Om att få till ett happy ending

Yes! Vi han med lite träning idag också. Solen strålade från klarblå himmel och det var riktig vår i luften. Efter träning och långpromenad så var det premiär för årets första utomhusfika. Tror det är den bästa fikan ever. 🙂

1904175_472635922859202_1804004806_n

 

 

Annonser

Om slutspurten

Nu är vi inne på slutspurten av sportlovet. De senaste dagarna har vi tillbringat i stugan på Öland. Som vanligt har vi haft underbara dagar här, precis som det brukar vara alltså.

Det svarta luddet är nu uppe på fullhöjd på balansbommen. Nästa gång vi kommer hit måste jag ha en plan för hur vi ska börja träna på svängar av balansen. Börjar bli dags för min långa stiliga man att snickra ihop ett A-hinder så vi kan börja träna även på det.

Så här glad blev jag när vi körde först passet på balansen den här gången.

Alla tunnlar är undanplockade för vintern och slalom och gungan har vi hemma. Men sex stycken hopphinder står framme. Hittade den här kombinationen som ju passade perfekt!

551357_431095753634242_1183212206_n

 

Vi har tränat på de här och lite annat som vi lärde oss på kursen förra helgen. Snäva svängar känns verkligen som något vi måste få till bättre. De här kombinationerna var ju helt perfekta att träna det på.

I morgon är sista dagen här på ett par veckor. Då ska vi ge oss på ett par av de här varianterna som slutspurt på sportlovet.

32180_431095740300910_1419872497_n

 

Och så avslutar vi med lite bilder från dagens härligaste promenad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Om sportlov

Här hos är det sportlov den här veckan. Fast de tre i familjen som har sportlov verkar ha missuppfattat det hela. Det verkar mer som de har sovlov. Men jag och det svarta luddet inledde i alla fall den här veckan med ett agilityläger. Och man skulle kunna säga att vi faktiskt har sportat så det räcker och blir över till hela familjen.

Vi var i Hässleholm i Agilityfabriken och gick kurs för Kristina Myrefelt och Jonas Erlandsson. I höstas när kursen kom ut var jag lite tveksam till om jag verkligen skulle gå den. Det svarta luddet är ju inte så gammal, så två dagars intensivt kursande med övernattning kändes lite too much. Så medan jag funderade så han kursen bli full. Men eftersom det var så stor efterfrågan på kursen så sattes det in ett extra kurstillfälle och då bestämde jag mig för att slå till. Jag har gått kurs med det vita luddet för två år sedan i deras regi och tyckte det var en så rolig grej och förstås även lärorikt. Så jag tänkte att om inte annat så får jag i alla fall en kul upplevelse.

Men oj vad det svarta luddet imponerade på mig i helgen. Det var först på söndagen sent på eftermiddagen som hans hjärna slutade fungera. Och visst tog det längre tid för oss att få till övningarna än vad det tog för de mer rutinerade ekipagen som var med i vår grupp. Men väldigt mycket fixade han. Och om jag ska vara helt ärlig så hade han säkert fixat ännu mer, ännu snabbare om jag hade varit bättre på att visa honom.

Och det var så mycket trevlig folk med på kursen. Vi satt uppe länge på lördags kvällen eller snarare natten. Och som vi skrattade. Agilityfolk är baske mig ett roligt folk. 🙂

Här kommer filmen på det vi gjorde i helgen. Satte vår första Japan och Whiskey turn minsann. 🙂

Om konsekvenserna av att hamna på fel sida sträcket

Usch vad jag går runt och oroar mig nu för tiden. Det svarta luddet ger mig magknip. Nästan varenda dag mäter jag honom. Och en del dagar känner jag mig väldigt tillfreds med att han är en svensk medium. Men andra dagar känner jag mig inte alls lika övertygad om det. Om han blir inmätt som large känns det som att hela världen kommer rasa samman. Hur sjutton ska vi kunna tävla då? Visst i klass 1 kanske det funkar med hopphöjden men sedan……

Det känns verkligen förfärligt om han blir inmätt att tävla i large. Han älskar att träna agility och jag har svårt att tro att det kommer kännas lika roligt för mig att träna när det inte finns något mål att sträva mot. Jag är en tävlingsmänniska som behöver utmaningar för att trivas. Tänk om allt vi har kämpat och jobbat för kommer vara förgäves på grund av en ynka millimeter. Om han legat på gränsen mellan small och medium hade jag inte oroat mig alls. Men att hoppa 20 cm över sin egen mankhöjd och tävla mot übersnabba BC känns faktiskt helt hopplöst. Nej, blir det så, så blir det nog ingen tävlingskarriär för oss. Och jag bryter redan nu ihop av den tanken.

Mitt fina, duktiga svarta ludd. Tänk om vi inte får komma ut på banorna och kämpa tillsammans. 😦

Om att inte gilla läget

Då var det dags för den årliga snödepressionen. Den kom i fredags tillsammans med snön som drog in här. Så fruktansvärt meningslöst med en massa snö. Eftersom de varande på radion om att det skulle bli problem i trafiken pga snön så bestämde vi oss för att ställa in resan till Öland som vi planerat sedan länge. Och som jag har längtat. Vi har inte varit där sedan nyår. Och nu ville jag verkligen dit för att kunna träna RC. Men så blev det alltså inte.

När jag sedan vaknade på lördags morgonen så ser jag att det svarta luddets högra öga är svullet, rött och irriterat. Eftersom han har näthinneavlossning på det ögat så blev jag livrädd för att det blivit en blödning i ögat. Så snabbt iväg till veterinären med honom. Tack och lov var det bara en vanlig ögoninflammation. Så lite ögondroppar med kortison och antibiotika ska råda bot på det på en vecka.

Den snön som kom i alldeles för stora mängder under fredagen började så smått smälta under helgen vilket gör att ludden blir hur smutsiga som helst när vi är ute. De måste in i duschen varenda gång vi har varit ute. Och eftersom jag är lat så blir det inte några extra, små, korta träningspass i trädgården. Utan är vi ute så är vi ute en ordentlig runda där de får smutsa ner sig bäst dom vill, men för övrigt blir det bara korta kopplade rundor. Aptråkigt!

Men eftersom snön är på upphällningen tänkte jag att jag skulle upp och träna en liten sväng på klubben idag på eftermiddagen. Tänkte träna på lite slalomingångar. Hittade de här övningarna som såg lagom kul ut.

Men det gick ju så klart åt pipsvängen. För när jag kom upp till klubben såg det ut så här.

Ibland undrar jag om jag är helt korkad. Vad hade jag liksom förväntat mig? Sol, +15° och grönt gräs?! Klubben ligger på andra sidan stan, inte i Italien! De där hindren var liksom ingen idé att börja försöka flytta på. Utan vi fick improvisera och träna på det som det stod. Ett och annat av det vi tränade på gick bra men mycket gick åt skogen. Slalom till exempel. Fattar inte riktigt hur jag tänkte. Hemma i trädgården kör vi just nu med bågar och det funkar bra. Men jag hade inte tagit med mig bågarna till klubben och det var snorhalt i snön. Ändå får jag för mig att träna på det! Och blir till och med lite irriterad när han hoppar ur sista porten. Not so smart!

Nej, nu får gärna den här snön försvinna på riktigt och så lite blåst på det så det blir torrt. Kan även leva med lite minusgrader ett tag till bara det är barmark. Trodde för någon vecka sedan att jag nog skulle klara mig från snödepressionen i år. Men tydligen inte. Och nej, jag gillar inte läget!