Om senaste lektionen hos fröken Damm

För en vecka sedan var jag och det svarta luddet hos Jenny Damm. Vi var där tillsammans med Emma och Isla. Vi hade lite olika önskemål om vad vi ville få hjälp med. Jag ville att Jenny skulle titta på vårt slalom. Det svarta luddet har en tråkig trend just nu att han ploppar ur innan han är färdig. Han sätter ofta ingångarna men så får han för sig att gå ur mitt i! Så jag ville att Jenny skulle se om det är något jag gör fel eller om det bara är en fas som vi ska ta oss igenom. Vi kom fram till att det nog bara är en fas. När han är okoncentrerad eller trött så går han ur. Så vi behöver träna mer och successivt öka störningen runt omkring och lära honom att man jobbar färdigt no matter what. Och när man gjort det så är det party big time. 😀

Emma ville köra tråckelstaket och dubbelbyten. Det var himla bra att hon ville det. För jag och det svarta luddet suger på tråckelstaket! Vi fick massor med bra tips av Jenny som vanligt. Nu gäller det bara att förvalta det också. 😉

Det här var det vi jobbade med hos Jenny.

 

Om att ha varit på världens bästa Summer Camp

För ett par dagar sedan kom jag hem från en av de roligaste agilitygrejerna jag någonsin har varit iväg på. Jag var så lyckligt lottad som kom med på Jenny Damms och Zeljko Goras Summer Camp. Det är ett tvådagars läger med handlingsträning hela dagarna. Man är uppdelade i grupper och får därmed möjlighet att titta på även när man själv har vila. Dessutom kunde man gå till sjön och bada hundarna och prata med massor av trevligt agilityfolk. På kvällen var det barbeque med massa goda korvar från traktens glada grisar. Det blev väldigt uppslupet och trevligt. Zeljko fick en lektion i skillnaden mellan å, ä, ö. Vi fick oss alla ett gott skratt när han första dagen kom och frågade Jenny var slalombögarna låg. 😀

Både Jennys och Zeljkos övningar var väldigt springiga och samtidigt tekniskt krävande. Det var så härligt att springa dom när man fick till det. Vi testade olika typer av svängar och jämförde tiderna för att se vilket som var den snabbaste vägen. Slående ofta var det inte alls den vägen man först trodde skulle vara snabbast som faktiskt var det. För min del var det inget byte eller sväng som var helt ny. Och därför desto mer pinsamt att det trots det inte sitter. 😉 Men jag älskar repetition, det är så jag lär mig bäst. Det fastnar en ny liten detalj för varje gång jag gör det. Det allra svåraste tycker jag är att både springa det fortaste jag kan, hålla kontakt med hunden, komma i håg vad jag ska göra och säga vid varje hinder och vrida alla kroppsdelarna åt rätt håll i rätt ögonblick. Känner mig ofta ganska trög måste jag erkänna. 🙂

De svängar och byten som vi tränade på var s-svängar, s-svängar med blindbyte, skillnaden på vanligt blindbyte och staketblindbyte, tvingat framförbyte, Ketchker, dubbla byten för att komma in mellan hinder och dubbla byten för att få en bra linje. Och så tränade vi på att ta ”fel” tunnelingång och dolda ingångar.

Både Jenny och Zeljko är grymt proffsiga. Jag älskar Jennys öga för detaljer. Ingenting passerar obemärkt förbi henne. Hon är också duktig på att anpassa feed backen till just det ekipaget hon just då tittar på. Jag beundrar hennes närvaro och humor. Innan kursen var jag lite orolig för om jag skulle förstå vad Zeljko menade. Han är ju Kroat och pratar engelska. Men det var ju inga problem alls. Dels förstår han svenska bra och hans kroppsspråk är så tydlig att man kan inte ta miste på vad han menar. I filmen förstår ni nog exakt vad han säger till mig trots att ni inte hör ett ord. 🙂

Jag hoppas så att jag får möjlighet att komma med även på nästa års Camp. Det skulle vara så roligt att få se om det har blivit någon skillnad, eller om jag är lika förvirrad då. 🙂

Om sportlov

Här hos är det sportlov den här veckan. Fast de tre i familjen som har sportlov verkar ha missuppfattat det hela. Det verkar mer som de har sovlov. Men jag och det svarta luddet inledde i alla fall den här veckan med ett agilityläger. Och man skulle kunna säga att vi faktiskt har sportat så det räcker och blir över till hela familjen.

