Om fördelarna med svensk sommar

Nu har första semesterveckan passerat. Och det har varit klassisk svensk sommar hela veckan. Ja ni vet, 13-17 grader varmt, lite sol, lite moln och mycket lite regn. Någon enstaka dag har det varit nästan 20 grader varmt och sol. Det låter kanske inte så roligt. Och man kan ju förstå att restresorna är eftertraktade. Men jag, jag gillar det här. Det blir liksom semester. Är det fint väder hela tiden måste man till stranden stup i kvarten. Och visst är det härligt att vara på stranden. Men inte hela tiden.

Och djuren har det allra bäst när det är lite lagom varmt. Man kan både rida och träna hund mitt på dagen utan att riskera värmeslag.

Idag har vi tränat agility i två pass. Det låter kanske mycket men vi tränar väldigt kort och fokuserat. Jag upplever inte heller att min lilla vita tröttnar. Snarare blir han mer taggad när vi tränar så här. Tror det blir väldigt tydligt för honom när det förväntas att han ska jobba och att det sedan är vila. Vi tränar också på olika saker under de två passen.

På förmiddagen körde vi samma kombination som igår. Där får vi in slalomingångar i olika vinklar, höger- och vänsterslalom, bakombyten, blindbyten och framförbyten. Fick även till en Jaakko och några thighta svängar. Han är verkligen säker i slalom, men om jag står kvar så hoppar han ur sista porten. Hm, klurar på hur jag ska åtgärda det.

På eftermiddagen körde vi studshopp. Den här gången med tre fot emellan. Funkade kanon bra! Körde 6 gånger 3 repetitioner. Varvade med övningar på pilatesbollen. Avslutade med att träna på att skicka på tunneln. Otroligt vad han suger på tunneln nu! Jag kunde till och med sitta på altantrappan och skicka in honom i full galopp. 🙂

Så första semesterveckan har varit perfekt. Svensksommar me like! 🙂

Om drömmar och längtan

Ibland känns det nästan förbjudet att längta och drömma. Som att man inte är nöjd med det man har. Som att man inte tillräckligt mycket älskar och uppskattar det man har. Men så är det verkligen inte. Jag drömmer och längtar inte efter en ny hund för att jag inte uppskattar och älskar den hund jag har. Jag längtar efter en ny hund för att det kommer ge mig nya utmaningar. Det kommer utveckla mig som hundtränare och människa att få träna och leva ihop med en ny hund. Hoppas så att det finns en liten snabb, samarbetsvillig liten sheltie till mig i slutet av året.

Nu ska jag skryta lite. 😉 Även om vi inte har några meriter på banan jag och min lilla vita så tycker jag att vi har kommit jättelångt. Och varit jätteduktiga. För när vi började vårt gemensamma liv för tre år sedan så kunde jag absolut ingenting om hundar. Och min lilla vita kunde absolut ingenting om människor. Och han var ingen enkel hund att börja med. De flesta som träffade oss när han var liten skakade på huvudet och tyckte att vi nog tagit oss vatten över huvudet. Men eftersom jag är lite envis och har väääligt svårt att erkänna att jag nog har gjort fel så var det bara att bita i det sura äpplet, kavla upp ärmarna och hugga i. Det ligger otroligt mycket jobb bakom det vi har idag jag och min lilla vita. Men så här i efterhand kan jag säga att det varit värt allt slit. Så även om vi inte kommer få några meriter på banan så är jag sååå nöjd. Och eftersom vi är lite envisa jag och min lilla vita så kommer vi inte ge upp i första taget. Vi är faktiskt ganska lika så 🙂

Här är dagens roliga bana. 🙂

Om att ha semesterhjärna

Det är hur märkligt som helst det här med semesterhjärna. Det är ett tillstånd som drabbar mig varje gång jag åker över Ölansdbron. Det är som att den rationella och strukturerade hjärnan stannar i Kalmar och in hoppar en manjana manjana hjärna. Alltså dagarna går i ett rasande tempo och jag har fullt sjå med att få in en ordentlig promenad. Att hinna uppdatera bloggen med någon slags regelbundenhet är en utopi. 🙂

Men vi har det himla härligt. Hästar som ska pysslas om och ridas varje dag, hundkompisar som ska underhållas med lite bus och en massa trevliga människor att grilla och sitta och prata med långt in på småtimmarna.

