en riktig slavdrivare. 🙂 Hon är så snäll och go när hon svarar på mina frågor och kommenterar mina filmer, men hon är aldrig nöjd med farten. Så igår tänkte jag att nu jädrans ska jag ge allt jag har så hon blir nöjd. Och det gjorde jag. Jag gav till och med lite mer än vad jag har. Lyckades med konststycket att springa mig till en muskelbristning i vänster lårmuskel. Jomenvisst! Så kan det gå när viljan är starkare än musklerna. 🙂

Så nu hoppas jag av hela mitt hjärta och övriga muskler i kroppen att hon blir nöjd när hon får se det här. För som ni ser i slutet av filmen var det en nära döden upplevelse att springa så här. 🙂

Och blir hon inte det ska jag verkligen se till att min löptränare får göra skäl för pengarna jag betalar honom. Vilken tur att jag anmälde mig till den där löparskolan!

Om att vara crazy

Just nu går all träning med det svarta luddet ut på att vara så crazy som möjligt. Jag ska tagga honom så mycket jag förmår för att få upp farten på honom. Det är asjobbigt! Men ger det bara resultat är det värt all möda. Och jag tycker redan att han är snabbare , tar mer initiativ och drar förbi mig med fint sug framåt. Den här filmen väntar jag just nu på att få feed-back på från Jenny Damm.

 

 

Om ett inlägg som kanske kan få någon annan att må bra

I veckan har det diskuterats livligt i vårt fikarum på jobbet om alla rosenskimrande facebook inlägg som tydligen får folk att må dåligt. Kanske är det så i bloggvärlden också att folk mår dåligt av att läsa om alla lyckliga och lyckade människor. Så idag tänker jag bidra med ett blogginlägg som kanske få någon att må bra.

För just nu funkar träningen med det svarta luddet katastrofalt dåligt. Framför allt running contact träningen. Funderar allvarligt på att lägga ner hela skiten. Efter att vi gick över från att springa på plankan till att springa på balansbommen så har han helt tappat konceptet. Det känns som slumpen om han träffar eller inte och jag skojar inte när jag säger att vi max kommer upp i 10% träffar när vi tränar. Har till och med gått tillbaka till att han får springa över plankan som ligger plant på marken. Där får han till träffar mestadels men även här missar han mer än tidigare. Och för varje pass med massor av missar så går han ner i sig i intensitet och glädje och det gör jag med. Känns som en nedåtgående spiral. Dessutom kan jag bara träna running när jag är i stugan och det blir bara på helgerna vilket känns på tok för lite. Kan max komma upp i sju pass på en helg och mest troligt är att det blir fem pass eftersom vi vill träna lite annat också.

Att det går dåligt på RC träningen smittar av sig lite på den andra träningen också. Jenny vill ju se mer fart och stress när vi tränar och det är skittufft att hitta den energin både hos mig och hos det svarta luddet just nu. Jag känner mig trött och sliten i kroppen och vänster fotled har varit svullen och ond nu i jag vet inte hur många månader.

Hoppas i alla fall att det här tråkiga blogginlägget kan få någon annan att må bra.

 

Om att ha börjat i ny skola

Nu har jag och det svarta luddet kommit igång med vår träning för Jenny Damm. Och det är grymt roligt och grymt jobbigt. Hon är ju verkligen drottningen av att springa snabbt och ligga på hundarna. Och självklart tyckte hon efter att ha tittat på några av det svarta luddets filmer att vi saknade lite fart och fläkt. Så nu har vi fått i uppgift att träna på just det. Det svarta luddet tycker att den här träningen är asarolig och jag tycker att den här träningen är asajobbig! Vi kör två sådana här pass per dag och jag skojar inte när jag säger att jag dag två hade lite svårt att ta mig ur sängen på morgonen. 🙂

Det känns så bra att gå kurs för Jenny. Kan verkligen rekommendera det!

Om vårt alldeles egna träningsläger

Nu har jag och ludden påbörjat vårt alldeles egna träningsläger. Planen är att vi ska roa oss på agilitybanan precis så ofta och mycket som vi känner att vi har lust och orkar med fram till och med tisdag. Vi är på Öland och det är bara vi och äldsta lillmatte i familjen som är här. Och hon jobbar och vill helst inte umgås superduper mycket med oss. Så vi har all tid i världen att vara på vårt alldeles egna träningsläger. 🙂

Eftersom vi kämpar på med RC och har de bästa träningsmöjligheterna här för den träningen så kommer vi att åka hit så många helger det någonsin går i höst. Jag struntar i att åka runt på tävlingar med det vita luddet just nu och lägger istället den tiden på att grundträna båda ludden så mycket det bara går. Hur hemskt det än är så går det inte att bortse från att höstmörkret snart är här och det begränsar träningsmöjligheterna radikalt. Så vi passar på att utnyttja hela härliga augusti, september och oktober till att träna här på Öland så mycket vi bara kan.

Idag har vi hittills hunnit med ett RC-pass. Det gick väl inte så där jättebra tycker jag. Har ingen statistik på antalet träffar men det var gott om missar. Däremot känns det som han har ökat farten. Kanske är det därför han missar mer? Får se om nästa pass blir likadant. Får nog i så fall filma och be Silvia komma med lite råd.

Vi körde den här kombinationen också.

IMG_3172

 

Väldigt fartig och rolig. Dels fick vi träna på framförbyte efter 4:an, litet staket 5-6:an, hindersug 7-9, plockhand 10-11, kasta hund över 11:an, plockhand efter 12:an, bakombyte vid 13 och så avsluta med ett helt staket 14-16. Det svarta luddet går som ett skållat troll och det är så häftigt att se hur han fixar att sätta ihop alla grundfärdigheter som vi tränat på i foundation kursen i en hel kombination. Inser allt mer hur viktig grundträningen är för att hunden ska förstå hur hindren ska tas.

