Om att få träffa sin idol

Visserligen är jag 40 år, men åldern till trots så har jag faktiskt en idol. En idol för mig är en person som jag ser upp till och respekterar för både sina prestationer men även för sin person. Min idol heter Jenny Damm. Och idag fick jag träffa henne och träna för henne. Och jag kände mig till en början lite som en blyg 14-åring. Men det släppte ganska snabbt. För trots allt hon lyckats med så är hon väldigt jordnära och framför allt så har hon humor. Precis min typ! 🙂

Jag och min kompis Mia hade bokat två timmars träning med henne i Lotushallen. Hon byggde upp en kombination med 18 hinderpassager. Det tragiska är ju att jag fortfarande behöver väldigt basic feedback som att hålla ner handen och vrida upp mig mot hunden. Att det ska vara så attans svårt att få till så enkla saker. Men till sist fick vi till det! Och wow så häftigt det är när det allt bara funkar. Den känslan blir man lätt hög av. Nu gäller det bara att ha Jennys röst med sig i huvudet nästa gång vi tränar. Så lätt att jag faller in i mina gamla vanor igen.

Om att vara igång igen

Som jag skrivit tidigare så har jag ju tagit upp RC-träningen lite försiktigt igen. Det roliga är att det nu finns en RC-grupp på facebook med folk som är precis lika nördiga som jag är. Jag vet att det låter otroligt men det är faktiskt sant. Så givande att få ta del av de andras erfarenheter, både när det gått bra men minst lika givande att höra om när de stött på patrull. För det tror jag att de flesta nog gör i någon fas av träningen.

Jag och det svarta luddet eller snarare min långa stilliga man har byggt upp en nedfart och en ramp till den som vi tränar på nu. Självklart om jag fick bestämma så skulle vi haft en låg balansbom att springa på. Men nu har vi inte det så då får det här duga. Det vi missar när jag tränar så här är ansatsen och i och med det så kan vi inte riktigt träna på att han ska anpassa steglängden beroende på längden på ansatsen. Men å andra sidan så springer han nu på en betydligt mer sluttande nedfart än vad han tidigare har gjort. Och höjden/vinkeln verkar inte vara något större problem för honom. Det han har svårt för är om ansatsen inte stämmer eller när han får upp högre fart, då blir det gärna ett skutt av.

Så här såg dagens andra pass ut.

Om att kanske, kanske finns det hopp

Igår när vi var i Agilityfabriken och tränade så fick förstås även det vita luddet träna. Något har hänt med den här lilla goa hunden. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt känns det som att det nog finns hopp om att vi ska kunna ta oss upp en klass och kanske, kanske kunna fightas om skapliga placeringar även där. Han är ju grymt hindersäker men har ju haft så rysligt dålig fart. Men nu för tiden när man tränar så springer han på med riktigt bra tryck i tassarna. Han kommer aldrig bli den snabbaste smallhunden på en tävling men baske mig om inte det här borde kunna räcka för att plocka uppflyttningspinnar på i ettan och kanske även i tvåan. 🙂

Om helgens roligaste

Igår städade och pyntade jag här hemma eftersom veckan som kommer och även nästa helg är helt uppbokad.

Så idag när jag satte mig i bilen och körde ner till Hässleholm för att träna i Agilityfabriken kände jag mig riktigt taggad.

Banan vi körde byggde vi som en lek där vi satte ut ett nummer var i turordning. Vi skulle bygga två varianter en enklare utan slalom och en svårare med slalom. Jag körde bara den enklare varianten och den var minsann inte så himla enkel den heller. Inte för oss i alla fall. 🙂

Båda hundarna var laddade idag, även det vita luddet. Han gillar verkligen att träna inomhus. Jag kan se på filmerna och jag kände det även när vi körde att det svarta luddet tappar tryck i steget när vi har hållit på en stund. Hoppas det där är en grej som växer bort vart efter. Oroar mig lite för det. Har ju fartångest eftersom det vita luddet har haft så svårt att fixa referenstiderna.

