Om modiga tilltag

Igår var vi i Agilityfabriken och tränade jag och ludden. Planen var att fokusera på olika staketvarianter. När vi kom dit hade vi sådan tur att de som varit där innan oss tydligen hade tänkt likadant. Det stod nämligen en lämplig kombination framme som vi bara justerade lite. Det som också var bra var att det stod en gunga i kombinationen och en balansbom med tunnel under. Då fick vi möjlighet att testa gungan i en kombination. Jippi! Dessutom blev det lite hinderdiskrimineringsträning med tunnel under balansen. Tyvärr får det svarta luddet alldeles för dåligt fäste på mattan så farten är inte alls speciellt hög. Det går bra så länge det bara är att springa rakt fram, men i svängar blir det svårt. Han halkar och har svårt att accelerera ut ur svängarna.

Och sedan gjorde jag något helt galet. Kunde inte låta bli. Balansbommen var så lockande och pockande så jag tänkte att vi testar lite get that contact game. Det gick så himla bra så då tänkte jag att vad tusan, vi testar att dra över hela balansen. Vi är verkligen inte färdiga för att testa en helt ny fullhöjdsbalans där förutsättningarna inte är optimala. Här var det väldigt trångt både före och efter balansen. Underlaget var helt nytt, höjden var ny och underlaget på marken ovant. Så förutsättningarna för att lyckas var verkligen inte optimala. Men han fixade det! Snacka om lycka. RC-träning är verkligen höga berg och djupa dalar. Så nu njuter vi lite över att det gick så bra.

Annonser

Om ett svårt beslut

Det svarta luddet är kryptochid. I hans fall innebär det att båda testiklarna ligger i buken. Det finns därför en ökad risk att han kommer att drabbas av testikelcancer. Hur stor den risken är finns det olika bud om. Men det som de flesta studier verkar vara överens om är att risken ökar först när hunden är äldre.

För att förebygga risken att drabbas av testikelcancer kan man ju så klart kastrera honom. Men en kastration där testiklarna ligger i buken är ett stort operativt ingrepp som så klart också är riskfyllt. Dels är ju en narkos i sig alltid förenat med en risk, sedan finns risken för infektioner och dålig sårläkning. Och i värsta fall får han en försvagning av bukväggen vilket kan leda till att han får bråck.

Dessutom oroar jag mig för att hans temprament och päls ska förändras. Jag älskar hans temprament. Han är glad, tuff och väldigt på när vi tränar. Pälsen är alldeles perfekt. Blank och fin med lagom mycket underull. Den kräver inte mycket skötsel. En genomborstning någon gång ibland är allt som behövs.

Hur skulle du tänka? Är det värt att riskera att han tappar gnistan när vi tränar? Eller överdriver jag den oron? Det kanske inte alls är vanligt att tempramentet ändras? Skulle bli väldigt tacksam om du har lust att dela med dig av hur du tänker. 🙂

*pst, om du klickar på bilden så ser du snyggingen i större format*

Om bakslag

Jag tycker det är så himla roligt att träna mina båda ludd. Älskar att se deras framsteg. Men under inlärningen av ett beteende så kommer det också bakslag. Och ibland tycker jag nästan bakslagen är det roligaste i träningen. Det låter kanske märkligt. Men bakslagen gör mig ödmjuk inför mina ludd. De är levande individer och inga små robotar som gör exakt som man förväntar sig.

Just nu har det svarta luddet lite problem med slalomet. Han har ju varit gudsgåva till slalominlärningen så här långt. Men de sista dagarna utmanar han mig som tränare. Plötsligt hittar han inte ingångar som innan inte varit något problem och han springer ut ur slalomet lite hejsan hoppsan. Om jag ska försöka analysera lite vad det kan bero på så tror jag först och främst att han faktiskt inte har det automatiserat i kroppen till 100%. Han är helt enkelt inte färdig. Sedan tror jag att jag omedvetet har tänkt att slalom kan han ju och gett honom större utmaningar än vad han varit redo för. Och då har det börjat bli fel och plötsligt blir felbeteendet ett beteende han provar eftersom han inte är 100% säker ännu på vad som är rätt beteende. Jag tänker att om ett träningspass börjar dippa ner mot att det bara är 80% som blir rätt så måste man stoppa och tänka till. Jag vill att träningsrepetitionerna sak ligga nära 100% rätt. Och då gäller det att anpassa träningen. Jag tror att det är bättre att förenkla än att envisas med att det ska gå. Hunden lär sig liksom inget på det tänker jag. Så idag plockade jag fram bågarna igen. Och det är häftigt att se vad som händer då. Fortfarande lite problem med att hitta ingångarna så där får jag stötta honom lite med min placering. Men farten! Jisses, inte visste jag att han kunde köra slalom ännu snabbare. Men jösses vad det går undan när bågarna kom på och han får lite extra stöd. Så nu jobbar vi med bågarna ett tag. Lägger till utmaningar vartefter han blir säkrare. Så jag oroar mig faktiskt ingenting för det här bakslaget. Ska bli spännande att se var vi står när han kommer ur den här svackan.

