Om första försöket på plankan

Igår blev min planka färdig och det var dags att gå vidare från att springa på mattan till att springa på plankan. I från mitt perspektiv så tyckte jag inte att skillnaden var så stor. Jag såg till att han hade lika lång ansatts till plankans kontaktfält som han hade till mattans kontaktfält. Men oj, oj så svårt och konstigt det här var sa det svarta luddet. Springa ordentligt här var inte självklart. Hoppigt och studsigt blev det. Ville även prova att springa bredvid några gånger.

Så här såg det ut.

Och så här löd Silvias kommentar:

You’re getting ff because he does a big leap on a plank and then lands on a contact by accident. I would NR 6, 7 and 8, those were really big leaps. Once he starts running normally, you get rf, but maybe it would be easier to make the transition if you put your old carpet over it for now?

Så idag åker mattan fram igen så han får en enklare övergång till att springa på planken. Det här är verkligen riktigt rolig träning. 🙂

Om nästa steg

Vi har kommit en liten bit på vägen nu med pushstaketövningarna. Känns som vi behöver nöta det här några dagar innan det är dags att lägga till det tredje hopphindret. Själva pushövningen är inte särskilt svår, bara man har koll på tajmingen. Det gäller ju såklart att ligga före hunden annars går det ju inte att trycka den på linjen. Nej, det svåra är ju att få hunden att förstå att den ska hoppa hindret jag precis har tryckt honom förbi. Men jisses så rolig sådan här grundträning är! Det tycker vi båda två som tur är. 🙂

Och Silvias kommentar:

Looks like you will manage 3 in no time to me! 

 

Om livet på landet

Fick jag välja utan att behöva ta hänsyn till jobb och skola och allt annat så skulle jag tveklöst bosätta mig i vårt lilla hus på Öland. Att det är underbart att vara här på sommaren är nog ingen nyhet för någon men jag älskar livet här precis lika mycket mitt i vintern också. Här är livet så enkelt. Lillmatte beskrev känslan väldigt bra här om kvällen när hon sa:

-Mamma vi har det så mysigt så jag blir nästan avundsjuk på mig själv.

I går fick vi lektion 5 på Foundation kursen och den här gången är det mer staketövningar med push och om det fungerar bra även threadle. Första delen i pushövningen gick fint, idag ska jag bygga på med en tunnel innan, trycka mindre med benet och jobba mer med armen samt röra mig mer bort mot nästa tänkta stakethinder.

Om mera RC

Vi har nu kommit så långt att jag startar det svarta luddet genom först en böjd tunnel och vidare in i en rak tunnel innan han kommer ut på mattan. Det gör jag dels för att han ska komma upp i maxfart och dels för att enklare kunna styra honom upp på mattan. Nu strävar jag efter att JP-belöna träffar med bakbenstassarna eftersom det är de säkraste träffarna. Träffar med framfotstassarn belönas eftersom det är ok men inte det mest önksvärda. Och missar belönas inte alls. Fast det låter ju lite märkligt eftersom bollen alltid kastas i förväg i det här skedet men skillnaden är att jag inte berömmer eller leker med honom utan bara tar bollen och kör igen. Det häftiga är att han faktiskt fattar skillnaden på vad som är det han ska sträva mot. I det här skedet hjälper man hunden mycket att lyckas med sina träffar genom att flytta startpunkten så att de träffar rätt när de springer i full fart.

Försöker köra 3 pass på 10 minuter/dag. Nästa steg blir att byta ut matten mot en planka som vi sedan successivt kan höja.

Så här såg sista passet vi körde i går ut.

Och Silivas kommentar:

Very cool, running really nicely now! Ff+rf is JP yes. All ready for the plank! If you can use DW plank or not depends on how thick it is. If too thick it won’t work for first steps of raising it either, not just for flat plank…

Om ett liv i lyx

För tillfället skulle jag vilja beskriva min tillvaro som ett liv i lyx. Just nu tex sitter jag ute i solen och skriver samtidigt som det fläktar ljumma men ändå friska vindar. Jag, lillmatte och ludden har nu flyttat till vårt lilla hus som vi har på Öland. Och dagarna tillbringas på bästa tänkbara sätt om ni frågar mig. Vi umgås och tränar hundar och lillmatte har lyckan att dessutom få pyssla om hästar och rida varje dag. När det är väder till det åker vi ner till ”vår egen strand” där det finns en lång sandbank som ludden kan springa på och jaga fiskmåsar. Och varje dag går vi långa härliga promenader i den vackra Öländska naturen.

