Om läkning

Att vara skadad är verkligen urtråkigt. Det tycker både jag och det svarta luddet. Just nu kan jag förbanna mig själv för att jag har vant honom vid att få springa lös i skogen varje dag och aktiveras med diverse olika övningar. Igår hade han så mycket överskottsenergi att det var helt omöjligt att hålla honom stilla trots att jag försökte aktivera honom med lite tankearbete. Men ska jag vara riktigt ärlig så kunde jag säkert ha jobbat mer med det men det var verkligen inte kul. Det kröp i kroppen även på mig. Tydligen har jag blivit van vid att motionera varje dag, så med lite endorfinabstinens i kroppen så var jag lagom road igår kan man säga.

Men idag är det en ny och bättre dag. I och för sig tycker jag att han haltar aningens mer idag än vad han gjorde igår. Men det tror jag bara beror på att han inte har fått någon mer smärtlindring sedan vi var hos veterinären. Då fick han injektion som höll i 24 timmar. Den stora nackdelen med smärtlindring är att han inte har vett att akta sitt ben när det inte gör ont. Och det är helt omöjligt att bevaka honom varje minut så att  han inte hoppar och studsar. Så jag har bestämt mig för att skippa Rimadylen som vi fick utskrivet för att lättare kunna läsa av hur skadan läker.

Idag har jag sett till att han har fått jobba mer med nosen. Frukosten serverades utslängd på gräsmattan så det tog gott och väl 20 minuter att få i sig den. Sedan har vi pysslat med lite kloklippning och borstning. Vi gick en kort koppelpromenad på 20 minuter i så stillsamt tempo det gick. Och sedan lite tuggben med vom i som grädde på moset. Innan jag åker iväg till jobbet så ska han få lunchen serverad ute igen. Hoppas det kan trötta ut honom lite. Och så får det bli lite trickträning i kväll.

Men roligt är det inte. Vill ju inget hellre än att åka till klubben och träna tunnelsug och svängar. Vi hade ju fullt sjå att hänga med i kurstempot redan innan han blev skadad så lite lätt stressande är det allt. Den tanke jag tröstar mig med är att träningsuppehållet kommer sporra honom ännu mer när vi väl kan komma igång med träningen igen. Får ju hoppas att det får den effekten i alla fall.

Annonser

Om vår examen

Nu är Puppy Class hos Silvia slut. Igår satt jag hela eftermiddagen och kvällen och klippte och donade för att få ihop vår examinationsfilm. Och nu är den klar och inlämnad. Så här blev det.

Passade ju bra att göra den nu när vi ändå inte kan träna eller hitta på något roligt. Men det svarta luddet börjar redan klättra på väggarna. Det märks att jag har vant honom vid att vi ska göra roligheter varje dag. Han belastar mer och mer på benet nu. Är lite rädd att han belastar för mycket när han får sina stolleryck här inne och vill hitta på något. Får nog klura ut lite stillsamma trick så han får jobba med huvudet och bli lite trött.

Det vita luddet däremot njuter i fulla drag av att vi bara är hemma och myser. Att ligga i soffan en hel dag ser han inte som ett problem överhuvudtaget. 🙂

 

Om nackdelen med att veta för mycket

Igår hände det en olycka. Hela familjen var ute i trädgården och barnen rusade runt och lekte. Det gjorde även det svarta luddet. Plötsligt hoppar han fram bakom en häck mitt framför benen på ett av barnen. Ingen av dem hinner reagera innan olyckan är ett faktum. Det svarta luddet har blivit rejält trampad på höger framben och skriker på ett sätt som skär genom märg och ben. Han vägrar sätta ner benet och snabbt uppstår det en svullnad över handleden. Vi undersöker honom så försiktigt vi kan för att se om vi kan lista ut hur allvarligt skadad han är. Ganska snabbt kommer jag och min långa stiliga man fram till att skadan är lokaliserad till leden, att det inte finns någon felställning och att underarmsbenen inte verkar vara brutna. Hur allvarlig skadan är i leden är svårbedömt. Den svullnar rejält och omedelbart vilket är ett dåligt tecken= allvarlig ledskada med blodutgjutning i leden. Vi lägger på ett kompressionsbandage och tar in honom. Han är rejält smärtpåverkad och förmodligen lite chockad.