Gjorde en spellista igår på youtube med alla våra RC-filmer. Där ser man verkligen att inlärning inte är en jämn och fin uppåtgående kurva utan mer som en serpentin fram och tillbaka. Visserligen är vi inte färdiga ännu med RC-träningen så jag ska väl inte ropa hej. Men efter att ha tittat på de filmerna känner jag hopp. 🙂

 

Om att förbereda sig för officiell tävling

Just nu håller jag och det svart luddet på att förbereda oss för vår första officiella tävling. Det låter kanske konstigt att vi gör det nu när snön har kommit och vi har tvingats till ett ofrivilligt träningsuppehåll. Men det är ju mer än själva agilityn som ska fungera när man ska börja tävla. Till exempel måste ju hunden mätas in för att få tävla. Och det är ett moment som jag till och från har våndats en hel del över. Inte för att jag tror att han skulle bita domaren så att vi inte får tävla utan för att han ligger så på gränsen till om vi får tävla i mediumklassen. Så vad passar bättre än att träna på inmätning nu i snöträningsuppehållet?

Och nu när vi har hållit på lite med den här mätträningen känner jag mig faktiskt inte så orolig längre. Att han ska hamna i large känns helt uteslutet med tanke på de mått vi får på honom. Det är verkligen bra att träna på det här med inmätning när man har en hund som ligger på gränsen. Det är ju superviktigt att hunden verkligen står rätt för att få rätt höjd på hunden. Dessutom kan det ju ta en stund för domaren att mäta och då är det bra om hunden är van och inte börjar krångla.

Det som är märkligt är att jag senaste tiden har tyckt att han inte är lika hög som jag uppfattade honom i höstas. Men ögat är ju lite opålitligt. Så att nu ha fått svart på vitt att han inte alls ligger så på gränsen som jag trott känns alldeles perfekt.

IMG_4330

IMG_4325

Om att ha en dålig dag

Vissa dagar är verkligen sämre dagar än andra dagar. Idag har det varit en sådan dag. Inte för att det har hänt något speciellt utan för att jag bara har varit allmänt missnöjd utan anledning. Jag vet, helt idiotiskt. Men sådan är jag. Ibland. Jag blev typ irriterad på hundarna när vi skulle ut och gå. Den ena hoppar som en guttaperkaboll fram och tillbaka i kopplet. Den andra tvärnitar varannan meter för att han vill bajsa men glömmer att bajas eftersom han är tvungen att lukta på allt när vi stannar. Och är man allmänt sur så räcker det liksom med den tuffa motgången för att jag ska känna mig irriterad. Vuxet. Jag vet.  Sedan när vi kom in i skogen och de skulle få springa lite lösa så proppade det svarta luddet öronen fulla med kottar tydligen. För han hörde visst inte att jag sa sådana vanliga ord som stanna och hit. Näe det krävdes att jag fick upprepa mig ett par gånger innan min röst kunde ta sig förbi kottarna och upp i huvudet på honom. Jag skyllde kottarna på att han förmodligen är i någon slags trotsålder som alla tonåringar drabbas av. För inte kunde det väl bero på att jag var väldigt skittråkig att umgås med?!

Väl hemma så satte jag mig framför datorn för att leta musik. Jag har nämligen fått för mig att det vita luddet ska få köra lite freestyle. Och då behöver vi en passande låt. Jag hittade faktiskt en som tyckte passade och sedan fick jag hjälp av lillmatte att lära mig Audacity. Och här någonstans började det dåliga humöret lägga sig lite.