Vi tränar tre pass varje dag nu. Passen är korta 10-15 minuter och superroliga. Att ha förmånen att ha sin egen agilitybana precis utanför dörren gör verkligen träningen så mycket mer effektiv och rolig. Så himla bra att gå Silvias grundkurs och RC-kurs nu. Träningen blir mycket bättre strukturerad än om jag skulle träna på egen hand. Någon som håller mig lite i örat liksom. 🙂

Glad sommar på er!

Om att vara barnsligt förtjust i positiv feedback

Silviakursen är igång igen efter två veckors catching up break. Och jag blir så barnsligt glad för minsta lilla positiva feedback vi får från henne.

Så skriver hon om första filmen:

Cool — great serpentines! You can maybe use a diagonal of your yard to get more room between the jumps? No problems with the sequence either, but he could be faster here, so try to run more with him — ie. run deeper to tunnels + maybe set bigger distances? But definitely great progress already! 

För att visa hur han jobbar med lite större avstånd mellan hindren skickar jag den här filmen också. Där får jag också med lite mer hur vi succesivt stegrat svårigheten i staketsekvensen.

Hennes kommentar till den filmen var kort och gott:

Very cool!!!

Nu kan jag sova gott i natt! 🙂

 

Om spring i benen

Oj vad han hade mycket spring i benen i kväll det svarta luddet. Lite övningar från lektion 2 och 4. Sådant här gillar vi. 🙂

Om när självförtroendet får sig en törn

Att misslyckas på tävling efter tävling är inget bra för självförtroendet. Jag blir trött på mig själv som är så förbaskat prestationsinriktad. Men sådan är jag. Jag duger liksom inte riktigt i mina egna ögon om jag inte presterar resultat. Och nu har vi tävlar färdigt inför semestern och har inte lyckats plocka en enda pinne. Det finns inga ursäkter, framför allt inte efter gårdagens tävling. Där hade vi farten för att fixa den sista pinnen men då klantar jag mig med ett dåligt tajmat blindbyte och fem fel är ett faktum. Så himla dåligt av mig. Han är ens en gång inte svår att handla i de situationerna. Jag var helt enkelt bara för dålig. Om jag inte klarar att handla det vita luddet felfritt runt en klass 1 bana hur ska jag då någonsin klara av att handla det svarta luddet? Blä, man kanske skulle gå och gräva ner sig?!

 

Om att flytta på sig

Idag har det vita luddet tävlat i Halmstad. Vi jagar ju den där sista pinnen i hoppklass 1. Det höll på att inte bli någon tävling alls för oss. För i morse när jag väckte Lillmatte så var hon så himla trött och lite förkyld. Men det är ju inte så konstigt att man är trött klockan 5.00 på morgonen så jag fixade lite frukost till henne och packade in oss i bilen. Vi hann inte långt innan hon somnade om. När vi kom fram till Halmstad och hon vaknade igen visade det sig att hon hade feber. Med lite alvedon och godis så kände hon att det var ok att stanna kvar och titta på. Så fick jag springa båda loppen själv.

Båda banorna var i mitt tycke bra klass 1 banor. Det fanns någon liten svårighet i dem men linjerna var fina. Och helt fantastiskt så klarade vi referenstiden i båda loppen trots att det vita luddet hade betydligt sämre tryck idag än vad han har haft på träning den sista tiden. Men jag min stora klant är för nära hopphindret när jag gör mitt blindbyte så det vita luddet får göra en inbromsning och river hindret. Nästa gång får jag se till att ha ändan på rätt ställe om det ska bli någon mer pinne. I agilityloppet fick vi fem fel på ett kontaktfält. Jag tyckte ändå att jag hade bra koll på att han var på, men domaren tyckte inte som jag. Eller var det Lillmatte som sagt till honom att döma fem fel så att vi kunde åka hem tidigare. För nu när vi är hemma har hon hög feber och somnade i soffan. Lillskruttan. ❤

Om RC

Idag körde vi vårt tredje RC-pass. Fortfarande på matta. Men den här gången försökte jag klicka för att han sätter tassarna på slutet av mattan som ska föreställa kontaktfältet. Det är verkligen svårt att klicka precis när han är på det området på mattan. Men förhoppningsvis ger övning färdighet. Jag får ännu så länge hjälp av lillmatte med att starta honom. Snart hoppas jag att jag kan fixa det själv. Många verkar skicka hunden runt ett hinderstöd innan de springer upp på mattan, då får man ju ett litet försprång. Men det känns inte riktigt som vi är där ännu.