Det vita luddet klarade också att köra hela kombinationen fast vi fick dela upp den i 3 delar för att han skulle orka hålla motivationen att springa snabbt uppe. Tänk om agility inte gick ut på att ha fart. Då skulle det vita luddet äga på banorna. 🙂

Fast på det här träningslägret så gör vi mer saker än att roa oss på agilitybanan. Till exempel går vi långpromenader och busar och badar i vår favoritvik.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om att äntligen springa på bommen

Det har varit ett ganska långt catch up break på Silvias RC-kurs nu när man inte har kunnat skicka in filmer och få feed back. Under den här tiden har vi höjt plankan så pass mycket att vi behöver ha en uppfart till den. Så då byggde min snälla, snälla, långa stiliga man en balansbom till mig. Så nu kan det svarta luddet springa på den istället. Men för att inte förändra allt för mycket så har jag behållit plankan som nedfart. I morgon öppnar kursen igen och då ska jag skicka in den här filmen för bedömning.  Och sedan är det dags att minska mer och mer på bollen som en lockelse för att springa framåt. Men först vill jag känna att han förstår den här nya varianten och kriterierna här innan jag lägger till ytterligare en svårighet. Det tar verkligen tid att träna in RC så tack och lov att vi inte har någon brådska.

Om att förändra statistiken

Jag är ganska övertygad om att jag och det svarta luddet kommer att förändra statistiken. För alla vet ju att BC är den dominerande rasen i large klassen. Men vi kommer med största sannolikhet att ändra lite på det. Inte så att BC inte i fortsättningen också kommer att vara den dominerande rasen men från och med 2014 eller 2015 kommer det finnas något så ovanligt som en sheltie i large klassen. Så på det sättet förändrar vi statistiken en gnutta. För idag när jag mätte det svarta luddet här hemma är han 45,5 cm hög. Om 2 dagar blir han 10 månader så nu bör han ju ha växt klart på höjden. Så hej hopp alla large-ekipage 2014 eller 2015 ses vi i klass 1. 🙂

Om gästbloggning

Hejsan, nu har lillmatte hittat hit igen!

Idag så lämnar vi ön. Jag har haft en otroligt rolig sommar här! Med både häst- och hundträning. Och massor med bad! Vi fick oss en ( eller två egentligen 😉 )liten överraskning här om veckan. Det var en gran på vår tomt som vi skulle ta bort innan den blev för stor. Och när vi hade rivit den och lyfte på grenen så var det ett bo med två små fågelungar i! Och vi kände att vi ville rädda dom. Medans jag och pappa testade några olika ställen som vi kunde ha boet i, kollade mamma upp vad det var för fågelungar. Och det visade sig att det var Ringduva och att deras ungar får en slags mjölk ifrån mamman. Pappa och jag kom på att vi hade den lilla trädkojan kvar. Så då la vi boet i ett av hörnen på kojan. Men redan nästa dag när jag ska säga godmorgon till dom så ser jag att den minsta fågelungen hade trillat ner från kojan. Den hade förstås inte klarat sig 😦 Så då bestämde vi att vi skulle göra en begravning. Vi grävde ner den lilla ringduveungen som fick namnet Modig, la små stenar som ett hjärta och några blommor brevid. Tillsist så gjorde vi ett kors som jag skrev ‘Modig ❤ född 16/7 2013 död 26/7 2013 ”en liten hjälte” ‘ vi trodde att den blev runt 10 dagar. Men sen så måste ju den andra ungen ha ett namn så då tänkte jag direkt Fighter! Och det är så häftigt för han har klarat sig och vi har sett mamman flera gånger i kojan. Och dom senaste dagarna så har han börjat få fjädrar! 😀

IMG_3082

Innan jag ska tacka för mig så vill jag bara visa en film som jag redigerade i går!

Det är du och jag Milou!

Kram Agnes!

Om jag behöver feed-back?!

Idag fortsatte vi att roa oss med Happy hurdle banan som vi började med igår. Jag fick några bra förslag på handlingsalternativ från Humlespunkarna som jag skulle prova idag. Jag skulle dels prova att göra ett tvingat framförbyte över nummer 8, en lapturn över nummer 10 och kast med svart ludd över nummer 10. Det enda av de här bytena som jag kände kunde liknas vid det det var tänkt att likna var nog det tvingade framförbytet. Lapturnen fick vi överhuvudtaget inte att fungera och kast över hinder måste jag träna myyyyyckt mer på. Väldigt dålig tajming och oflytigt tycker jag det ser ut som när jag kollar på filmerna. Men tack vare att han är intränad på back- och svängkommando så svänger han tight och fint även om min handling är allt annat än så snygg som jag trodde den var. Att filma sig själv är verkligen ett kanon bra sätt att lära sig på. Även om jag blir lite deppig när jag ser att det inte alls är så snajdigt som jag tror att det är. Men desto mer imponerad blir jag av det svarta luddet som gör rätt nästan hela tiden trots mina uppenbara brister.

Vi utökade banan idag och tog oss till hinderpassage nummer 15. Försökte mig på kast med svart ludd över 12, 13 och 14. Men återigen är min räddning att han fattar back- och svängkommando för så värst mycket till kast vet jag inte om det blev.

Just nu längtar jag så mycket på att Jennys kurs ska börja, för jag behöver verkligen feed-back och coaching! Så har du lust så tar jag tacksamt emot dina synpunkter.  🙂