Om nästa läxa

Jag och det svarta luddet fortsätter med våra webbaserade agilitylektioner för fröken Damm. Har idag skickat in en film och väntar nu med spänning på vad hon ska säga. Jag ser ju en del saker själv som inte är helt perfekta men jag är rätt säker på att hon ser minst 10 saker till. 🙂

Det här har vi skickat in till henne:

Annonser

Om helgens roligaste

Igår städade och pyntade jag här hemma eftersom veckan som kommer och även nästa helg är helt uppbokad.

Så idag när jag satte mig i bilen och körde ner till Hässleholm för att träna i Agilityfabriken kände jag mig riktigt taggad.

Banan vi körde byggde vi som en lek där vi satte ut ett nummer var i turordning. Vi skulle bygga två varianter en enklare utan slalom och en svårare med slalom. Jag körde bara den enklare varianten och den var minsann inte så himla enkel den heller. Inte för oss i alla fall. 🙂

Båda hundarna var laddade idag, även det vita luddet. Han gillar verkligen att träna inomhus. Jag kan se på filmerna och jag kände det även när vi körde att det svarta luddet tappar tryck i steget när vi har hållit på en stund. Hoppas det där är en grej som växer bort vart efter. Oroar mig lite för det. Har ju fartångest eftersom det vita luddet har haft så svårt att fixa referenstiderna.

Dagens bästa var att det svarta luddet tog slalomet utan bågar trots att det var ett annorlunda underlag och helt ny miljö.

Det börjar kännas som att vi är lite samspelta nu jag och det svarta luddet när vi kör en bana. Vi har långt kvar innan jag helt känner att vi är synkade men det känns gott att känna att vi är på väg dit.

Tack för en rolig dag Kristina, Lena, Malin och Malin!

 

Om att vara färdig

Nu har vi  jobbat oss igenom hela läxan jag och det svarta luddet. Det har tagit oss ungefär en månad och då har vi tränat cirka fyra dagar i veckan. Så snabba är vi ju inte. 😉

Foundation 3 kopia

Det som visade sig vara det svåraste i den här läxan var att få till blindbyten och kom-till-handkommandot. Det kan fortfarande krångla för oss emellanåt men för det mesta funkar det nu. Det är så lätt att tro att bara för att det funkade på förra träningspasset så sitter det som berget nu. Men det behövs många mer lyckade och välbelönade repetitioner för att det ska sitta som berget. Jag kan inte alltid förstå vad som gör att det inte fungerar. Men det jag har märkt en liten tendens till är att han nog är ganska störningskänslig. Och kanske att även jag är det och därmed visar honom otydligt och inte så avslappnat som jag gör när det bara är han och jag. Bäst går det alltid när vi är på vår hemmabana på Öland när ingen annan är i närheten. När det ska filmas brukar det börja krångla lite. Så jag förmodar att jag nog spänner mig lite då, även om jag inte märker det själv. Och sämst går det när jag är på klubben och tränar med mina träningskompisar. Så störning är verkligen något vi måste lära oss att hantera jag och det svarta luddet. Finns ju ganska gott om det på tävling.

Nu är jag jättespänd på vad fröken Damm ska säga om det här. Ni har ju redan sett mycket av det innan, men här är hela läxan förutom de två första varianterna.

Nu ska vi ut och träna ett sista pass för den här helgen. Sedan åker vi hem till stan igen, alltid vemodigt. Vill helst stanna här på ön för alltid.

Om att ha fått in en kokplatta

Idag har vi fått in en kokplatta i köket till snabbmakaronerna. 🙂

Flera gånger så fick till fina blindbyten. Och vet ni vad, problemet har nog varit minst lika mycket min position som ombyggnationen av det svarta luddets hjärnkontor. Som det brukar vara alltså. 🙂

Idag har jag också klippt ihop en liten film som jag ska skicka in till fröken Damm. Vi är inte helt färdiga med den här läxan men vi har kommit en liten bit på väg och jag vill gärna höra vad hon har att säga om det.

Enjoy!