Efter lite musikanalys så klurade vi ut vilka tricks han skulle göra. Och sedan var det bara att börja öva. Och nu. Nu blev jag på väldigt gott humör. För jösses som han gick igång det vita luddet. Han verkligen älskar det här med kedjor av tricks. Det var länge sedan jag såg honom så i gasen och så fokuserad på uppgiften. Älskade lilla vita trasselludd. Nu ska vi se om vi lyckas få till ett program. Och om jag skulle våga ställa upp på en tävling.

Kanske finns någon som läser den här bloggen som kan ge mig lite freestyletips?

Här är en film på några kedjade tricks som vi gjorde för två år sedan.

 

Om årets första träning i HHC

Det var ju bara några dagar sedan vi var i Agilityfabriken och tävlade. Idag var det dags att åka dit igen, men nu för att träna.

Tanken var att vi skulle vara 6 personer och 9 hundar. Men det blev lite manfall så vi var bara 3 personer och 4 hundar i tre timmar. Det kallar jag kvalitetsträning. 🙂 Konstigt nog så kändes det inte alls som att vi var där i tre timmar. Tiden gick så snabbt, men vi fick träna på en massa bra saker. Det svarta luddet hade lite läxa kvar från fröken Damm och så hittade vi en rolig kombination från Humlespunkarnas matte som vi byggde upp. Fokuserade lite extra mycket på starten och staketet. Måste säga att jag är imponerad av hur fint han hoppar staket. Ser däremot på filmen att jag själv inte vrider överkroppen så bra. Hm, skärpning. Det vita luddet körde korta fartiga rundor. Han verkligen älskar att få träna inomhus. Och han har inga problem med att få grepp i mattan. Det svarta luddet däremot sladdar lite mer än önskvärt på underlaget tyvärr. Så i svängarna tappar han lite fart.

Om Freestylehundars dagens trick

Nu är dags att lämna in luddens och mitt bidrag till Freestylehundars dagens trick #20. Den här gången är det vågen som är tricket. Det vill säga hunden ska från liggande direkt utan mellantramp upp till sitt fint och sedan ner igen. Det här tricket kunde redan det vita luddet men det svarta luddet har inte riktigt haft styrkan att ta sig upp från liggande. Däremot från sittande har han fixat ett tag.

Så här blev det.

Om roliga lekar

En kompis delade här om dagen en film som gav mig massor av inspiration. Enkel, rolig och fartfylld träning. Så här såg det ut när det svarta luddet och jag körde idag.

Han var betydligt snabbare igår. Gissar att han hade lite träningsvärk idag. Det är ju ganska mycket spring för honom, mitt fina sprakiga svarta ludd.

Om flera blåbär

Det var inte bara jag och det svarat luddet som tävlade i går. Det vita luddet och lillmatte ställde också upp och tävlade i alla tre klasserna. De här Blåbärstävlingarna är verkligen bra på så många sätt. Att få springa på banor som både hunden och föraren känner att de behärskar stärker självförtroendet hos båda. Och om man känner att man kan är det lättare att vilja och våga. Och det om något är ju viktigt i agility.

Här kommer deras tre lopp. Lillmatte har redigerat alltihopa själv så det är en ära att få dela hennes film här på bloggen. 🙂

 

Om att ha tränat på att tävla

Idag var vi i Agilityfabriken för att träna på att tävla. Det fanns tre Blåbärsklasser, en agility och två hopp. Eftersom vi inte är färdiga ännu på långa vägar med RC-träningen så körde vi bara hopploppen.

Jag kan faktiskt helt ärligt säga att jag inte var det minsta nervös. Och det var skönt. Tror att det beror på att jag inte fokuserade ett enda dugg på att vi skulle visa vad vi kan eller på hur vi skulle placera oss. Mitt fokus var i första loppet att hjälpa honom så bra jag kunde runt banan så att han inte skulle behöva göra fel på grund av mig. Jag vågade inte tagga honom i starten utan tog det lugnt. Även när vi sprang höll jag igen lite för att vara säker på att han var med mig. Och det var han! Vi kändes verkligen som ett team. Jag var alldeles lycklig över att få det beskedet.

Till det andra loppet kände jag att jag vågade tagga honom ordentligt innan och i starten. Sedan öste vi på genom hela banan. Vi var båda alldeles tokglada när vi kom i mål. Och jag kände att det här vill jag göra mer! Det ville det svarta luddet också som inte fattade varför vi bara fick köra så lite.

Det här var ett härligt besked att få.