Om senaste lektionen hos fröken Damm

För en vecka sedan var jag och det svarta luddet hos Jenny Damm. Vi var där tillsammans med Emma och Isla. Vi hade lite olika önskemål om vad vi ville få hjälp med. Jag ville att Jenny skulle titta på vårt slalom. Det svarta luddet har en tråkig trend just nu att han ploppar ur innan han är färdig. Han sätter ofta ingångarna men så får han för sig att gå ur mitt i! Så jag ville att Jenny skulle se om det är något jag gör fel eller om det bara är en fas som vi ska ta oss igenom. Vi kom fram till att det nog bara är en fas. När han är okoncentrerad eller trött så går han ur. Så vi behöver träna mer och successivt öka störningen runt omkring och lära honom att man jobbar färdigt no matter what. Och när man gjort det så är det party big time. 😀

Emma ville köra tråckelstaket och dubbelbyten. Det var himla bra att hon ville det. För jag och det svarta luddet suger på tråckelstaket! Vi fick massor med bra tips av Jenny som vanligt. Nu gäller det bara att förvalta det också. 😉

Det här var det vi jobbade med hos Jenny.

 

Om att det goda tar slut

I morgon åker vi hem till stan igen. Tyvärr. Eller det ska bli ganska kul att komma hem och träffa alla. Bara vi kunde åka tillbaka hit om ett par veckor. Men så blir det inte eftersom min långa stilliga man nu ska börja renovera det sista rummet här i huset på Öland. Och då blir det alldeles för stökigt för att jag, ludden och lillmatte ska kunna vara här.

Men tiden vi har haft här kunde inte ha varit bättre. Den har innehållit precis allt av det jag älskar allra mest. Det svarta luddet och jag har haft träningsläger. Vi har tränat 3 RC pass/dag och 1-2 agilitypass och lite andra småövningar. Sedan har vi gått härliga långpromenader i den vackra, karga naturen som norra Öland erbjuder. Men vi har också vilat mycket och myst ihop med resten av familjen. Det vita luddet har kunnat springa lös och nosat i varenda buske, för här har inte funnits en människa inom synhåll. Så bristen på vilja att komma snabbt på inkallning har inte begränsat oss alls när vi varit ute.

Det är verkligen fantastiskt hur bra RC-träningen har gått. När vi kom hit för knappt 14 dagar sedan så låg bommen på 55 cm höjd och han hade några pass där vi mest fick koncentrera oss på Get that contact game eftersom han hoppade lite. Men snabbt fattade han grejen och vi kunde börja höja. Nu är vi uppe på 115 cm! Alltså är det bara en höjning kvar och sedan är vi uppe på högsta fullhöjd (kan ju variera mellan 120 cm-135 cm). Just nu funderar jag på vilket upplägg jag ska ha på träningen när vi kommer hem och inte har tillgång till en höj- och sänkbar balans. Antingen testar jag att köra på fullhöjd när vi är i Hässleholm och tränar eller så låter jag träningen ligga nere till april när jag kommer hit igen. Det jag är rädd för är att han hinner glömma allt om vi gör ett så långt uppehåll. Tror ni att han gör det? Glömmer alltså? För egentligen vill jag inte köra på en ny balans ännu. Jag skulle vilja få honom säkrare på den här han är van vid först. Skulle vilja lägga till hinder före och efter balansen innan vi byter balans. Skulle vara jätte tacksam om ni ville ge mig lite feed-back på de här tankarna. 🙂

Här är en sammanfattning på övningar som vi har hållit på med. Nu när vi kommer hem ska vi ta några dagar helt ledigt och sedan fortsätter vi med slalomträningen. Han fixade 12-pinnarsslalom utan bågar med störning innan vi åkte hit. Ska bli spännande att se om det sitter när vi drar igång igen.

Om vårt alldeles egna träningsläger

Nu har jag och ludden påbörjat vårt alldeles egna träningsläger. Planen är att vi ska roa oss på agilitybanan precis så ofta och mycket som vi känner att vi har lust och orkar med fram till och med tisdag. Vi är på Öland och det är bara vi och äldsta lillmatte i familjen som är här. Och hon jobbar och vill helst inte umgås superduper mycket med oss. Så vi har all tid i världen att vara på vårt alldeles egna träningsläger. 🙂

Eftersom vi kämpar på med RC och har de bästa träningsmöjligheterna här för den träningen så kommer vi att åka hit så många helger det någonsin går i höst. Jag struntar i att åka runt på tävlingar med det vita luddet just nu och lägger istället den tiden på att grundträna båda ludden så mycket det bara går. Hur hemskt det än är så går det inte att bortse från att höstmörkret snart är här och det begränsar träningsmöjligheterna radikalt. Så vi passar på att utnyttja hela härliga augusti, september och oktober till att träna här på Öland så mycket vi bara kan.

Idag har vi hittills hunnit med ett RC-pass. Det gick väl inte så där jättebra tycker jag. Har ingen statistik på antalet träffar men det var gott om missar. Däremot känns det som han har ökat farten. Kanske är det därför han missar mer? Får se om nästa pass blir likadant. Får nog i så fall filma och be Silvia komma med lite råd.

Vi körde den här kombinationen också.

 

Väldigt fartig och rolig. Dels fick vi träna på framförbyte efter 4:an, litet staket 5-6:an, hindersug 7-9, plockhand 10-11, kasta hund över 11:an, plockhand efter 12:an, bakombyte vid 13 och så avsluta med ett helt staket 14-16. Det svarta luddet går som ett skållat troll och det är så häftigt att se hur han fixar att sätta ihop alla grundfärdigheter som vi tränat på i foundation kursen i en hel kombination. Inser allt mer hur viktig grundträningen är för att hunden ska förstå hur hindren ska tas.

Det vita luddet klarade också att köra hela kombinationen fast vi fick dela upp den i 3 delar för att han skulle orka hålla motivationen att springa snabbt uppe. Tänk om agility inte gick ut på att ha fart. Då skulle det vita luddet äga på banorna. 🙂

Fast på det här träningslägret så gör vi mer saker än att roa oss på agilitybanan. Till exempel går vi långpromenader och busar och badar i vår favoritvik.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om att lära sig gunga

Grundträning är nog den allra roligaste träningen tycker jag och ludden. Igår tränade vi på att det svarta luddet ska förstå att man ska stanna kvar på gungan även om jag susar förbi och springa av den i full fart på ok-kommandot. Samtidigt som det svarta luddet springer på gungan så ska det vita luddet sitta stilla på stanna kommando och komma i full fart till mig på ok-kommandot. Roligt som tusan. 🙂

Det svarta luddet tränade lite staket där vi blandade serpentiner och ut i samma linje. Man kan faktiskt inte ha en bättre semester om ni frågar oss. 🙂

Om nästa steg

Vi har kommit en liten bit på vägen nu med pushstaketövningarna. Känns som vi behöver nöta det här några dagar innan det är dags att lägga till det tredje hopphindret. Själva pushövningen är inte särskilt svår, bara man har koll på tajmingen. Det gäller ju såklart att ligga före hunden annars går det ju inte att trycka den på linjen. Nej, det svåra är ju att få hunden att förstå att den ska hoppa hindret jag precis har tryckt honom förbi. Men jisses så rolig sådan här grundträning är! Det tycker vi båda två som tur är. 🙂

Och Silvias kommentar:

Looks like you will manage 3 in no time to me!