Om massor med fynd

I helgen har www.zoozoo.com en massa fina erbjudanden på sin hemsida. Och inte nog med det, med den här unika rabattkoden så kan du handla ännu mer för ännu mindre pengar! 🙂

Rabattkoden är: BARAOMFIASFLOCK50930

Rabattkoden ger 5% rabatt och gäller på beställningar för minst 300kr. Rabattkoden är giltig till 30 september.

Nu ska jag kika in där och se vad jag kan skämma bort ludden med.

Annonser

Om bristen på självinsikt

I går var jag och det svarta luddet nere i Skåne och tävlade. Vi diskade oss i båda loppen. Men det var inga kaoslopp utan bara lite otur som orsakade diskarna. I hopploppet så gled han ut efter ett hopphinder, jag slarvade att hålla i honom och  därför sprang han förbi hindret efter. Och i agilityloppet tyckte han att gungan var för trög så den flög han av. Då valde jag att diska oss och tog om den tills han utförde den korrekt. Så förhoppningsvis vet han nu till nästa gång vi stöter på en trög gunga att man ska stanna även på den. Men det som var underbart var att han tog slalom i båda loppen han hade fin träff på balansen och han var så följsam och fin. Bäst hunden.

Eftersom jag var där utan tvåbent sällskap hade jag massor med tid att titta på när de andra körde sina lopp. Det är alltid kul att se vilka lösningar andra väljer. Det var några landslagsekipage där med sina nya hundar och de är verkligen proffsiga. Även om de inte fick med sig några resultat så ser man verkligen vilket arbete de har lagt ner på att grundträna sina hundar. De är också proffsiga när det blir fel. Inget gap och skrik och fyande på hundarna. Utan bara lugnt göra om och göra rätt och sedan direkt ut och belöna hunden.

Tyvärr så fanns det ett och annat ekipage på tävlingen som var raka motsatsen till proffsiga. Där mer eller mindre hela loppet gick ut på att ständigt ligga efter och skrika på hunden med en barsk och arg röst när hunden bara försöker göra sitt bästa. Det var så tydligt i de här fallen som jag tänker på att hundarna verkligen försökte tolka sina förare. Men eftersom de fick så tokiga signaler blev det ju så klart fel. Och att då ryta åt hunden känns väldigt orättvist. Det värsta exemplet jag såg var en förare som efter att hon var diskad på grund av en massa missförstånd tidigare under banan, beordrar upp hunden på kontaktfältet efter att den hade hoppat av. När hunden står i position på kontaktfältet passar hon på att rycka hunden i pälsen tre gånger och ryta åt den att stanna kvar. Sådant får jag ont i magen av. Att man har så dålig självinsikt gör mig mörkrädd. Att man inte begriper att hunden bara gör det den har blivit lärd. Och även om hunden kan en massa saker hemma när man tränar så är det en helt ny grej för hundarna att utföra det under tävlingsförhållanden. Det finns ingen hund i hela världen som hoppar av ett kontaktfält, går ur slalom eller river ett hopphinder för att den vill jäklas med sin förare. Antigen gör den fel för att du som förare inte har tränat hunden rätt eller så är beteendet inte helt befäst ännu eller så visar du hunden fel under loppet. Det är aldrig, aldrig, aldrig hundens fel när det inte blir som man har tänkt sig. Jag önskar så att alla ni som läser den här bloggen har med er det när ni tränar och tävlar med era hundar. Och tävlingen eller träningen är aldrig viktigare än relationen du har till din hund. Vilket förtroende får hunden för dig när den verkligen försöker förstå dig, försöker göra rätt men ändå får en massa skäll och fysisk bestraffning? Vem skulle vilja leva med en sådan person? Och hur motiverad blir hunden till att försöka igen?