Idag har vi till och med fått in ett ordentligt träningspass på agilitybanan. Det låg fullt med kaninpop på hela planen. En gång under hela träningspasset blev han störd av det. Som tur var skulle han ändå belönas då. 🙂

Idag körde vi en fullrulle kombination, med ett blidbyte i.
http://www.youtube.com/watch?v=fKnHPaPAyHM&feature=plcp

Slalom med externbelöning.
http://www.youtube.com/watch?v=Rf5fOYc733Y&feature=plcp

Studdshopp.
http://www.youtube.com/watch?v=toi1BXfM9Bg&feature=plcp

Och hindersug på säcken.
http://www.youtube.com/watch?v=j6bfiZENdYQ&feature=plcp

Så just idag har vi faktiskt varit ganska duktiga tycker jag. Men nu blir det hemmagjord pizza med trevligt sällskap och passande dryck. Så åter till manjana manjana. 🙂

Om pinnekaka

Ikväll hade vi agilitymöte på klubben. Det känns nästan som att åka på fest när man ska dit. Förväntans full och glad. Samtidigt som man slipper snoffsa till sig. För när man ändå är på klubben vill man ju så klart passa på och dra några repor bland agilityhindren också. Och då passar det liksom inte att komma i kort kort och pumps. 🙂

Extra kul var det idag tyckte jag eftersom det var en annan Jack Russell där och tränade med min agilityfröken när jag kom dit. Vet inte varför, men jag tycker alltid det är extra spännande att se en hund i samma ras köra. Tycker ni också det?

Min lilla vita har numera fått smeknamnet Filosofen. Tycker det beskriver hans personlighet väldigt bra. 😉 Men det vet i sjutton om det är ett rättvist smeknamn när vi är på agilityplanen. Idag hade han fin fart och jag fick minsann springa på så mycket jag orkade. Men jag saknar fortfarande det där extra trycket. Det känns inte som att han ger allt. Men supernöjd är jag med att han inte hade nosen i backen en enda gång trots att det låg tappat godis på marken! Det var också ett par löptikar där som han inte brydde sig ett enda dugg om. Duktig pojk! Och duktig handler som hade vildsvinsklöv inslagen i en gammal strumpa med en pipleksak i, fastbunden i ett snöre som belöning. Jomenvisst bästa belöningen ska det vara. 🙂

Och mötet gick också bra. Vi är alla ganska babblig så det tog sin lilla tid. Men resultatet blev bra. Mycket roligt jobb har vi framför oss. Så himla kul att det går så bra för vår agilitysektor på alla plan.
Dessutom fick vi pinnekaka. Det är nämligen så att om man plockar en pinne så får man bjuda på kaka. Så Tack Millis! Enda fördelen med att inte plocka några några pinnar är att man slipper baka. ;-)Tror minsann att vi fått pinnekaka på alla möten vi haft sista tiden.

Och så fick vi lite inside information från SM. Jomenvisst vår bästa Kristina Myrefelt har varit där och tävlat i helgen. Hur coolt som helst att känna ett elitekipage om ni frågar mig. 🙂

Nu tar vi sommarlov och träffas i augusti igen. Kommer sakna er mina bästa agilitynörd kompisar!

Imorgon börjar semestern. Fem härliga veckor på Öland. Tyvärr är inte nätuppkopplingen den bästa på norra Öland så vi får se hur många inlägg det blir här.

Om uppvärmning

Då var vi hemma igen. Helgen som gått får väl ses som en uppvärmning inför den stundande semestern. Hur konstigt det än kan låta så har vi inte hunnit busa runt bland agilityhindren ett enda dugg under helgen. Men några härliga promenader vid havet har vi hunnit med. Här är dagens promenad med filosofen min lilla vita och yrvädret.
http://www.youtube.com/watch?v=7lo4v2IXOUc&feature=plcp

Men trötta är vi ändå. För det har varit fullt upp med att komma i ordning i stugan efter badrumsrenoveringen som i stort sett är färdig. Saknas som alltid några lister. Har fått ett dyrt och heligt löfte av mannen att de ska komma upp i midsommarhelgen. 🙂
Så tack kära make och snickaren och rörmokaren och elektrikern och svärfar för vårt nya fina badrum!

