Om att bli riktigt rädd

Eftersom det är så himla varmt nu om dagarna tränar vi först framåt kvällen när det blivit lite svalare och agilitybanan ligger lite i skugga. I går kväll när vi gick upp var det lite kyligt i lyften så jag tog till och med på mig en tröja.

Vi fick till ett riktigt bra pass. Ett kort men lyckat pass. Det svarta luddet var pigg och sprang på bra hela tiden. Men sedan när vi var färdiga och var på väg ner till stugan igen hände något otäckt.

Vi stannade till för att vänta in husse som skulle stänga husvagnen och då helt plötsligt börjar Det svarta luddet vingla och faller ihop. Han svimmar inte men kan inte stå på benen. Jag blir alldeles livrädd. Snabbt som sjutton lyfter jag upp honom och bär in honom i duschen. Min första tanke är att han har blivit överhettad. Jag spolar av honom med kallt vatten en bra stund. Sedan går vi ut i skuggan. Nu har han piggat på sig lite och kan stå och gå igen. Som tur är har jag både vattenmelon och honugnsmelon hemma som han glatt sätter i sig. Lyckas även lirka i honom en liten skål med vatten. Efter en stund känns det som han blir lite vinglig igen. Snabbt in i duschen igen. Därefter piggar han på sig. Han har kräkts lite en gång i natt men för övrigt har han sovit gott. Nu på morgonen har han ätit sin mat och gjort både ettan och tvåan. Tycker han verkar precis som vanligt i dag.

Nu blir det strikt vila i skuggan de närmsta dagarna. Tror inte ens att han får bada i havet. För det var också en tanke som slog mig i går att han har fått i sig något skit när vi var och badade. Det blåste och gick ganska mycket vågor i går. Men jag tycker att han borde ha reagerat tidigare om det var något i vattnet som gjort honom sjuk. Vattnet var klart och fint, fanns inga alger i närheten.

I dag ska jag köpa en barnpool och ställa i skuggan, vätskeersättning och meloner. Så får vi ge det lite tid. Får väl se om det blir någon tävling till helgen. Så läskigt att han inte visade på något sätt att han blev för varm när vi tränade. Om det nu var det som det berodde på? Här är en film från träningen. Jag har tittat och tittat för att se om han på något sätt signalerar att han börjar må dåligt. Men jag kan inte se något alls. Det är det som är läskigt tycker jag. Att hundar är så förbaskat lojala att de gör allt för oss oavsett hur de mår.

Annonser

3 thoughts on “Om att bli riktigt rädd

  1. Fy vad obehagligt det är problemet med hundar som bara springer och springer svårt att se när dom sprungit för mycket skönt att allt verkat gått bra i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s