Om att en misstänkt skabbsmitta kan komma som en skänk från ovan

Från slutet av juli och hela augusti så har jag och det svarta luddet tävlingar planerade i stort sett varje helg. Det gör ju att vi statistiskt sett har gott om chanser att plocka de pinnar vi behöver för att kunna flytta upp i klass 2.

Men det räcker inte med statistiska möjligheter för att det faktiskt ska bli några resultat. Vi har till exempel redan gjort 24 officiella starter och på de starterna har vi 79% disk (19 lopp), 4% nollade lopp med pinne (1 lopp) och 21% i mål med fel (5 lopp). Det måste alltså till något mer än bara många chanser för att det ska bli några resultat. Agility är i och för sig en sport som det ibland nästan känns omöjligt att lyckas med. Det är så mycket som ska klaffa till 100% för att man ska kunna gå i mål felfri.

Jag upplever framför allt att vi inte är ett team när vi står på startlinjen. Det svarat luddet är okoncentrerad och jag ger honom förmodligen inte det stödet han behöver. Det känns som att vi behöver gå tillbaka lite i träningen och förstärka lite grunder. Vi behöver finslipa på våra startrutiner, vi behöver jobba med ordförståelsen på back- och svängkommandona, träna mer på hinderdiskriminering och även få mer erfarenhet av många olika typer av klass 1 banor.

Jag har känt mig ostrukturerad och lite stressad över hur jag ska hinna träna på allt vi behöver träna på. Dels så har vi inte kunnat träna som jag tänkt de sista veckorna på grund av att det varit för varmt. Och nu när min semester är slut så blir det inte lika enkelt att träna när vi måste upp till klubben istället för att ha hindren utanför dörren. Dessutom om man är i väg och tävlar på helgerna så försvinner ju värdefull träningstid.

Så när Jumper förra veckan plötsligt fick konstiga torra sårskorpor på halsen som eventuellt kan vara skabb så poff försvann möjligheten att åka runt på tävlingar på en hel månad. Först blev jag alldeles nedslagen eftersom alla våra chanser att plocka pinnar plötsligt försvann. Dessutom kan jag inte åka till klubben och träna eftersom det finns risk för att vi skulle kunna smitta någon hund.

Men när jag fått fundera en stund så insåg jag att nu öppnades det nya möjligheter. Nämligen att jag istället kan åka till Öland varje helg och träna. Och det är nog precis det vi behöver nu. Att släppa tanken på tävlingar och istället teama ihop oss på hemmaplan. Lägga tid på att träna grunder igen.

Helgens träning var nästan magiskt bra. Av de sex olika banorna jag byggde upp satte han samtliga på första försöket. Det har aldrig hänt tidigare! Alla skicken på balansbommen i helgen har varit träffar en del superbra och andra helt ok.

Vi har jobbat med ordförståelsen på sväng och back. Och jag har gett mig tusan på att under den här månaden ska den bli 100%-ig. Hinderdiskriminering på våra två svåraste hinder har också gått så bra. Här är lite filmer från helgens olika övningar. Det riktigt pirrar i magen när jag tänker på att vi om tre dagar är tillbaka på ön och kan träna igen. Vi kommer vara så stärkta inför nästa tävling efter det här uppehållet. 🙂

Annonser

Om modiga tilltag

Igår var vi i Agilityfabriken och tränade jag och ludden. Planen var att fokusera på olika staketvarianter. När vi kom dit hade vi sådan tur att de som varit där innan oss tydligen hade tänkt likadant. Det stod nämligen en lämplig kombination framme som vi bara justerade lite. Det som också var bra var att det stod en gunga i kombinationen och en balansbom med tunnel under. Då fick vi möjlighet att testa gungan i en kombination. Jippi! Dessutom blev det lite hinderdiskrimineringsträning med tunnel under balansen. Tyvärr får det svarta luddet alldeles för dåligt fäste på mattan så farten är inte alls speciellt hög. Det går bra så länge det bara är att springa rakt fram, men i svängar blir det svårt. Han halkar och har svårt att accelerera ut ur svängarna.