Vi beslutar oss för att avvakta med veterinärkontakt. Klockan är mycket och det är över 10 mil till närmsta veterinär och att vänta några timmar gör ingen ingen större skillnad eftersom det inte finns något att göra mer än det vi reda gjort i akutstadiet.

Idag på morgonen när vi vaknade hade han sovit gott hela natten. Svullnaden hade lagt sig men han ville fortfarande inte belasta på benet, var väldigt passiv och ömmade över leden. Eftersom han inte var så mycket bättre än på kvällen bestämde vi att det skulle kännas bra att få det uppkollat av en veterinär i alla fall. Även om vi vet hur man behandlar människor med liknande skador så är ju ingen av oss expert på hundskador.

Sagt och gjort. Efter frukosten packade vi in oss i bilen och åkte till Läckeby djursjukhus. När vi kom fram dit och steg ur bilen så började han stödja på det skadade benet. Väldigt försiktigt men ändå en klar förbättring mot tidigare. Vi fick komma in direkt till veterinären som ganska snabbt konstaterade att vi hade gjort en riktig bedömning. Hon såg inte heller att det fanns någon frakturmisstanke och bedömde att han inte behövde röntgas. Vi hade behandlat honom precis som vi skulle tyckte hon. Men hon såg precis som vi att han fått ett rejält våld mot leden och att det säkert är skador på både ledband, ledkapsel och förmodligen även märgödem (ungefär som ett blåmärke/blödning i benet). Han fick smärtlindring och ska fortsätta med det i femdagar i kombination med vila. Därefter kunde vi återigen sätta igång med träningen trodde hon.

Men det är nu det inte är bra att veta för mycket. Som sjukgymnast vet jag nämligen att läkare många gånger ser det som så att så fort den akuta fasen har lagt sig så kan man köra igång. Men riktigt så enkelt brukar det inte vara. Faktiskt är det många gånger lättare att komma tillbaka till full träning/belastning efter en fraktur än vad det är efter en allvarlig ledskada. Ben läker bra och blir väldigt starkt efter en fraktur. Men ett skadat ledband eller ledkapsel har svårare för att läka och ärrvävnaden kan bli försvagad med risk för kroniska inflammationer. Blod i leden är inte heller bra. Blod ”äter” nämligen på brosket vilket gör det mindre hållfast och så klart en ökad risk för artros i det långa loppet.

Så nu tar vi en dag i taget och jobbar långsiktigt för att det här ska få bästa möjliga läkningsförutsättningar. Vi kommer fokusera extra mycket på stabiliserings- och koordinationsträning och vänta extra länge med att lägga på höjd på hopphindren. Även slalominlärningen kommer att få ta längre tid än vad jag först hade tänkt mig. Bara han blir frisk mitt fina, fina ludd så får det ta den tid och det jobb som det krävs.

Tråkigt förstås att det här händer mitt under vår kurs, men vi får göra det bästa av det och fundera ut en ny plan för hur vi ska lära oss riktigt, riktigt bra agilitygrunder. Någon som har några förslag?

Om det rätta trycket

Idag är jag lite bekymrad. Jag lyckas inte få till det rätta trycket hos det svarta luddet. Silvia vill att de ska dra i selen och ha ett riktigt framåtdriv in i tunnlar och in i svängar runt hinderstöd. Tycker jag gör precis som hon säger och kämpar med övningarna i stort sett varje dag men likväl är det ett ganska mesigt drag han ger mig i selen och ibland inget drag alls. Har svårt att få honom så uppspelt som jag skulle vilja ha honom. Attans! Han är i och för sig snabb när han väl får springa på och ut ur svängarna gräver han ner sig riktigt bra. Jag hoppas att det bara handlar om en mognads- och träningsfas som vi ska ta oss igenom så jag inte ska behöva kämpa som en tok med honom också. Det är väldigt lätt att känna sig stressad över att han inte har det där rätta klippet och trycket i steget som man ser att så många andra hundar har. Försöker att inte bry mig så mycket om de andra utan fokusera på vår egen träning. Men lätt är det inte. 😉

