Om att smälta en upplevelse

För min och det svarta luddets del är nu det stora äventyret över nu. För Guldagility har verkligen känts som ett enda stort äventyr. Jag har massor med saker att smälta och fundera över. Vad kan vi idag, vad måste vi lägga fokus på i träningen nu?

Men jag måste också försöka smälta att vi faktiskt när allt sitter kommer kunna placera oss i toppskiktet. Det har jag nog inte riktigt fattat innan.

Det som har varit det absolut jobbigaste att upptäcka de här dagarna är att han är alldeles för berörd av löptikar. Jag har märkt det innan men det blev så väldigt påtagligt nu under tävlingen. Dessutom blev det snarare värre och värre ju fler dagar som gick. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att det säkert fanns massor med löptikar på ett ganska begränsat område. Och efter tre dagars kissande så fanns det nog löptiksfläckar typ överallt. Det var 1200 hundar som tävlade och så ett gäng till som hängde med men som inte tävlade. Och givetvis eftersom det är tillåtet enligt reglerna att tävla med löptik så fanns det gott om dom där.

Jag vill verkligen betona att jag inte på något sätt anser att tikhundsägare som har en löptik gör något fel som tävlar med sina löptikar. Det är så reglerna är. Och det är jag som äger problemet att min hanhund inte riktigt klarar av den störningen. Och visst hade det varit skönt för mig om man ändrade reglerna så att man inte fick tävla med löptikar. Jag vet att många menar att de ändå skulle finnas på tävlingsplatsen och det är säkert sant. Men det skulle vara stor skillnad för mig om de inte fick befinna sig inne vid banorna. För det är just där det blir jobbigt. Det hjälper inte mycket med en matta i starten eftersom man befinner sig i startområdet tillsammans och där ofta är ganska trångt.

Så vad ska jag då göra åt problemet? Ja antingen kan jag engagera mig stenhårt i att försöka ändra regeln om att löptikar får tävla. Eller kan jag träna mer med löptikar och utsätta oss för den störningen. Eller kan jag kastrera min hund.

Det är de tre alternativ jag själv kan komma på.

Att ändra reglerna känns svårt och kommer ta tid. Att träna med löptikar kanske kan fungera, men dels måste jag ha tillgång till löptikar kontinuerligt för att kunna träna det, vilket jag inte har, och dessutom är det en drift hos hunden och jag är inte övertygad om att det går att träna bort en drift. Så kastrering får det bli. Om det inte vore för att det svarta luddet är kryptochid så hade jag åkt in i dag och fått det gjort. Men med tanke på att det är en ganska stor operation som kräver ett bukingrepp så vill jag inte göra det nu under bästa tränings- och tävlingssäsong. Det får bli senare i höst. Så hela den här säsongen kan jag ju skylla alla våra missar på att det säkert fanns en löptik i närheten. 😉

Men trots löptikar och megastörning av allt möjligt som finns på en stor tävlingsplats så lyckades vi sätta ett felfritt lopp. Det här loppet räckte till en 2:a plats i startfält på över 90 hundar. Första pinnen är ju speciell. Så här såg loppet ut. 🙂

Annonser

8 thoughts on “Om att smälta en upplevelse

  1. Jag har följt din blogg ända sedan du fick Jumper. Har läst att du varit orolig för att ni inte har gjort några resultat på den mycket korta tid ni tävlat. För vissa kan det ta ett år innan första pinnen kommer…..Vilket snyggt lopp ni gjorde!!!! Hoppas att du glädjer dig ett bra tag 😉 För trots alla löptikar fixade ni det. 🙂

    • Jag är verkligen glad! Det var så skönt att få känna att det kan gå. Nu kan jag slappna av lite bättre tror jag och även om det var den enda pinnen vi får i år så kommer jag känna mig nöjd. 🙂

  2. Sv:

    Tack, slottet var väldigt mysigt 🙂

    Ja det var underbart, speciellt när man har haft så mycket problem med tävlingsmiljön som vi har. Det har verkligen varit bergodalbana på tävling och min träningshund har varit som bortblåst varje gång. Nu är han snart 6 år och för första gången var det bara han och jag i vår bubbla på planen! Som jag har väntat på det!

    Ja, det ska jag göra. Jag såg inte dig förrän i sista loppet då jag hajjade till när speakern nämnde Jumper, trots att vi måste ha kört samma klass hela helgen. Men det var ju en del starter 😉

  3. Grattis till pinnen!! Så fint ni sprang!

    Angående löptikar så har jag nog lite tur. Min hund är tikkåt så det heter duga. OM löptiken är framför hans näsa. Annars kan han släppa det ganska bra. Framförallt på banan. På banan finns det aldrig något annat än agility. Det har gjort att jag tänker att det är ok att han är lite kåt ibland. För det är ju lite som du skriver i ett tidigare inlägg om tonårspojkar och hur de faktiskt lär sig dansa.. Vuxna män lär sig också att alla kvinnor inte är påsättbara alltid. I och med att Jumper är krypt tycker jag du gör rätt som kastrerar men annars kan jag tycka att de där unga hormonstinna pojkarna kan få en chans att lära sig att man inte alltid får ligga 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s