Och sedan gjorde jag något helt galet. Kunde inte låta bli. Balansbommen var så lockande och pockande så jag tänkte att vi testar lite get that contact game. Det gick så himla bra så då tänkte jag att vad tusan, vi testar att dra över hela balansen. Vi är verkligen inte färdiga för att testa en helt ny fullhöjdsbalans där förutsättningarna inte är optimala. Här var det väldigt trångt både före och efter balansen. Underlaget var helt nytt, höjden var ny och underlaget på marken ovant. Så förutsättningarna för att lyckas var verkligen inte optimala. Men han fixade det! Snacka om lycka. RC-träning är verkligen höga berg och djupa dalar. Så nu njuter vi lite över att det gick så bra.

Om att ta det ganska lugnt

Om ett par veckor fyller det svarta luddet ett år. Det där med tid är ju en märklig sak. På ett sätt känns det som att det var alldeles nyss som vi åkte ner till Eva på Stjärnstugans kennel i Skåne och hämtade hem en liten ullig, mysig och underbar shelite kille. Men i samma andetag känns det som att vi alltid har haft honom hos oss. Som om han alltid har legat och sovit i min säng och tryckt sig mot min rygg. Som sagt mycket märkligt det där med tid. Nu ska jag inte fördjupa mig mer i det och bli väldigt filosofisk. För det kan man ju verkligen bli när man tänker på begreppet tid.

Nej, istället tänkte jag fördjupa mig i inlärning av gungan. Vi tar det väldigt lugnt med inlärning av både gungan och slalom. Jag är nämligen av den bestämda uppfattningen att jag inte vill utsätta en växande kropp för den ganska extrema belastningen som det blir på kroppen att svänga tolvpinnar i full fart och att springa i full fart upp på gungan som sedan smäller ner. Den där smällen fortplantar sig ju genom hela kroppen på hunden och komprimerar lederna ganska ordentligt. För mig spelar det ingen roll om man säger att hunden har växt färdigt för flera månader sedan. Det är ju mycket möjligt att de har växt klart på höjden men där med inte sagt att alla delar av kroppen ännu är redo för att ta upp hög belastning. Jag är säkert yrkesskadad, men så tänker jag i alla fall. Mitt mål är att om vi får vara friska så ska vi vara tävlingsredo om ett år. Det känns som en rimlig målsättning med tanke på att det kommer ett långt uppehåll i träningen när vintern kommer. Det känns bra att ha hela nästa vår och sommar på oss att få till de sista detaljerna på. Så min nya fröken Jenny Damm får nog räkna med att hon har mig i hasorna åtminstone till dess. 🙂

Om att lära sig gunga

Grundträning är nog den allra roligaste träningen tycker jag och ludden. Igår tränade vi på att det svarta luddet ska förstå att man ska stanna kvar på gungan även om jag susar förbi och springa av den i full fart på ok-kommandot. Samtidigt som det svarta luddet springer på gungan så ska det vita luddet sitta stilla på stanna kommando och komma i full fart till mig på ok-kommandot. Roligt som tusan. 🙂

Det svarta luddet tränade lite staket där vi blandade serpentiner och ut i samma linje. Man kan faktiskt inte ha en bättre semester om ni frågar oss. 🙂

Om lektion nummer två och sex

I måndags började lektion nummer två på RC-kursen. Under de här tre veckorna ska plankan höjas, vi ska variera startpunkten för att hunden ska lära sig att juster steget och ändå få till träffar. Vi ska också minska hjälpen med att kasta bollen i förväg så att hunden till slut springer mot en stillaliggande leksak.

Så här såg vårt andra pass med höjd bräda ut. Jag har bara höjt den 5 cm. Försöker också kasta bollen lite tidigare nu för att han ska få mindre och mindre hjälp av den.

Silvias kommentar: Looks good! The throws are early enough for now, so keep this timing and try different approaches first. The easiest to vary them is to use a wrap to start with and move it to different distances. And you can also raise it again soon. I would focus on that first and go to a static toy much later in the process with him.

Vi är nu inne på sista lektionen i Foundation kursen och ska skicka in hur långt vi kommit med gungan och slalom. Så här ser det ut för oss just nu. Tränar inte jättemycket på just det här eftersom han fortfarande är så ung. Slalomet är nu så tight att om jag flyttar ihop det ytterligare måste han börja svänga och det vill jag inte att han gör innan han närmar sig året. Så slalomet får nog bli vinterns stora utmaning. Gungan visar han ingen rädsla för, varken ljudet eller rörelsen. Vi fortsätter att sakta minska höjde på stödobjektet. Finns ingen anledning att stressa med inlärning av gungan heller tycker jag.