En som däremot har hittat ett otroligt fint tryck är det vita luddet. Han är som en överladdad kanonkula nuförtiden. Det är så himla häftigt att se hur han verkligen tar i från tårna när vi tränar. Han är så laddad att han absolut inte hinner stanna upp och nosa på allt och inget som han  brukar göra. Man kan ju verkligen undra hur det kommer sig att han helt plötsligt har ändrat sig så mycket. Jag tror det beror på flera saker. Dels har han blivit mer mogen, han får inte träna lika ofta som innan och framför allt aldrig några långa stunder. I vinter har vi gått långpromenader i stort sett varje dag i skogen full med snö vilket säkert gett honom en fin styrke- och konditionsträning. När vi tränar så får den hunden som inte tränar sitta i buren och suckta efter att få komma ut och köra vilket jag är övertygad om sporrar dem. Jag är supernoga med att köra korta, korta pass så att motivationen aldrig hinner gå ner innan det är dags att vänta i buren igen.

Här är ett litet filmklipp på hur vi jobbar med att få upp farten in i svängar. Vad tror ni, kan det bli en snabb agilityhund av det svarta luddet?

Om att få världens bästa support

Nu har domen kommit. Och fröken Silvia hittar verkligen alla våra svagheter. Hon är helt enormt duktig. Jag fattar inte hur mycket tid hon lägger ner på de här internet klasserna. Bara på den första lektionen så är det nu 23 sidor med 950 kommentarer. Helst vill hon att vi ska hänga med på allas inlägg och diskussioner men det är baske mig inte lätt. Så hur hon hinner analysera alla våra filmer och ge så mycket bra feed-back fattar jag inte.

Eftersom jag är så jobbigt prestationsinriktad så har jag varit lite orolig sista dagarna att vi inte riktigt kan gå fram så fort som jag önskar. Jag försökte framföra det på inte så goda engelska till Silvia och hon är helt suverän på att ge stöd och uppmuntran. Så här ser vår dialog ut. Och håll för ögonen när ni ser min mellanstadie engelska. 😉

Silvia:

For tunnel games, maybe try either one straight tunnel + two balls or two curved tunnels. With a restrain before straight tunnel, you end too much behind and you’re getting too much waiting before the 2nd tunnel. The other way around (curved to straight) worked well. You can mix in some come to hand (on curved tunnels), but mostly do go go. Try to move more on come to hand and keep running/circling until he is staying really close. Make sure you call soon enough (I can’t hear it) to help him come right in rather as being thrown out of a turn.

On figure 8s, he was rather wide on ciks… — could be because of your handling (front crossing and leaving too late), so maybe practice it with 2 curved tunnels for now? Could be because of late cues as well… You can also try wrap to straight tunnel, but I would wait with figure 8s on jumps until he has more independence on turns and you can send and leave sooner — not sure if you saw some recent discussions on that topic?

And yes, that’s more than enough training. Give him some free days as well! I would focus on exercises I listed above and add figure 8s and its variations once you can leave earlier.

Rate this

Reply

  1. Sofia Petersson’s avatarSofia Petersson on April 18, 2013 at 07:35

    Yes I can see what you mean with the tunnels. Next time I do more straight tunnel and two balls game again and a single curved tunnel to practice come to hand. I call on him as soon as he has gone in to the tunnel but I think he’s unsure about the cue since we haven’t been practicing this so much.

    I will also try two curved tunnels to practice the front cross and a straight tunnel and wrap. Can I go both from wrap to tunnel and from tunnel to wrap?

    I will probably not be abel to film anything more until the next lesson. Do you think I can start with the new tasks next week or is that to early for us?
    I’m really anxious about coming forward with the training. Do you think his progress is to slow? Or is this a normal speed for a beginner?

