Om den lilla vita

 Det här är Wistlewood´s main street kid, Milou. Han är född 2009-05-07.

Milou är min första hund. Han har därför lärt mig allt jag kan om hundar. Som valp var han minst sagt aktiv, han sov aldrig dvs om jag inte tog upp honom i knät och satt helt stilla. Men att sitta helt stilla med en valp i knät några längre stunder när man har tre barn, katt och en man som renoverar sommarstugan för fullt är ingen långvarig sysselsättning. Så första tiden var det som att leka hela havet stormar, barnen hoppade mellan möblerna för att den lilla terroristen inte skulle hänga dom i benen. Men valptiden gick över och plötsligt hade vi en go liten hund som faktiskt kunde vila lite mellan varven.

Vi hämtade hem Milou i början av juli och hans första 5 veckor tillbringade vi i stugan på Öland. Där fick han verkligen socialiserings träning. Mycket barn, vuxna och hundar fick han träffa. Det klarade han galant!

Så fort semestern var slut och vi kom hem till stan igen var det dags att börja på valpkurs. Att gå på kurs är det roligaste jag vet. Så det har blivit många kurser under de här åren med allt från vardagslydnad till blodspår. Men de roligaste vi har gjort är att gå på agilitykurs. För att få börja på nybörjarkursen var ett av kriterierna att man skulle kunna träna med hunden lös bland andra hundar. Och där hade vi en liten hake, för det Milou absolut inte klarade när han var runt ett år var att inte springa fram till andra hundar när han var lös. Vi hade nog socialiseringstränat lite too much med andra hundar kan man säga. 🙂 Men med en liten vit lögn om att han för det allra mesta klarar att träna lös bland andra hundar fick vi komma med på kursen. Så hela nybörjarkursen fick jag ägna åt att lära honom att hålla sig hos mig, men vi blev i alla fall inte utslängda.

Nästa utmaning som vi plötsligt stod inför när han slutat springa ifrån mig var att oavsett vilka belöningar jag plockade fram så var det mer intressant att nosa runt på planen än att träna. Men skam den som ger sig. Det var bara att åka hem och sätta sig på sin kammare och fundera. Blodspår älskar han. Så okej då, vi tar en rådjursklöv och binder fast i ett snöre. Det var en bra kamptrasa vill jag lova! 🙂 Jag sprang också runt med en stor fotboll eftersom han blev helt galen när han såg barnen spela fotboll. Jag jobbar fortfarande mycket med att variera belöningarna även nu när han har blivit tänd på agilityn. Vår nuvarande stora utmaning är att få till ett ännu högre hindersug och ett släpp. Allt för att han ska öka farten.

Vi har i år börjat tävla i klass 1. Målet är att träna på att tävla dvs vänja oss båda vid tävlingssituationen i år. Skulle det trilla in en pinne så blir jag inte ledsen för det men det är i så fall bara en bonus, inget mål.

Och hej hopp vi tog visst sex pinnar redan första tävlingssäsongen. Fyra i agility och två i hopp. Nu ska vi försöka fixa den sista pinnen i hopp så att vi kan börja tävla i tvåan under 2013.

Vi ska även börja tävla Rallylydnad. Det verkar vara en favoritgren för min lilla vita.

Annonser

2 thoughts on “Om den lilla vita

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s