Om att skaffa nästa hund

Det dyker upp så härliga valpar både här och där på olika sidor så jag kan inte låta bli att börja fundera på nästa hund. Det är absolut inte så att jag är på gång att skaffa en hund till nu eller ens snart. Men att fundera lite skadar ju inte. Jag önskar att jag vore så där härligt bombsäker på att det bara fanns en ras som passar mig perfekt. Tyvärr så känner jag inte så. Det gör valet av nästa hund lite mer komplicerat.

Jag famlar i och för sig inte helt i blindo. Jag vet att jag vill ha någon forma av vallhund. Jag gillar deras arbetsvilja, följsamhet och vilja att vara till lags. Jag vet också att jag vill ha en ras som helst hamnar i medium. De raser som jag mest funderar på är sheltie, Berger, liten Working Kelpie eller liten BC. Både WK och BC är ju lite riskabelt med tanke på att de oftast hamnar i large även om de tillhör den mindre modellen. Men det finns ju trots allt en del som tävlar i medium. Sedan är ju de spanska vattenhundarna lite spännande också.

Du som ägare till någon av dessa raser vad tycker du är den största fördelen respektive nackdelen med rasen? Tror du att din ras skulle trivas med att bo hos mig? Vad var det som gjorde att du valde din ras? Och har förväntningarna infriats?

Jag är så nyfiken. Hoppas du vill dela med dig. Då kanske mitt val blir lite enklare att göra vartefter. Eller så blir det ännu svårare. 🙂

Om ombyggnation

Alla vet ju att det kan bli lite rörigt när det är ombyggnation på gång. Det blir svårt att hitta var man lagt sina saker och att få struktur på livet. Just nu pågår det ombyggnation för fullt här hemma. Ja inte i själva huset, utan i hjärnan på det svarta luddet. Ett helt normalt tillstånd för unghundar och tonåringar. Men det kräver en gnutta tålamod och förståelse för vad som pågår från omgivningen.

Alltså det är inte lätt att få de mest självklara saker att fungera under en ombyggnation faktiskt. Tänk er att ni ska bygga om i köket. Då är det tex svårt att laga de allra enklaste av enkla rätter. Till och med att koka snabbmakaroner blir ju svårt. Lite så tror jag det är i huvudet på svarta luddet nu. Lite som att koka snabbmakaroner utan ett fungerande kök.

Innan hjärnombyggnaden drog igång för fullt så ägde han tex på blindbyten. Den tiden är en svunnen tid. Men som sagt det är inte lätt att koka snabbmakaroner när köket är under ombyggnad. Så vi gör som man får göra när man bygger om. Vi härdar ut. Och äter micorlagad mat. Helt ok ett tag men i längden blir det kanske en smula enformigt. Men vad gör man inte för att få ett uppgraderat kök eller en uppgraderad hjärna?

Så här ser vår micromat ut. 🙂

Om att förändra statistiken

Jag är ganska övertygad om att jag och det svarta luddet kommer att förändra statistiken. För alla vet ju att BC är den dominerande rasen i large klassen. Men vi kommer med största sannolikhet att ändra lite på det. Inte så att BC inte i fortsättningen också kommer att vara den dominerande rasen men från och med 2014 eller 2015 kommer det finnas något så ovanligt som en sheltie i large klassen. Så på det sättet förändrar vi statistiken en gnutta. För idag när jag mätte det svarta luddet här hemma är han 45,5 cm hög. Om 2 dagar blir han 10 månader så nu bör han ju ha växt klart på höjden. Så hej hopp alla large-ekipage 2014 eller 2015 ses vi i klass 1. 🙂

Om lite dåligt minne

Så här års är det ju kul att tänka tillbaka på vad som har hänt under det gångna året. Jag är ganska väredlös på att komma ihåg, men en liten kort sammanfattning av det som har fastant i mitt minne ska jag ge er.

För ganska exakt ett år sedan var jag iväg på en jätte rolig och lärorik kurs på Hässleholms hundcenter. Det var Kristina Myrefelt och Jonas Erlandsson som ordnade med kursen. En riktigt höjdarhelg var det med ett härligt gäng hundnördar precis som jag. Det är en sådan där helg som jag kommer minnas och bära med mig hela livet. Tack alla ni som var där och tack Kristina och Jonas som fixade en så härlig och bra kurs.

