Om att ha en högsta önskan

I helgen som gick var vi iväg och tränade tävlingsnerverna. Vi var i Mönsterås på en inofficiell tävling där de förutom två öppna klasser också hade en nybörjarklass. Resultatmässigt gick det år skogen. Och det jag upptäckte var att det är inte hela världen om det inte blir något resultat. Det intressanta var att när jag banvandrade hade jag inte en enda tanke på om vi skulle kunna placera oss mot våra konkurrenter. Det enda jag fokuserade på var att hitta den bästa lösningen för oss för att kunna ta oss runt banan. Och när det sedan var vår tur och det inte gick så som jag hade tänkt mig så kände jag ingen besvikelse överhuvudtaget. Jag var bara förundrad över hur mycket som faktiskt gick jättebra.

Så vi åkte från tävlingen utan resultat men med känslan av att det finns mycket som vi kan och att det finns hopp om att vi i framtiden kommer kunna placera oss. Det var väldigt skönt att inte känna någon besvikelse vilket jag var väldigt rädd för att jag faktiskt skulle känna. Jag kände mig bara taggad att tävla ingen. Och då ska jag ta med mig det jag lärde mig på den här tävlingen och göra nästa tävling ännu lite bättre.

Men det finns en sak som jag verkligen önskar mig när vi nu i veckan ska ge oss ut på riktigt och börja tävla officiellt. Jag önskar fina linjer till hunden att springa på. För det var faktiskt något jag blev lite besviken på nu i helgen. Ingen av banorna hade fina linjer. Och i de öppna klasserna är det kanske inte så mycket att säga om det men framför allt i nybörjarklassen tyckte jag det var synd. För unga hundar som är oerfarna tycker jag det är en självklarhet att det ska finnas en fin linje att springa på och om man håller sig på linjen så dyker nästa hinder upp mitt framför nosen. Det tycker jag ökar hundarnas självförtroende. Och agility bygger mycket på att hundarna ska våga ta för sig och vilja dra på hinder. Självklart ska du också kunna styra din hund men det mest primära för unga hundar tycker jag är att de söker hinder och vill ta hinder. För mig är det inget konstigt att bygga banor till unga hundar där de får tar hindren från ”fel” håll så länge det blir en naturlig väg för hunden. Jag tycker det är mycket sämre att ta hindren från ”rätt” håll där jag måste stolpa ut hunden eller själv springa i en stor bananböj för att de ska hitta hindret. Det blir hackigt och orytmiskt för både mig och hunden och de riskerar att helt springa förbi hindret. Så nu håller jag tummarna för att de domare som ritat banorna vi ska springa på nu i vår tänker som jag gör. 🙂

Här kommer filmbeviset på att vi hade en väldigt rolig dag trots uteblivna resultat. 🙂

Annonser

2 thoughts on “Om att ha en högsta önskan

    • Tack Sara!
      Jag håller med dig, fula eller obefintliga linjer är ingen bra svårighet även i de högre klasserna även om hundarna kanske reder ut det bättre. Sådana banor gynnar bara hundar som aldrig lämnar föraren och det blir i mitt tycke en ganska tråkig agility.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s