Om att bosta självförtroende

Idag har jag och ludden haft finbesök. Humlespunkarna har varit här. Och självklart när man får så fint besök så tar man med dom till den finaste platsen som finns i den här staden. Och nej, det  är inte domkyrkan och inte Växjösjön utan självklart agilityplanen vid Bokhultets naturreservat. Det är fina grejer det.

Hela eftermiddagen fnittrade vi agility, pratade, drack kaffe, gick promenader, valpbusade och bara hade det alldeles underbart. Vi hade det så bra att regnet tillslut gav upp och lät solen skina på oss istället.

Vi byggde upp läxan som jag fått från fröken Damm. Och i början gick det väl ungefär katastrofdåligt för mig och det svarta luddet. Och stackars Humlespunk matte slet sitt vackra, svarta hår över hur hon skulle få mig att fatta det där med var jag ska befinna mig mellan alla hindren. Och hon är pedagogisk som få. För när hon hade slitet sitt vackra svarta hår ungefär tio gånger så trillade polletten ner i min kropp och plötsligt fick jag det att funka! Till och med flera gånger på rad. 🙂

Och jösses vad det var gott för självförtroendet. Så idag har jag klarat att göra fina blindbyten och tighta svängar. Även kom till hand kommandot funkade efter lite trixande. Vi har långt kvar innan vi ställer oss på startlinjen för att tävla, men det var härligt att få till ett så lyckat träningspass. Stort, stort tack Humlespunkarna och varmt välkomna tillbaka!

 

Annonser

2 thoughts on “Om att bosta självförtroende

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s