Om den sista biten i RC-träningen

Herregud! Det är nu över två år sedan vi började med RC-träningen och nu som först börjar vi närma oss ett färdigt RC i alla situationer. Man kan ju undra om man är redig i huvudet. 😉 Förvisso började vi i tidig ålder och tog gott om tid på oss att komma upp på fullhöjd. Det tog faktiskt åtta månader från att springa på matta till att springa på hela bommen på fullhöjd. Därefter kom nästa steg, att sätta in balansen i olika kombinationer och att ge oss ut på tävlingar och springa på en massa olika typer av balanser.

I vintras påbörjade vi lite mer strukturerat att jobba med svängarna. Det har inte varit en dans på rosor. Framför allt har vi slitit med de svaga svängarna. Där har han haft svårt att förstå hur han ska göra. Det har blivit ett för långt sista steg och lite snett av balansen varvid han oftast har missat kf. Men nu vågar jag nästan säga att han har förstått. Jag kör fortfarande med stödpinnar vid nedfarten för det mesta men nu klarar han att jag tar bort dem. Håller tummarna för att det nu börjar sitta i muskelminnet på honom hur han ska göra.

Så här såg dagens pass ut. RC-heaven från början till slut. 😀

Om att älska slalom

För bara några månader sedan så hade vi major problems med slalom. Inte så mycket med ingångarna men med att stanna kvar i slalom och jobba färdigt. Oftast hände det att han gick ur på tävling eller på träning när han antingen var trött eller ofokuserad. Slalom är ju ett hinder som kräver ganska mycket av hunden. Och när huvudet inte var med så var det inte tillräckligt automatiserat för att han skulle klara av att genomföra hela hindret.

När Jumper har gått ur slalom på tävlingar och folk har frågat varför han går ur har mitt svar hela tiden varit att han inte kan slalom tillräckligt bra ännu. Jag är helt övertygad om att det är så ”enkelt”. Med den filosofin så har även åtgärden varit enkel. Nämligen att träna, träna och åter träna på slalom. Jag tar gärna in så mycket störning som jag känner att han klarar av. Jag trillar med flit, lillmatte springer mot honom, hon hjular längs med slalomet och ibland har vi hundar här som av misstag råkar springa in till oss när vi tränar. Ju mer sådant han klarar på träning desto mer automatiserat börjar hindret bli.

Vi har precis fått en slalomläxa av Jenny för att jobba med ingångar och avslut. Så här ser slalom ut i dag. Vi har gått från att hata till att älska slalom. 🙂

Om Summer Camp 2015

Nyss hemkommen från årets Summer Camp för Jenny Damm och Zeljko Gora. Precis som förra året älskade jag varje minut av det.

Jag kände verkligen att det hänt massor i vår utveckling under det här året som gått. Och på sätt och vis fick jag nog ut mer av lägret i år jämfört med förra året. De andra ekipagen som var med på kursen var grymt duktiga. Det är lärorikt även att titta på och höra var Jenny och Zeljko har för åsikter om hur även de kan förbättra sin handling.

Vi jobbade massor med att jämföra tiden på olika vägval i banans delar. Det är helt otroligt hur mycket tid man kan tjäna genom att välja rätt väg. Det intressanta var att det ofta var den långa vägen som var snabbast. Där kunde hundarna behålla farten istället för att bromsa in och sedan gasa på igen. Men givetvis fanns det undantag. Ibland var kortaste vägen effektivast. Har inte lärt mig helt ännu i vilka situationer jag ska välja det ena eller det andra. Hoppas på att den förståelsen har ökat till nästa år. 🙂

Kan varmt rekommendera Summer Camp om du vill utveckla din handling och din förståelse för vägval i en bana.