    Rate this

    Reply

     

    LoLaBu’s avatarLoLaBu on April 18, 2013 at 14:33

    Oh, it’s normal, most small dogs need TONS of work to get them really drive ahead. You can start with some tasks and sequencing might need to wait until he is more independent on his wraps. I would do just wrap to a tunnel to start with. When you are sequencing, he starts to watch you too much, could be because you’re babysitting too much — you can try what you get with figure 8s without waiting at the jump.

    Rate this

    Reply

    1. Sofia Petersson’s avatarSofia Petersson on April 18, 2013 at 18:51

      Oh that was good to hear. I been a little worried about his progress. Thanks for the support. :-)

      Rate this

      Reply

      1. LoLaBu’s avatarLoLaBu on April 18, 2013 at 22:46

        He is doing great, just give him time — you have plenty of time before he is old enough to compete anyway! :) But yes, not so easy to master this whole program with a beginner dog within one class…

        Rate this

        Snacka om proffsig fröken! Hon får mig ju att känna mig riktigt duktig trots allt. 🙂

Om att vänta på domen

Idag var vi på klubben igen och tränade på läxorna vi fått i Foundation Class. Vi hinner träna två gånger till innan det redan är dags för nästa lektion. Har skickat in en film idag på hur långt vi hunnit hittills. Hoppas, hoppas hon är tillräckligt nöjd med oss. Det är många väldigt duktiga ekipage som är med i den här kursen. Det är stor skillnad mot Puppy Class där det kändes som att vi alla började på ungefär samma nivå. Ska bli spännande att se om vi klarar att hänga med i tempot i den här kursen också. Jag försöker att träna på klubben varannan dag och hemma i trädgården de andra dagarna. Hemma är utrymmet ganska begränsat så det blir mest multi wraps och slalom allé. Längtar verkligen tills jag kan vara uppe i stugan och träna. Där finns det gott om plats och jag slipper sätta mig i bilen varje gång jag vill träna.

För er som vill se hur långt vi har kommit så ser det ut så här. Återkommer med domen så fort jag fått den. 😉

Om en vanlig träning

Idag har vi varit på klubben och tränat. Vilken underbar dag det blev. Solen sken när vi vaknade i morse så fast vi hade bestämt träff med Mia och Joyca först kl 11.00 så kunde vi inte lugna oss till dess utan vi åkte upp redan klockan 9.00. Fikakorgen var med, de roligaste leksakerna och det godaste godiset.

Vi började direkt med att bygga upp den kombination som vi under fruktosten hade kommit fram till var det lillmatte och det vita luddet behövde träna på idag. I går på tävlingen sålde Dogmania sina fina grejer och då passade vi på att köpa den här boken från Clean Run.

 

Verkligen en bok vi kommer ha mycket roligt med i framtiden. Idag valde vi en kombination med mycket fart i eftersom vi vill hålla motivationen uppe på det vita luddet. Men det fanns en hel del handling i den också så att lillmatte får utmana sig själv lite.

Efter att vi hade byggt och fixat gick vi en rastrunda med hundarna och det var så himla vackert idag ner mot sjön. När hundarna var färdigrastade och vi skulle börja träna dock det upp en tjej med en liten sheltie på planen. Det visade sig vara valpen efter Bea som jag är så imponerad av. Valpen, Nicko, var hur söt och social som helst. Det svarta luddet och Nicko fick springa av sig lite och jösses vilken fart det var på dem. Ska bli riktigt roligt att få följa Nickos utveckling också. Han verkar ha goda förutsättningar att bli en fin agilityhund. 🙂

Det vita luddet hade bra tryck i dag med och lillmatte fortsätter att imponera på mig. Det känns som att de kan gå långt om den här utvecklingen håller i sig.

Det svarat luddet lyckades vi inte fånga in action på bild idag. Men som vanligt är han ofattbart enkel att träna. Idag var det lite mer störning runt omkring än vad det varit de senaste träningspassen, men jag tycker han fixar det riktigt bra även om han någon gång fladdrade iväg lite.

Hela träningspasset avslutades med en härlig promenad i Bokhultet med Mia och Joyca.