Dagens bästa var att det svarta luddet tog slalomet utan bågar trots att det var ett annorlunda underlag och helt ny miljö.

Det börjar kännas som att vi är lite samspelta nu jag och det svarta luddet när vi kör en bana. Vi har långt kvar innan jag helt känner att vi är synkade men det känns gott att känna att vi är på väg dit.

Tack för en rolig dag Kristina, Lena, Malin och Malin!

 

Om att göra det bästa av det

Jag har grämt mig länge nu över att vi inte kommit vidare med vår RC-träning. Här hemma har vi inte tillgång till en låg balansbom och nu på senhösten så blir det så sällan som vi åker till Öland att det inte har känts som någon idé att fortsätta med den träningen. Men om vi inte får till några kontaktfält så kommer vi ju inte kunna börja tävla. Nu har jag i och för sig som mål att börja tävla först efter sommaren, men det hade ju inte skadat om vi hade fått till det innan dess.

Så efter att ha diskuterat RC-träning flera kvällar med Malin Thulander så bestämde jag mig för att ge det ett försök på fullhöjdsbalansen. Jag har ju absolut inget att förlora på det. Eftersom han har fin fart och kan springa över den låga balansen så tror jag på att det går att köra på, på fullhöjdsbalansen.

Så det jag har gjort nu är att baklängeskedja över balansen. Vi behöver köra det här många flera pass förstås men ganska snart kan jag nog skicka honom över hela så att han får upp farten ordentligt. Vi fick till 65% träff vilket är betydligt bättre än vad jag förväntade mig.

Ett litet tips:

Är du sugen på att lära dig mer om RC så håller Malin kurs i det. 🙂

Om mera slalomträning

Att träna in slalom med bågar är verkligen så roligt och häftigt. På mindre än två veckor har vi gått från att hoppa ur och hoppa över bågar till att successivt sänka dom närmre marken. Nu har vi kommit så långt att bågarna i mitten är bortplockade och kvar är bara bågarna vid in- och utgångarna. Börjar nu lägga på lite handling. Eftersom jag inte har så stor trädgård så får häckar och träd utgöra hinder som jag skickar honom runt. Det funkar ju det med i brist på annat.

Nästa steg blir att jag ska börja gå sakta åt motsatt håll mot vad han springer och så måste jag nog flytta på slalomet med för att få lite mer variation. Attans att trädgården är så liten. Nästa vecka ska jag testa att ta med mig bågarna upp till klubben och se om han klarar att köra i en annan miljö också.

Om framförbyten

Så lyxigt livet på landet är. Nu är vi hemma i stan igen och jag längtar redan tillbaka.

Vi har plockat in nästan alla hindren för vinterförvaring. Men några hopphinder får stå kvar ute i vinter. Vem vet, det kanske blir en härlig barmarksvinter? Och i så fall går det ju att träna hela jullovet. 🙂

Den här helgen har vi koncentrerat oss på framförbyten. Stundvis gick det riktigt bra. Men jag ser på filmerna att jag emellanåt flaxar lite väl mycket med mina armar. Det svarta luddet har lite svårt att korta in sig och samla ihop sig när han kommer i full fart och ska svänga. Men det blir bättre och bättre tycker jag. Så här ser det ut.

Om du undrar varför jag älskar Öland

This is the reason.

Om vinterprojektet

I fredags gick startskottet för vinterprojektet. Att träna in ett självständigt slalom. Vi har tränat enligt allémetoden och nu kommit så långt att det bara var 5 cm mellanrum. I det här skedet började det bli svårt. Plockade jag ner det till 4 pinnar så kunde jag föra ihop dom till en helt rak linje. Så nu beslutade jag mig för att komplettera med bågar. Det första passet var han lite förbryllad över vad det var som var i vägen men sedan har det funkat bra. Så här såg det ut idag. Jag tror att vi har kört ungefär 6 korta pass sedan i fredags.