Under våren startade jag för första gången med det vita luddet på officiella tävlingar. Och det gick verkligen inte bra för oss. Vi var ganska ofta felfria på hinder men drogs ständigt och jämt med tidsfel.

Så när sommaren och semestern kom så bestämde jag mig för att lägga tävlingarna på hyllan ett tag. Jag passade på att gå en privatlektion för Anja Giermann på Öland. Och där fick jag ett tips om hur jag kunde jobba med att bygga upp hans förväntan och därmed öka farten. Jag köpte också Silvia Trkmans Ready, Steady, Go DVD för att hitta fler nycklar till att få upp farten.

Och något hände under sommaren. För när augusti kom och vi började tävla igen så plockade vi på plötsligt pinnar på varenda tävling vi åkte på. Sammanlagt fick vi ihop 4 pinnar i agility och 2 pinnar i hopp. Super kul!

Vi har också gått tävlingskurs här hemma på brukshundklubben både i våras och i höstas. Jag älskar verkligen att gå kurs. Under hösten var upplägget lite annorlunda. Vi träffades varannan vecka halva gruppen och var tredje vecka hela gruppen. Det upplägget var riktigt bra. Vi delades in efter de svårigheter vi hade. En mycket pedagogisk och rolig kurs! Tack Catja. Som tur är har vi två tillfällen kvar till våren, *längtar*.

Sedan har jag under sommaren och hösten haft förmånen att lära känna Hummlespunkarnas matte. Och å vad hon är bra! Hon är faktiskt lika bra på riktigt som hon är sin blogg. Och till min stora lycka blev jag inbjuden att få vara med på två kurser som hon ordnat. En heldag med Annica Aller och en heldag med Cecilia Svensson.

Förutom agilityriet så har jag länge varit sugen på att prova rallylydnad med det vita luddet. Så under hösten drog vi ihop ett gäng på brukshundklubben och började träna tillsammans. Min förhoppning är att vi ska kunna ha en rallylydnadskarriär också jag och det vita luddet. Min känsla är att det ligger honom varmare om hjärtat än vad agilityn gör. Tyvärr fick vi inte möjlighet att prova våra färdigheter på tävlingsbanan i år då vi blev bortlottade eftersom det var för många anmälda.

Och som ni ju vet så har det dykt upp en hund till i mitt liv. Det svarta luddet. Hans meritlista är ännu så länge inte särskilt lång. Men nästa rumsren kan vi tillskriva honom i alla fall. 😉

Men det jag minns allra bäst under det gångna året är alla härliga upplevelser som hundarna ger mig i vardagen. Deras tokiga upptåg och goa kelstunder som de ger mig. Ett liv utan hundarna hade varit ett fattigt liv för mig.

Ett stor och varmt tack till alla som läst och följt bloggen och hjälpt mig med era kloka tankar och reflektioner på det jag har skrivit. Och ett stort tack till alla mina träningskompisar, utan er hade det inte alls varit lika kul att träna hund.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!

Nu åker vi till en raketfri plats. 🙂

Om snygga kurvor

Det vet ju alla att man får snygga kurvor av att röra mycket på sig. Nu vet jag inte riktigt om det är för att vi har börjat låta det svarta luddet gå studsa med på våra långpromenader. Men idag när det var dags att mäta och väga igen så har han ”bara” ökat med 200 gram och inte vuxit nästan någonting på höjden. Men det där med höjden är ju inte lätt alltså, men om den nya trenden håller i sig så kommer han klara sig under 43 cm. Hoppas, hoppas. Men som sagt vi behöver fler mätvärden innan det går att säga något på riktigt om var han kommer hamna.