Om en mycket lyckad premiär

Idag har jag, lillmatte, det svarta luddet och det vita luddet varit på agilitytävling i Kalmar. Fast det svarta luddet har förstås inte tävlat ännu även om han blev väldigt springsugen när de andra hundarna sprang i fullfart på banorna. Nej idag är det lillmatte som har haft premiär. Idag sprang hon sitt allra första agilitytävlingslopp. Och vilket härligt lopp det blev. Först blev det vita luddet lite snopen när det inte var jag som sprang med honom på banan så han vände sig om för att titta efter mig. Men lillmatte räddade upp den situationen alldeles strålande och sedan bara sprang de för allt vad tygen höll. Tyvärr blev det 3 sekunders tidsfel men de slutade ändå på en fin, fin 4:e plats och fick välja pris.

Jag är så stolt så jag nästan spricker över hur duktig lillmatte var på att hantera hela situationen. Själv är jag som ett darrande asplöv innan det är dags att köra, helst skulle jag vilja svälja en hel burk med sobril eller trolla bort mig från tävlingsplanen. Men lillmatte har nerver av stål tydligen. Och hon hade så kloka idéer när hon banvandrade om vilka fällor som kunde finnas och hur hon skulle trycka honom på linjen för att få en fin ingång till slalomet. Alldeles, alldeles ljuvligt härligt var det att få vara med henne idag.

Även jag har tävlat idag med det vita luddet. Och jag är mer än nöjd med vårt lopp. Vi var först ut och bara det tyckte jag var väldigt pirrigt. Starten var lite knepig på banan, framför allt tappade vi lite fart där tyckte jag, men när vi väl kommit in i banan flöt den på. Vi nollade och klarade oss med god marginal under referenstiden, hela 7 sekunder! Tror det är det bästa lopp vi någonsin gjort faktiskt. Det vita luddet var helt fokuserad på uppgiften. Inget nosande eller filosoferande. Lite snöpligt blev vi trots det fina resultatet utan pinne då det bara delades ut 5 stycken. Men det gör verkligen ingenting. Nu vet vi alla tre att vi kan tävla och strida om topplaceringarna. Vi är tre (fyra) mycket nöjda och trötta tävlande här hemma just nu.

Nu har vi bokat in flera tävlingar som lillmatte och det vita luddet ska köra. Jag ska försöka få låna honom och köra några hopplopp. Vill ju så rackarns gärna ta den där sista hoppinnen. Men det finns risk att det blir lillmatte som norpar den. 🙂

Om att gissa ganska rätt

Jag gissade faktiskt ganska rätt på den feedback som Silvia gav mig. Fast hon utryckte sig inte som så att jag sprang för långsamt utan att det var svårt att springa snabbt när man är så nära hinderstödet. Det var ju väldigt snällt av henne tycker jag. 🙂

Så här ser hennes kommentar ut.

He sure loves the two balls tunnel game! Keep playing with it to make him really love tunnels as adding distance on restrains to tunnels will get much easier then. For cik&cap, continue like this — you can try tossing a ball out of a turn, it’s quite hard to get away fast enough yourself when starting so close :) Also, remove the bar holders or put them on large to not have that metal thing sticking out at his eye level…

Så nu fortsätter vi på samma sätt under flera av de närmsta träningspassen innan jag börjar lägga på mer avstånd och andra vinklar. Hoppas att tjälen snart går ur marken så att vi kan komma igång med slalomträningen också. Vill ha gott om tid på mig med slalomallén innan jag plockar ihop den till ett riktigt slalom.

Och för er som undrar så är det det här videoklippet hon kommenterat.

Om den första lektionen

Nu är vi igång jag och det svarta luddet med Foundation Class hos Silvia. Alltså det här är så roligt så jag nästan spricker av längtan efter att få träna, träna, träna och träna lite till. Och ändå är det så himla enkelt det vi gör just nu. Silvia är så oerhört grundlig. Ingenting får hastas igenom. Varje steg måste jobbas igenom noggrant innan man får gå vidare till nästa. Så himla bra. I alla fall för mig som har en tendens att gå alldeles för fort fram. Så här ser några av övningarna i första lektionen ut. Väntar med spänning på hennes kommentar. Gissar att hon tycker jag springer för långsamt. Får nog ta tag i den där gymträningen snart. 🙂