Silvias kommentar: Some cool entries yes, try to add more&more. The see-saw looks good too! If you can sometimes train on low see-saw that would be really good too as you can then give him speedier approaches too. If not possible, just keep lowering the supporting object to eventually get to full height, but again, no hurry with that at this age. For now, focus on running ahead (and him stopping on his own as you run ahead) rather as hanging back, to first make driving till the end a habit.

Om kalla fötter

Idag har jag fått kalla fötter. Både bildligt och bokstavligt talat.

Det ena som orsakat de kalla fötterna är att jag bestämde mig för att idag skulle det minsann bli ett ordentligt agilitypass. Och det blev det. Ett mycket lyckat och bra pass där vi körde en Mange kombination där det fanns en hel del klurigheter. Jättekul! Fick till fina tajta svängar, blindbyten och As pass. Min lilla vita har ju äntligen fått fin fart och följer mig jättebra. Vi tränade på staket och en kort raksträcka där vi finslipade vår nya startrutin. Han även med att träna på fullfart upp på gungan.

När träningen gått så bra tänkte jag att vi inte skulle nöta för länge utan istället ge oss ut på en skogspromenad med Linnea och de Italienska killarna. Och då kom det. Ösregnet! Dra mig baklänges, eller rättare sagt, jag fick dra min lilla vita baklänges runt hela rundan. Han hatar verkligen ösregn. Trots att vi genade för att komma fortare tillbaka till klubben han vi bli genomblöta. Och då blev jag verkligen kall om fötterna.

Det andra som gett mig kalla fötter är mitt valpköp. Herregud, vad har jag gett mig in på? Vad var det som gjorde att jag tyckte att det var en sådan bra idé att skaffa mig en valp? Hur i hela friden ska jag klara av att träna och fostra och gosa med två hundar? Vet ju ens en gång inte hur jag ska bära mig åt när jag ska introducera valpen för min lilla vita. Och hur gör man liksom när de ska äta? För att inte tala om hur det ska gå till när vi ska sova? Det är lite sådana saker jag brottas med just nu. Tröstar mig med att det gick ju bra med min lilla vita fast jag inte visste något om hundar när jag skaffade honom. Och ungefär så här kände jag när barn nummer två och nummer tre skulle komma till världen. Och det löste sig ju det med. Så jag får väl helt enkelt sätta på mig ett par raggsockar och använda lite sunt förnuft så blir nog fötterna varma igen.

Är det någon som har några bra råd om hur man bäst introducerar en liten valp i flocken så tar jag tacksamt emot det. 🙂

Om en snabbis

Det är bråda dagar just nu. Det är fikor som ska fixas, utflykter som ska ordnas, tjejmiddagar som ska besökas och studenter som ska firas. Vilken tur jag har som har så många roliga saker att göra! 🙂

Men så har jag ju en sak till, som hur märkligt det än kan låta är ännu roligare. Och det är ju förstås att busa agility med min lilla vita. För det är faktiskt det vi gör. Busar. För det blir sååå himla roligt då tycker vi båda två.

Och när tiden är knapp får man ta till en snabbis där man lyckas hitta en liten lucka. Och det hann vi ikväll. Man ska verkligen inte underskatta nöjet med en snabbis.

Kolla själva får ni se. 🙂

Videoblogg

Idag börjar vi. För att utvecklas i träningen kommer jag nu börja blogga om våra träningspass. Det här gör jag av helt egoistiska skäl. Tycker det är enklare att utvärdera träningspasset när jag har det på film. Tänker också att det blir en bra dokumentation att kunna gå tillbaka i tiden för att se hur vi utvecklas. Har så lätt för att fastna i det som inte fungerar istället för att se våra framsteg. Så det här blir bra tror jag. 🙂

Självklart tar jag tacksamt emot feedback från er som läser bloggen.

Det här är allt lite läskigt tycker jag. Att ha en blogg. Jag har funderat ganska länge på att starta en blogg men faktiskt inte vågat. Vad som nu skulle kunna vara så farligt med det?

Fick stor inspiration idag att sätta igång med bloggandet efter att ha läst den här tjejens blogg http://memmeli.wordpress.com

Så här kommer lite filmsnuttar på det vi tränade på idag.

Stadga i starten och släpp över hopphinder.

Slalomingångar och fart i slalom.

Gungan, fart hela vägen fram.

Utkommande och grundsvängar

Så, då var det klart. Första inägget yeh 🙂