Om att ta det hemskaste beslutet

Idag gråter vi  här hemma. För idag har Morris fått somna in. Igår firade vi hans 9-årsdag med räkor som vi alltid gör på hans födelsedag. Men redan då visste vi att det var hans sista födelsedag.

Morris har tacklat av under våren. Han har kräkts mycket men inget annat som har varit konstigt. Eftersom han är en långhårig katt så har jag mest tänkt att det är hårbollar som behöver komma upp. Men så i slutat på förra veckan blev han sämre. Och vi blev tvugna att sätta oss ner och diskutera hur vi skulle göra.

Alla vi som är djurägare vet ju att förr eller senare så kommer det en dag när djuren inte längre kommer finnas hos oss. Men likväl är det fruktansvärt när stunden kommer.

När det gäller Morris har vi hela tiden varit inställda på att den dagen han blir sjuk så ska han inte utsättas för en massa utredningar och behandlingar. Inte för att vi inte tycker att han är värd det utan för att han avskyr när man stökar med honom. Så vi har alltid tänkt att han ska ha det bästa kattlivet man kan ha och sedan så ska vi ta vårt ansvar och avsluta så att han inte behöver lida.

Jag är idag glad att vi har pratat om det långt tidigare och varit överens om hur vi ska resonera den dagen det är dags. Men ändå. Jag känner mig så hemsk som tar beslutet att ta hans liv. Jag vet logiskt att vi gör det som är bäst för honom men känslorna säger att det är fel.

Den här dagen är verkligen en dag man aldrig kan vara helt förberedd inför. Men jag tror att det underlättar om man har brottats med tanken om att jag en vacker dag kommer behöva ta ett vidrigt beslut. Och min övertygelse är att djur inte ska utredas och behandlas som om det vore människor. I alla fall inte om djuret lider av den processen. För mig är det viktigaste att djuren har det bästa liv de kan ha så länge de lever. När dagen kommer och de inte längre kan leva ett gott djurliv så måste jag klara av att sätta mina egna känslor i andra rummet och tänka på vad som blir bäst för djuret. Det är svårt.

Morris vi saknar dig! ❤

Annonser

6 thoughts on “Om att ta det hemskaste beslutet

  1. Vilken vacker katt! Förstår om ni är ledsna idag och en tid framöver, tomheten våra vänner lämnar efter sig är enorm. Det stora beslutet väger så tungt på ens axlar. Jag lider med er, jag vet hur det känns. Kram

  2. Beklagar sorgen! Det beslutet är den eviga baksidan med att ha djur, men med den sunda inställning ni har så kan ni alltid stå för att ni gjorde det rätta!
    Vi är skyldiga djuren precis det du skriver – ett värdigt liv fyllt av kärlek, och även ett sånt här beslut är ju faktiskt taget med kärlek!
    Stor kram! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s