Det är nog många som tycker jag är galen som redan låter honom hänga med på långruda i skogen. Det ska ju vara så farligt för deras leder att belasta sig. Fast jag är inte så rädd för det där. Jag tror inte att det är farligt för valpar att få röra på sig. Så länge de inte blir pressade att jobba och så länge man läser av valpen om den är trött eller inte. Precis lika lite tror jag det är farligt för valpar att få springa i böjda tunnlar på lek som vissa agilityexperter säger. Jag kan inte låta bli att bli lite sjukgymnast i mina resonemang när det gäller hundträning. Det borde inte vara så väldigt stor skillnad på människa och hund när det gäller rörelseorganen. Det känns som att hundvärlden ligger lite efter ibland. Ungefär som att man förr sa att det var farligt för barn att styrketräna och att artrospatienter bara skulle avlasta lederna. Idag vet vi att artrospatienter helst av allt ska styrketräna och att barn visst kan styrketräna bara man gör det på rätt sätt.  Så med det i bakhuvudet tar jag faktiskt med mig min 12 veckor gamla valp på promenader i skogen. Och visst finns det risk att han skadar sig där. Han rejsar fram som ett gehu genom snår och över stock och sten. Men om man aldrig gör något som kan vara lite farligt hur roligt blir livet då? Och man lär sig faktiskt mycket av att leva lite farligt också. Små valpar får tex jätte bra kroppskontroll om de får härja runt i skogen, de börjar också bygga upp sin muskulatur och stärker sitt skelett. Nu menar jag inte att man ska utsätta valpar eller barn heller för den delen för uppenbara livsfaror. Men det är nyttigt att få utmana sig lite lagom. Det vore intressant om någon kunde forska på hur farligt det är för valpar att belasta sina leder tycker jag.

Vi passar också på träna på lite smått och gott när vi är i skogen tex kampa och jaga bollen är en rolig lek som vi leker. Och inkallning är ju jätte gott tycker båda hundarna som glatt slickar i sig böcklingpastej så fort jag tjoar till. Till och med det vita luddet börjar få upp farten vid inkallning nu. Fast idag tyckte han jag var väääldigt onödig som skulle ha ut honom att gå i isvatten blandat med grus. Fy, urk och blä upprepade han som ett mantra när han hela vägen han behövde vara kopplad försökte få mig att sluta dra i kopplet. För det har han hört att dra i kopplet är fult att göra. Men jag var väldigt olydig idag och drog jätte mycket i kopplet för annars hade vi typ inte kommit hem förr ens imorgon.

Och imorgon blir det vilodag för mina båda ludd för då lämnar vi stan och far till landet för att fira nyår långt från allt vad raketer och smällare heter. Och inbrottstjuvar göre sig icke besvär. Huset är strängt övervakat på mer en ett sätt. 🙂

Om att gilla skvaller

Idag är jag kanske inte så politiskt korrekt när jag säger att jag gillar skvaller. Allra helst inte när man  läser Wikipedias definition av skvaller. Så här står det.

Skvaller är när en eller flera personer går omkring och sprider oftast överdrivna rykten om andra människors privatliv och diskuterar det på ett sätt så att saker och ting ibland framstår som större än vad de i själva verket är, allt för spänningens skull och även för att den som idkar beteendet själv gärna vill framstå i bättre dager. Ett vanligt fenomen i fikarummen och i matsalarna på olika arbetsplatser/skolor och är ett ganska primitivt beteende.

Fast om man byter ut människor mot hundar och människors privatliv mot tex bilar och lastbilar så blir det jättebra med skvaller när man har en vallhund. För jag vill gärna att det svarta luddet sprider överdrivna rykten om bilar och lastbilar till mig så att de verkar jättespännande och så att han framstår som väldigt duktig när han skvallrar om dessa för mig. Han kan också få stora fördelar=böcklingpastej om han skvallrar om sådana spännande saker. För sådant skvaller gillar jag jättemycket. Mycket mer än att ha en studsboll i kopplet varje gång det kör förbi en bil som gasar lite extra eller en bullrande lastbil.

Men det är jobbigt att skvallra. Så här trött blir man efter en skvallerpromenad.

IMG_1840

Om julefrid

Nu har julefriden infunnit sig här hemma. Gästerna har lämnat huset och så har även resten av familjen gjort för en stund.

Efter all god julmat och allt stillasittande i ett helt dygn så var hela familjen sugna på att träna.

Jag fick en massa inspiration när jag till frukosten hamnade på den här bloggen.  Ninnie har verkligen många roliga och braiga övningar som hon gör med sina hundar tycker jag. Jag bestämde mig för att träna in handtarget på det svarta luddet för att senare kunna lära honom att sitta fint. Det är verkligen en bra övning för hundarnas ryggar och stabiliserande muskulatur. Jag blir också så imponerad av hur hennes andra hundar vilar medan en annan hund tränar. Så burlek fick bli för båda ludden idag.