Vi var i Hässleholm i Agilityfabriken och gick kurs för Kristina Myrefelt och Jonas Erlandsson. I höstas när kursen kom ut var jag lite tveksam till om jag verkligen skulle gå den. Det svarta luddet är ju inte så gammal, så två dagars intensivt kursande med övernattning kändes lite too much. Så medan jag funderade så han kursen bli full. Men eftersom det var så stor efterfrågan på kursen så sattes det in ett extra kurstillfälle och då bestämde jag mig för att slå till. Jag har gått kurs med det vita luddet för två år sedan i deras regi och tyckte det var en så rolig grej och förstås även lärorikt. Så jag tänkte att om inte annat så får jag i alla fall en kul upplevelse.

Men oj vad det svarta luddet imponerade på mig i helgen. Det var först på söndagen sent på eftermiddagen som hans hjärna slutade fungera. Och visst tog det längre tid för oss att få till övningarna än vad det tog för de mer rutinerade ekipagen som var med i vår grupp. Men väldigt mycket fixade han. Och om jag ska vara helt ärlig så hade han säkert fixat ännu mer, ännu snabbare om jag hade varit bättre på att visa honom.

Och det var så mycket trevlig folk med på kursen. Vi satt uppe länge på lördags kvällen eller snarare natten. Och som vi skrattade. Agilityfolk är baske mig ett roligt folk. 🙂

Här kommer filmen på det vi gjorde i helgen. Satte vår första Japan och Whiskey turn minsann. 🙂

Om att vara populär

Nu kunde man ju önska att rubriken handlade om mig. Men det gör den inte. Den handlar om Rallylydnaskursen som Zandra kommer hit och håller i Moheda bollhall den 16/3. Den kursen är rysligt populär. Så populär att det nu bara en dag efter att kursen blev bokad endast finns 2 platser kvar. Så är du sugen att gå hör av dig till mig snabbt som ögat innan någon annan gör det!

Hon är riktigt duktig den här tjejen och det ska bli så kul att få gå kurs för henne. Kolla själva får ni se!

Om 220 km/h

Just nu känns det som att livet går så fort. Det har snart gått en hel vecka sedan jag var på kurs på den Flerohoppska banan för den fantastiskt duktiga instruktören Annika Aller. Och först idag får jag ner rumpan på stolen för att berätta för er om den.

Egentligen kan jag beskriva kursen med ett enda ord. Fantastisk! Men sen kommer jag på att den även var underbar, inspirerande, utvecklande, rolig, svettig, god, fnittrig och jag tror jag kan fortsätta ett bra tag till att rabbla.

Nu när det har gått några dagar sedan kursen har jag både hunnit smälta och glömma en del av allt det jag fick lära mig.

Det jag tar med mig mest av allt från kursen var Annikas kommentera när hon sett mig springa den första kombinationen. Hon sa nämligen att hon inte såg någon långsam hund. Otroligt liksom! Hon såg däremot en hund som inte driver så bra framåt utan ”slösar” med energin uppåt. Och det är exakt så jag känner att det är! Dessutom gav hon mig ett enkelt tips på hur jag kunde förändra lite i starten för att min lilla vita skulle trycka ifrån mer i starten. Wow! Att en sådan liten, liten förändring kunde göra så stor skillnad!

Sedan fick jag en massa bra hjälp med var i banan jag ska jobba nära och var jag ska springa på. Timingen helt enkelt.

Annika hade en fantastisk förmåga att kunna ge feedback på ett sådant sätt att jag förstod vad hon menade men dessutom fick hon mig att känna mig duktig och stolt över mitt vita lilla ludd. Och det gör att jag vågar lite mer och därmed utvecklas bättre.

Det som kändes bra var också att mycket av det hon sa var sådant som mina instruktörer och träningskompisar på hemmaplan redan har sagt. Alltså har jag blivit drillad av ett riktigt bra gäng hittills. Fast det visst jag redan! 🙂

Men hu vad det är kul att grotta ner sig i agilityns underbara värld en hel dag med ett gäng lika nördiga människor som jag själv. Tänk om man var ekonomiskt oberoende då skulle jag gå sådana här kurser varje vecka på min alldeles egna agilitybana. Dessutom skulle jag ha en inomhushall nu när det börjar bli blött och mörkt ute. För vi gillar nämligen inte blött och mörkt jag och mitt lilla vita ludd. Vi är rätt så lika så. 😉

Så ett stort tack till Annika, Bittan och alla ni andra som var med och gjorde dagen så fantastisk!