Blir det fel så utgå alltid från att det på ett eller annat sätt beror på dig som förare. Var lite självkritisk och försök fundera ut varför det blev fel. Ta lärdom av misstagen, se det som dina hemläxor. Det går alltid att bli bättre, men bara om du förstår att ansvaret  är ditt och inte hundens. Det är du som ska leda er till framgång. Och en pinne eller en prispallplacering kan aldrig vara viktigare än en kärleksfull relation till hunden. Det är du som har valt hunden inte hunden som har valt dig. Det är du som tar med hunden till träningen och till tävlingen inte tvärtom. Så se till att göra det bra. Se till att ni har roligt tillsammans. Och blir det fel, tänk till, gör om och gör rätt. Det är du som har ansvaret!

 

Om härliga känslor

Förr, förra helgen fick vi äntligen ge oss ut på tävlingsbanorna igen. Vi har ju haft ett litet uppehåll på en månad eftersom det svarta luddet fick några konstiga utslag. Det kunde vara både hot spots och skabb. Veterinären tog det säkra före det osäkra och satte in behandling mot skabb. I och med det så fick vi inte vistas bland andra hundar under en månad. Det innebar ju att en massa tävlingar fick styrkas. Under den tiden passade vi på att träna grunder. Det känns verkligen som att det här tävlingsuppehållet har gjort nytta.

Förr förra helgen var vi i Oskarshamn och tävlade tre lopp. Två agilitylopp och ett hopplopp. Ett agilitylopp diskade vi oss i, de andra två loppen kom vi tvåa med bästa tiden i ett av de loppen. Tyvärr hade vi lite problem med slalomet så vi fick fem fel i ena loppet och tio fel i andra loppet. Diskloppet var det allra bästa loppet av de här tre loppen. Det var slalomstrul och ett extra hinder på vägen när vi skulle ta om slalom som orsakade disken. Men de här tre loppen var så annorlunda mot hur det har sett ut tidigare. Vi var verkligen ett team på banan. Så slalomstrulet kändes helst ok. Det är ju bara hem och träna och få det bättre befäst så ordnar det till sig.

Så igår var det tävling igen. Den här gången var det en hoppklass och en agilityklass. I hoppklassen gick det inte så bra. Det blev en disk och en hemläxa att öva på. Jag blev tveksam på staten och det är aldrig bra. Så det måste vi bygga upp och träna på. Egentligen var banan inte svår men jag blev osäker och det funkar inte. Det som däremot blev bra i det loppet var att han hoppade ur slalom precis som han har gjort de sista tävlingarna. Men eftersom vi redan var diskade så placerade jag ut leksaken som en externbelöning efter slalomet och tog om det. Han satte slalomet och fick kampa med mig hela vägen ut. Älskar att få belöna upp ett svårt moment under tävlingsförhållanden.

Sedan var det dags för agilityloppet. Här höll jag på att missa banvandringen. Ville varva ner Jumper lite efter hopploppet men banvandringen drog igång nästan direkt jag kommit i mål. Så jag missade ett par minuter på banvandringen. Men eftersom jag redan innan memorerat banan från åskådarplats så gick det snabbt att banvandra den. Jag tyckte den kändes kul. Det som bekymrade mig lite var att den balansbommen som var uppställd var lite högre och brantare än vad vi har tränat på. Så jag var lite tveksam på om han skulle sätta sitt RC. I det här loppet ville jag ha mer kontroll över starten eftersom det var det som orsakade disken i första loppet. Jag tog god tid på mig och samlade ihop oss innan han fick starta. Och sedan bara flöt det på. Det var alldeles underbart att springa med honom. Fanns inga tveksamheter någonstans. Vi gick i mål felfria! Men känslan var att det inte hade gått så fort. Men den känslan var helt fel. Vi gick i mål med snabbaste tiden av alla i alla storleksklasser! Helt fantastiskt! Det fanns säkert några diskade ekipage som kan ha varit snabbare, det vet jag ju inte. Men av de som finns på resultatlistorna så var vi snabbast. Det känns häftigt. Att det inte kändes så snabbt beror säkert på att vi hade ett fint flow och samarbete genom banan. Kaosloppen känns ofta snabbare, men det är nog mest för att man är ur kontroll med hunden och då känns det som att man ligger efter hela tiden.

Här är agilityloppen från Oskarshamn som nog känslomässigt är mina allra bästa tävlingslopp.

Och här är vinstloppet från Värnamo i går.