Jag har hittat en annan jätte bra blogg också, nämligen den här. Finns även en facebooksida som är kopplad till bloggen. Här får man ett trick som man ska lära in på en viss tid och filma. Sedan är det ett pris som delas ut till vinnaren. Den sidan kom som en skänk från ovan för mig och det vita luddet. Det har nämligen blivit lite stiltje på inlärning av nya trick den sista tiden. Så ett stort tack till Susanne som ligger bakom det här. Så här såg det ut när vi tränade idag.

Och resten av familjen åkte till stans bästa träningsställe. Så nu är alla glada och nöjda. 🙂

Om att vara väldigt, väldigt orolig

Idag har vi mätt och vägt det svarta luddet igen. Tanken är att jag ska göra det en gång/vecka för att följa hans tillväxt och förhoppningsvis kunna ana vilken storlek han kommer bli som fullvuxen. Jag har hittat de här kurvurna som jag jämför honom med. Nu har jag ju bara två mätvärden på honom ännu så det är ju såklart förtidigt att kunna veta hur kurvan kommer se ut. Men om han följer den linjen som han nu ligger på så kommer han bli stor, 43,4 cm. Får de nya reglerna vara kvar alltså att hundar som mäter över 43 cm men under 45 får välja om man vill tävla i medium eller large så är det ju frid och fröjd. Men ändras det vid nästa regelrevidering och alla hundar från 43 cm ska tävla i largeklass så vet jag faktiskt inte om agility kommer vara ett alternativ för oss. Inte för att jag är rädd för att konkurrensen är för hård i large, den är nog minst lika stentuff i medium, utan för att jag inte tycker det är schyst mot hunden att behöva hoppa så mycket högre än sin mankhöjd. Det sliter så klart mycket mer på en liten largehund än på en stor medium. Kanske onödigt att oroa sig redan nu, men sådan är jag.

Det vita luddet och jag har varit på ridhusträning idag. Det gick mycket bättre än förra gången. Bättre fart och mer fokus. Kan ju bero på att jag såg till att jobba med belöningsskålarna igen. Men ärligt talat så känner jag att min motivation att träna agility med honom just nu är ganska låg. Visst har vi kommit långt med de förutsättningar vi har och har haft men jag vet i sjutton om han någonsin kommer få sådant driv att vi kan ge klass 2 ekipagen en match. Det kräver så himla mycket av mig att få honom i rätt träningsmode att jag liksom inte vet om jag tycker det är värt det. Jag vill så gärna träna på klurigheter i olika kombinationer men vi kommer aldrig dit. För så fort det blir lite svårt så tappar han farten och luften går ur honom. Han springer liksom aldrig av sig själv, jag måste hela tiden ligga på honom, men inte för mycket för då blir han långsam av det med.

Känns lite tröstlöst idag. Ska jag inte kunna köra agility på riktigt med någon av mina hundar? Men undrens tid är kanske inte förbi?

Om julstress

Nu börjar jag känna av julstressen. Eller rättare sagt jag börjar känna mig stressad för att jag inte känner någon julstress ännu. På facebook verkar alla vara i fullgång med en massa städning, pynt och matlagning. Och jag gör ingenting. Jo lite små pyssel gör jag men inget som gör att jag känner mig stressad.

Jag har istället för att koka knäck och göra tryfflar gjort en liten film på hur det går för det svarta luddet med träningen. Ni vet ju att vi fick lite kritik från Silvia att jag lockade fram beteenden istället för att shapa fram dem. Så den här veckan har jag  ändrat strategi och bara klickat helt random för beteenden som han erbjuder. Och det är faktiskt lite häftigt att helt plötsligt har han lärt sig fem helt nya trick av sig själv! Jag har precis börjat benämna de olika momenten, det är alltså inte så att det är befästa tricks ännu. Men det nya han har lärt sig att upprepa är snurr, spinn, studs, hoppa och rulla. Och det mest fascinerande är att ju fler beteenden han kan desto fler nya erbjuder han. Det gäller bara att jag är uppmärksam och lyckas fånga dem med att klick.