Om en analys av varför det inte har fungerat

I går var det en ganska dyster dag efter tävlingen. I dag känns gårdagen långt borta.

Jag fick en inbjudan i går kväll att komma till en kompis som skulle ha en invigningstävling på sin nya agilitybana. Det tackade jag så klart ja till. En chans att få träna på att tävla igen har jag inte riktigt råd att gå miste om. Dessutom kunde min långa stiliga man följa med vilket kändes som en mysig utflykt.

Nu ska jag jag analyser dagens lopp en smula. Totalt sett så har alla loppen idag haft en bättre känsla än de tidigare loppen i helgen.

Det som händer med mig när jag ställer mig på startlinjen är att jag känner mig matt. Kroppen lyder inte riktigt. Det märker det svarta luddet direkt och redan där tappar vi kontakt och blir mentalt osynkade. Om jag dessutom känner mig lite, lite osäker på hur jag ska ta oss igenom banan så blir jag ännu mer blockerad i kroppen. Jag upplever också att det svarta luddet är väldigt uppe i varv, mycket mer än när vi tränar, vilket gör mig osäker på om han kommer följa mig eller frivarva.

Som ni säkert förstår så blir det bara en ond spiral av alltihop vilket leder till att inget av det som fungerar på träning fungerar när vi tävlar. Jag har också fått en hang up på att vi har tränat så lite på hela banor att jag inte klarar av att hålla ihop ett helt lopp.

Fösta loppet i dag kändes bättre än vad gårdagens lopp gjorde. Jag kände mig säker på hur jag skulle ta oss igenom banan och jag var inte helt förlamad i kroppen. Men en viss osäkerhet kände jag ändå. Vi tog oss inte igenom loppet men det var mer sammanhållet än i går.

Andra loppet kändes också bra när jag banvandrade och känslan när vi ställde oss på stratlinjen var ännu lite bättre än i första loppet. Dock inte helt hundra. Inte heller det här loppet klarar vi av.

När tävlingen var slut fick vi träna en liten stund på banan. Och plötsligt när vi latjar runt där så kommer den där känslan av fokus och samarbete tillbaka. Och då slår det mig att vi är på exakt samma plats med exakt samma störning runt omkring och ändå så funkar det hur bra som helst. Jag har en härlig känsla av energi i kroppen. Alla problem vi har sitter alltså bara i mitt huvud!

Jag får lov att köra hela banan en gång till med folk som står runt omkring och tittar. Och allt bara faller på plats. Vi har ett sådant underbart flyt och samarbete, vi gör ett klockrent lopp.

Visst man kan säkert säga att det inte räknas eftersom vi fått köra banan en gång tidigare. Men för mig räknas det. För nu vet jag vad som varit fel, nu vet jag vad jag letar efter och nu vet jag att vi faktiskt kan hålla ihop en hel bana.

Om du orkar titta på filmen så tror jag att du kommer se det jag också ser. I det sista loppet finns det energi, jag rör mig på ett helt annat sätt. Där är det fart och fokus från start till mål. Det är det jag tar med mig. Vi kan! Och när vi får till det blir det riktigt bra. Det känns som att det svarta luddet slappnar av och litar på mig när jag gör som jag brukar och då försvinner hans fladder. Älskade svarta ludd så roligt vi har haft i dag. 🙂

Annonser

3 thoughts on “Om en analys av varför det inte har fungerat

  1. Alltså, du var verkligen inte dig själv i första loppet! Kände inte alls igen dig! Avvaktande och passiv och stel liksom. Jumper speglar dig och verkar väldigt frågande. Blev bättre i lopp två och i lopp tre var ni tillbaka som det fina ekipage som ni är.

    Hur svårt det än må vara så måste du sätta upp realistiska mål inför varje lopp, som ni har en jädrigt bra chans att klara. Inte ”vi kanske har en liiiiiten chans att nolla idag” för om det är det enda du ser så finns det stoooor chans att du blir besviken nu när ni är orutinerade i tävlingssammanhang.inte heller målet ”vi ska ha kul och träna på att tävla” tycker jag är bra. Du som jag är tävlingsmänniskor och behöver konkreta saker att sträva mot. Kul och träna på tävling ska man ju alltid göra, även i klass 3. Kanske något konkret som ”fokus fram till tunneln” eller ”lugn och kontakt vi den där svåra passagen” och så fnittrar ni resten. För när ni fnittrar är ni som allra bäst!

    • Tror du har väldigt rätt. Jag måste faktiskt in och köra och sträva efter att sätta det. Inte för resultatet i sig utan för att jag ska kunna få det rätta flytet. Det är ju då det blir roligt. Vi måste in och göra våran grej, något annat kan jag verkligen inte göra. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s