Om att att vara lite orolig

Livet på landet är minsann inte ofarligt.

Vi har nu landat på Öland. Och då måste man självklart ner till havet även om det regnar.
Och eftersom jag nu försöker lyda de råd Silvia Trkman ger så tog vi med två hundkompisar så att det verkligen skulle bli springa av.

Och det blev det! Men snabbast av allt sprang han när han kände den vidriga stanken underbara doften av ett fiskkadaver. Och att få honom att släppa det innan allt var uppätet kunde jag se mig i månen om.

Så nu är jag lite orolig. Hur farligt är det egentligen med fiskben?

Om att vara udda

Jomenvisst! Det är nog många som skulle anse att det jag gjorde idag var ganska udda.

Körde genom hela stan. Byggde upp den här kombinationen.

Körde den i 4×2 minuter. Och åkte hem.

Och jag är supernöjd. För min fina lilla vita sprang fort som en virvelvind och gjorde varenda byte helt rätt. Och det bästa av allt. Han hade inte nosen i backen en enda gång.

Han gnydde av otålighet när han hoppade in i bilen och vi skulle åka hem.
Yes! Vi lämnade träningen när motivationen fortfarande var på topp.

Udda? Näe. Snarare världsklass på det träningspasset. 🙂

Om en snabbis

Det är bråda dagar just nu. Det är fikor som ska fixas, utflykter som ska ordnas, tjejmiddagar som ska besökas och studenter som ska firas. Vilken tur jag har som har så många roliga saker att göra! 🙂

Men så har jag ju en sak till, som hur märkligt det än kan låta är ännu roligare. Och det är ju förstås att busa agility med min lilla vita. För det är faktiskt det vi gör. Busar. För det blir sååå himla roligt då tycker vi båda två.

Och när tiden är knapp får man ta till en snabbis där man lyckas hitta en liten lucka. Och det hann vi ikväll. Man ska verkligen inte underskatta nöjet med en snabbis.

Kolla själva får ni se. 🙂

Om att aldrig få nog

Uj, uj, uj. Idag är jag genomförkyld och super trött. Men också super nöjd och glad. Det har ju gått ganska bra för mig och min lilla vita i vår. På träningen har han en härlig fart och attityd för det mesta och vi har varit duktiga på att träna på att tävla. Alltså har det gått helt enligt planen. 🙂

Och idag på morgonen har jag varit inne här http://humlespunk.wordpress.com/ och blev super sugen på att testa den här

humlespunk.files.wordpress.com/2012/06/hemmabana-20120609.gif

Nej som sagt jag tror aldrig vi får nog av sådana här roligheter jag och min lilla vita. 🙂

Om sista tävlingen

Ja inte för alltid förstås. Bara för den här säsongen. I augusti ska vi stå redo på startlinjen igen.

Hur gick det då idag? Det svaret kan bero på vem man frågar. Frågar man tex min lilla vita är jag ganska säker på att han tycker att jag skötte mig skapligt. I alla fall i första loppet. I det andra loppet tyckte han att jag var rätt dum i huvudet som ville få honom att springa genom säcken när den var både blöt och lerig. Och det höll jag faktiskt med honom om. Så vi struntade helt enkelt i den och sprang mot första bästa hopphinder. Vilket förträffligt nog också var det sista så att vi kunde käka lite köttbullar istället.

Det där med att springa i lera det är inte riktigt min lilla vitas grej. Och att dessutom ställa ut en rolig gubbe mitt på planen är ju också väldigt konstigt.

Däremot när vi kom hem till våra vanliga hinder blev han väldigt sugen på att springa och hoppa. Men det är klart, här hemma har vi ju inte precis en leråker som man måste springa i 🙂

Men hon som håller i kopplet var trött ikväll. Så leka agility får vänta. Åtminstone tills imorgon. 🙂