Om att vara färdig

Nu har vi  jobbat oss igenom hela läxan jag och det svarta luddet. Det har tagit oss ungefär en månad och då har vi tränat cirka fyra dagar i veckan. Så snabba är vi ju inte. 😉

Foundation 3 kopia

Det som visade sig vara det svåraste i den här läxan var att få till blindbyten och kom-till-handkommandot. Det kan fortfarande krångla för oss emellanåt men för det mesta funkar det nu. Det är så lätt att tro att bara för att det funkade på förra träningspasset så sitter det som berget nu. Men det behövs många mer lyckade och välbelönade repetitioner för att det ska sitta som berget. Jag kan inte alltid förstå vad som gör att det inte fungerar. Men det jag har märkt en liten tendens till är att han nog är ganska störningskänslig. Och kanske att även jag är det och därmed visar honom otydligt och inte så avslappnat som jag gör när det bara är han och jag. Bäst går det alltid när vi är på vår hemmabana på Öland när ingen annan är i närheten. När det ska filmas brukar det börja krångla lite. Så jag förmodar att jag nog spänner mig lite då, även om jag inte märker det själv. Och sämst går det när jag är på klubben och tränar med mina träningskompisar. Så störning är verkligen något vi måste lära oss att hantera jag och det svarta luddet. Finns ju ganska gott om det på tävling.

Nu är jag jättespänd på vad fröken Damm ska säga om det här. Ni har ju redan sett mycket av det innan, men här är hela läxan förutom de två första varianterna.

Nu ska vi ut och träna ett sista pass för den här helgen. Sedan åker vi hem till stan igen, alltid vemodigt. Vill helst stanna här på ön för alltid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s